Millennium av John Varley

En av mycket få irrationella skräckkänslor som jag aldrig drabbats av är dc-10flygrädsla och det kändes mycket lämpligt när jag började läsa Millennium, eftersom den första person vi möter arbetar med att ureda orsaken till flygkrascher. Mindre lämplig var en gnagande känsla av att ha läst detta förr, men det berodde inte på att romanen brast i originalitet, utan på att den bygger på en novell som gick i den första versionen av Nova Science Fiction (från 1980-talet), som jag läst. Om någon inte känner till Nova sf så är den Sveriges enda tidskrift som enbart inriktar sig på att publicera science fiction och som dessutom gör det bra. Den kom ut under några år på 80-talet innan den lades ner och har nu återuppstått och hållit på i några år. Att läsa den är ett måste för alla som vill ha sig ny, översatt sf till livs. Jag rekommenderar alla att leta efter den första inkarnationen på antikvariat och andra ljusskygga inrättningar och att teckna en prenumeration på den nuvarande, inte minst eftersom den ges ut helt idéellt som en sorts kulturgärning (och vilken kulturgärning sen!).

Det var hur som helst ingen nackdel att ha läst Air Raid, som novellen heter, även om det kanske minskar spänningsmomentet en del under romanens första tredjedel eller så. Den dramatiska ironin ökar desto mer för den som vet vad som försiggår. Faktum är att jag skulle rekommendera en läsning av novellen innan romanen, eftersom jag tror att det fungerar åt andra hållet, dvs romanen spolierar novellen och det är fråga om en fantastisk sf-novell som inte bör missas.

7471Men vad handlar det hela om, undrar läsekretsen otåligt. Jo, vår kära kraschutredare, en man med det prosaiska namnet Bill Smith, kallas till utredning av en kollision mellan två flygplan i luften och börjar ana att något är konstigt. Dels är det sådana saker som att alla passagerarnas klockor stannat exakt en timme innan kraschen, dels är det den söta, men plötsligt uppdykande, kvinnan som ingen vet vem det är.

Berättarperspektivet växlar mellan Smith och just den kvinnan, vars märkliga beteende (kan jag berätta utan att avslöja för mycket) till stor del beror på att hon kommer från framtiden och är i högsta grad inblandad i flygkraschen.

Det hela utvecklar sig, något oväntat, till en blandning mellan en tidsreseparadoxhistoria och en romantisk komedi (eller möjligen romantiskt drama, helt sockersött är det inte alltid). Låter det som den ultimata luta-sig-tillbaka-och-låta-sig-underhållaskombinationen? Javisst, det är extremt underhållande och engagerande.

Den främsta anledningen till engagemanget är att historien är skriven i första person (vilket jag alltid är en sucker för) och att Varley lyckas mycket väl med att ge sina två huvudpersoner varsin distinkt röst, som framhäver deras olika personligheter. I efterhand läste jag att Varley, när han fick sitt genombrott, blev känd för sina kvinnoporträtt, även om det tydligen var fråga om något så, för den tidens science fiction, radikalt som att ha med kvinnor i berättelserna öht. Men det här är fråga om wikipediakunskap och jag är inte särskilt insatt i perioden, så anse dig fullklistrad av brasklappar. I vilket fall har vi i Millennium turen att få möta en stark och stenhård kvinnlig huvudperson, samtidigt som hon visar tillräckligt med känslor och svagheter för att bli mänsklig. Faktum är att hon påminner mig om snuten i Richard Morgans Altered Carbon.

Till råga på allt lyckas Varley med det som Stross hade problem med i Accelerando: att kombinera en storslagen (och ganska mörk) vision av mänsklighetens öde med en engagerande berättelse om individerna som befinner sig i händelsernas mitt.

Att det inte blir högsta betyg beror mest på att den grundläggande idén iofs är briljant men presenterades redan i novellen och att inte mycket nytt i idéväg tillförs. Men Varley gör verkligen det mesta av handlingen utan att för den sakens skull dra ut på handlingen längre än vad den håller för, vilket är nog så föredömligt i vår tid av 800-sidors böcker (Millennium är avklarad på drygt 200 pocketsidor).

Boken har också filmats, vilket för en gångs skull verkar vara en bra idé, med tanke på romanens mycket filmiska upplägg. Men jag har inte sett filmen och kan inte uttala mig närmare om den.

Jag rekommenderar Millennium varmt till den som vill läsa en snabbt och väl berättad tidsresehistoria med stort känslomässigt engagemang och en bra grundidé. Den skulle nog även funka bra som inkörsport för den som inte läst så mycket sf tidigare.

Betyg 4/5 – rekommenderas

/Olov L

Annonser

Om rymdolov

Science fiction and fantasy nerd from northern Sweden.

2 thoughts on “Millennium av John Varley

  1. Oh! Kris Kritofferson spelar huvudrollen i filmatiseringen. Det blir till att se den då. Om den går att få tag på dvs.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s