Ytterligare en remake av det sunkigare slaget.
Har folk ingen fantasi!!??
men guuuh.
/karl
Per Wahlöös bok Stålsprånget ska bli film.
Författaren och journalisten Per Wahlöö är för de flesta av oss mest känd för sitt samarbete med sin hustru Maj Sjöwall. Stålsprånget är en av hans egenskrivna romaner och den gavs ut 1968. Boken rör sig i genren postapokalyptisk science fiction och upplägget är som följer (taget från Piratförlagets hemsida):
”Kommissarie Jensen hade lämnat sitt land när det styrdes av välvilliga despoter som kuvade sitt folk. När han återvänder hem finner han ett land som saknar vatten, elektricitet, tidningar och dessutom verkar vara folktomt – om man bortser från liken på gatorna. All förbindelse med omvärlden har skurits av. När Jensen får i uppdrag att klarlägga katastrofens omfång och orsaker är han landets siste polisofficer i tjänst.”
Regin ska visst Henry Moore Selder stå för. Han har ett förflutet som låtskrivare och musiker. På regisidan har han fått till några musikvideos samt kortfilmer. Stålsprånget blir hans första långfilm.
Det ligger verkligen mode i postapokalyptisk scince fiction i dessa dagar. Zombies, virus, naturkatastrofer och annat överjävligt elände väller över oss i litteraturen och på vita duken. Kan det må hända vara en reaktion på vår växande insikt om att vi håller på att förvandla vår vackra planet till ett skithål samtidigt som vi är för fega, bekväma och ynkliga för att göra något åt det? Säg det. I vilket fall låter det i mina öron en smula djärvt att göra långfilm på en ganska obskyr svensk science fiction roman från slutet av 80-talet. Fast vem vet. Det kanske blir bra.
/Den Mörke Lorden
Mazes and monsters
Såg ett kort klipp från filmen Mazes and monsters på toplessrobot och blev väldigt nyfiken. Mazes and monsters är en film från 1982 med Tom Hanks, där Tom och ett gäng college-grabbar börjar spela rollspel och blir som en följd av det mer eller mindre galna. Filmen utkom när debatten i USA gick varm om huruvida det är skadligt med rollspel eller inte. Verkar vara en extremt knäpp och löjlig film.
/karl
Talk show intervju med Bruce Campbell
Hittade den här intervjun med Bruce Campbell från The Late Late Show with Craig Ferguson. Alla nerdars favorit Bruce Campbell levererar några av sina insikter och åsikter om film i stort och skräckfilm i synnerhet. Åh, Bruce. Han verkar inte bara sympatisk och rolig utan även ha en hel del innanför pannbenet. Fast det visste vi ju redan. Förutom att bjuda på en alltid lika njutbar dos Bruce Campbell så lade jag upp det här för att sätta Karls världsbild i gungning en smula. Bruce Campbell verkar nämligen inte dela Karls monumentala kärlek till zombies. Håll till godo. 
/Den Mörke Lorden
Apokalypsen kommer till Stockholm!
Årets upplaga av Stockholms filmfestival har undergång och apokalyps som tema. Bland annat visas The Road, en film om en man och hans son som rör sig genom ett sönderslitet USA tio år efter den stora katastrofen. Se trailern på festivalens hemsida.
/Olov L
The Crazies.
Det här kanske kan vara något, det är inte zombies men typ.. zombies. En remake av en Romero film:
/karl
Steamboy
Det är ingen tvekan om att det bästa som hänt filmkonsten, åtminstone sen ljudfilmen kom, är utvecklingen av den animerade filmen. Äntligen kan duktiga skådespelare slippa hämmas av sitt utseende, alternativt sminkas och kläs upp tills de liknar skyltdockor med julgranspynt, och koncentrera sig på sitt viktigaste redskap, rösten! Dessutom går det att infoga magi, utomjordingar, etc, utan att tittarna behöver undra varför människorna i filmen plötsligt fick sällskap av en gummidocka. Bara formen tas på allvar och ges lika stor budget som en spelfilm är det självklart att den animerade filmen är överlägsen den klassiska spelfilmen.
Därför trodde jag att det skulle bli roligt att få se anime i steampunkmiljö. Det skulle vara den dyraste animerade filmen som någonsin gjorts i Japan och manusförfattare och regissör var tydligen Katsuhiro Otomo (som bl a skrivit Akira). Stor budget och en erfaren regissör och författare i kombination, kan det bli dåligt? Ja, naturligtvis, åtminstone om det är fråga om en film från Hollywood. Men det var det nu inte och dessutom hade jag läst att filmen skulle handla om en ung mans försök att finna sig själv mot en bakgrund av social oro. Social oro, för tusan bövlar! Jag kommer genast att tänka på strejkande grodvarelser á Perdido Street Station. Vi snackar alltså om ett alternativt artonhundratal, det artonhundratal då Marx och Engels plitade ner sina skrifter och manifest, Nietzsche fantiserade om övermänniskoideal, Herman Melville åkte runt på valfångst och fraterniserade med kannibaler, Mary Shelley skrev om den förste galne vetenskapsman världen känt, etc, etc. Lägg till gigantiska kugghjul av mässing och pysande ventiler och möjligheterna tycks vara oändliga!
Coola ångrustningar
Jag antar att det inte är bra att ha för höga förväntningar. Att ständigt förvänta sig allmän sunk för att slippa bli besviken är ett dåligt råd i vardagen och kan säkert fördärva livet om det följs neurotisk, men när det gäller film tycks det vara en sund inställning. Den sociala oron visade sig ha mer att göra med herrskapets planer för ny teknik än med någon form av egentlig social förändring. Visst förekom det häftiga ångrustningar och liknande, men tyvärr tog de alltför stor plats. Faktum är att det mest fascinerande med filmen är den visar att en film inte behöver någon förlaga för att framstå som en dålig filmatisering av en bok. Huvudpersonen presenteras bara med hjälp av ett kort slagsmål innan den första jakten kommer igång, visserligen med ångtåg och luftskepp, men ändå bara en standardjaktscen. Mina förhoppningar hade inte dött, eftersom t ex Laputa - Castle in the Sky börjar på ett liknande sätt och sedan tar sig. Men jakten visade sig bara vara början. Visserligen gjordes en del försök att starta en diskussion om teknikens roll i samhället och huvudpersonens bryderier var åtminstone lite engagerande, då hans ursprungliga dilemma, valet mellan familjelojalitet och samvete, komplicerades av att olika familjemedlemmar stod på olika sidor i konflikten, men mycket gick tyvärr förlorat pga att karaktärerna, bildligt och bokstavligt, fick skrika för att höras över dånet från effekterna.
Missförstå mig inte nu; jag är ingen dogmatisk motståndare till högljudda effekter, maffiga maskiner och explosioner (eller allra helst exploderande maskiner), men riktigt bra tycker jag att de blir först när spänning och action kombineras med lite djupare budskap och funderingar. Och om man drar ut på klimax i 60 minuter så är det liksom inget riktigt klimax längre.
För att sammanfatta mitt intryck av filmen kan jag tänka mig att riktiga steampunkfans reagerar på den här filmen på samma sätt som tolkienistas reagerade på Steve Jacksons LoTR-filmer: Det är roligt att någon bygger snygga och påkostade miljöer, men framför allt blir man besviken över att så mycket tappades bort på manussidan. Om du verkligen, verkligen gillar ångbaserad teknik kan du säkert underhållas för stunden av den här filmen, men annars kan jag tyvärr inte komma på någon direkt anledning att se den.
Betyg: 1/5 – dålig
/Olov L
