The Way of Shadows och Shadow’s Edge av Brent Weeks

se

Durzo Blint är en lönnmördare utan dess like och något av en sociopat. Han verkar i ett korrumperat kungadöme som styrs av en maffialiknande rörelse som alltid verkar i bakgrunden. Vi får även följa Azoth som växer upp i slummen och drömmer om att bli en legend precis som Durzo Blint. Azoth och hans vänner överlever på att tigga, stjäla och annat olagligt. Barnen lever ett otroligt hårt liv med sexuella övergrepp och ständig misshandel av de äldre. Azoth blir till slut accepterad som lärjunge till Durzo Blint och vi får följa hans transformering till en riktig lönnmördare, en ”wetboy”. Det är en jäkligt mustig och invecklad värld som Azoth får tackla som en blivande legend och vår huvudperson. Vi får följa en rad olika människor då gudmonarken i ett angränsande land börjar kasta lystna blickar över våra karaktärers hem..

Det här är klassiskt fantasy på många sätt:

1. Ung pojke blir oerhört kraftfull – check!

2. Ärkeond magiker-kung smider ränker – check!

3. Det finns oerhört kraftiga magiska artefakter, som bara väntar på att bli hittade – check!

4. Det finns en profetia – check!

osv..

Det kan vara ganska så segt när en bok lånar allt för mycket av standardfantasymallen. Weeks använder dock sig av begreppen tryggt och vi som läsare kan slappna av och fokusera helt på den spännande handlingen.

The Way of Shadows är första delen av tre i the night angel trilogien och är en riktig popcornbok där det går undan och man drabbas ständigt av behovet att bara läsa ett par sidor till. Det är en riktigt underhållande bok och en fin debut av Weeks, och del 2 är minst lika underhållande.  Det är inte de djupaste böckerna och som van fantasy läsare känner man som sagt igen en hel del. Böckerna kan liknas vid en riktigt spännande tv-serie där varje avsnitt avslutas med en cliffhanger för att på så sätt hålla ett högt tempo där man som läsare kastas mellan de olika karaktärernas händelseförlopp.

Brent Weeks hemsida där man kan läsa utdrag ur boken.

4 av 5

/karl

6 tankar om “The Way of Shadows och Shadow’s Edge av Brent Weeks

  1. Maria skriver:

    Meh. Jag har varit lite nyfiken på de där böckerna (på grund av omslagen, får jag erkänna) men är det någon standardfantasyingrediens som jag är kräktrött på så är det profetior.

  2. karl skriver:

    Profetian har faktiskt inte en speciellt stor plats i böckerna. Den nämns ibland och stör inte speciellt mycket, det finns de med förmågan att se in i framtiden, kruxet är att framtiden är väldigt flexibel.

    Väl värda ett försök, trots små inslag av framsynthet 🙂

  3. Martin A skriver:

    Var det någon som lade märke till att en lönnmördare vid namn Anders Gurka nämns i förbigående i första boken? 😀

    • drommarnasberg skriver:

      Visst ja! Jag hajjade till när herr Gurka dök upp. Lustigt det där, det bästa namn jag har stött på måste vara i en Conantidning där vår biffige hjälte slåss mot den onda guden Rune! 😀

  4. Sen har vu ju guden Sune i Dungeons & Dragons världen Forgotten Realms. The deity of love and beauty. Jo, man tackar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s