Science fiction till Tekniska Muséet, Miéville till Norge, Abercrombie till Sverige, fantasy till folket!
Vi avbryter zombietemat för nyheter och evenemangstips!
10 december 2011 – Science fictiondag på Tekniska Muséet
Jag blir aldrig bjuden på Nobelbanketten. Om du har samma problem, men ändå befinner dig i Stockholm på nobeldagen, kan du vara lika glad ändå och istället gå på Tekniska Muséets science fictiondag! Föreläsningar om böcker och spel med sf-tema kommer att hållas och dagen avslutas med en diskusion om vad som händer inom sf idag. Programmet är lagt av Carolina Gomez Lagerlöf, känd bland annat för att ha varit ordförande för årets EuroCon. Programmet finns på SFSFs hemsida.
10-12 februari 2012 NorCon i Oslo
Årets nationella sf-kongress i Norge har ingen mindre än China Miéville som författarshedersgäst. Vi på DB (eller åtminstone jag och Karl) är Miéville-fanboys av nästan obehagliga proportioner och det går att läsa om hans böcker här, här och här. På NorCons hemsida är det ännu ganska glest med info, men egentligen räcker det ju att veta att Miéville kommer.
China Miéville
2012 i allmänhet – Fantasy Masterworks återuppstår
Den kanonbra bokserien Fantasy Masterworks återuppstår under 2012, samtidigt som systerserien SF Masterworks fortsätter. Slår man ihop mina favoritböcker med alla de böcker jag brukar tänka att jag ska läsa innan jag dör får man något i stil med dessa serier. Läs vilka böcker som kommer under 2012 på denna sida och skänk en tacksam tanke till Martin Andersson (Lovecraft-översättare, mm) som tipsade oss om detta. Inte minst intressant är det att novellsamlingen Dangerous Visions, redigerad av Harlan Ellison, som Stig W. Jørgensen pratade om i modernismpanelen på EuroCon, ska ges ut igen. Det är alltså fråga om science fiction-noveller som på sin tid refuserats pga kontroversiellt innehåll eller alltför experimentell stil.
5-7 oktober 2012 - SweCon i Uppsala
Näst års nationella sf-kongress heter Kontrast och har nu en hemsida där man just presenterat de första hedersgästerna. Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, författare till den inte helt okända ungdomsromanen Cirkeln och dessutom den brittiske fantasyförfattaren Joe Abercrombie. Läs Karls recension av den senare här och titta gärna in på Sara BE:s eminenta blogg. Uppsalagänget har lovat att slå på stort med denna kongress, med fler utländska hedersgäster och en drös svenska (alla som kan komma, typ) i en ovanligt lämplig lokal. Ett tips är att bokmärka hemsidan redan nu och gärna anmäla dig – det brukar alltid bli dyrare ju närmare kongressen man kommer.
Joe Abercrombie
Det finns alltså en del att se fram emot det närmaste året.
/Olov L
Nytt av Christopher Paolini
Om Scott Lynch inte försvunnit in i sin depression och istället lyckats hålla sitt utsatta släppdatum så hade 2011 blivit ihågkommet som året då ALLA stora namn släppte nytt.
Hittills har vi fått nytt av Abercrombie, Erikson, Rothfuss och Feist (fast han släpper alltid en per år). Kvar har vi släpp som Richard Morgan, Martin och Canavan. Antagligen har jag missat flera.
Igår blev det officiellt att även fantasyns strykpojke/underbarn Cristopher Paolini kommer med en ny bok i sin Inheritance-cykel. 8/11 dimper den avslutande delen i sagan om Eragon ner i bokhandeln.
Många fnyser åt Paolini och hans nästan löjligt curlande föräldrar. Ingen kunde ju missa att Eragon var ett rent plagiat av Star Wars fast med drakar istället för rymdskepp. Att tidningarna gärna skrev spaltmeter om denne aningens nördige 15-åring som minsann spottat ur sig en tjock bok med hjälp av sina stöttande föräldrar gav dessutom många fantasyfans en dålig smak i munnen. Det är sällan vår genre får uppmärksamhet och när det väl händer är det antingen hober, Rowlings eller sånt här trams. Så tänkte i alla fall jag.
När boken väl kom på svenska läste jag den av rent professionella skäl. Jag jobbar på ett skolbibliotek och vill hålla mig a´jour med vad som händer inom ungdomsfantasyn. Till min stora förvåning tyckte jag den var helt ok, t.o.m underhållande. Visst var plagiatet nästan skrattretande men det störde mig inte så mycket.
När bok två sen kom var jag hooked. Paolini hade hittat en egen röst och börjat berätta en egen historia. Visst plockade han vilt från en uppsjö av andra författare men det funkade på nåt sätt. Trean slukade jag på en helg och jag gissar att även sista delen kommer att glida ner utan större motstånd.
//Stefan
