Jag börjar bli mer och mer kräsen, förr kunde det räcka med ett fint omslag(!) för att jag skulle läsa en bok. Nu märker jag att min läsprocess inte alls är lika förlåtande längre, en del böcker skummas delvis och andra läggs undan redan efter ett par hundra sidor. Det ligger väl något i att jag jobbar med böcker och läser en massa även på jobbet. De böcker jag läser på fritiden genomgår en rejäl gallringsprocess innan de hamnar på mitt soffbord. Jag skäms lite över att jag redan vid ett fult och plottrigt omslag kan skippa en bok, helst ska boken vara rekommenderad av någon och inte ha en framsida med bystiga brudar i rinbrynje-bh/ ful bredbent man stora vapen (hårda krav..jag vet!)
Mina senaste böcker som jag inte har orkat läsa klart är följande:
Minnen av Framtidena av Stefan Gurt (har ibland svårt för män som har kvinnliga huvudkaraktärer, det kan kännas falskt.)
Boktjuven av Markus Zusak (Besvikelse som nog grundar sig i att jag hade alldeles för höga krav på boken, gillar döden dock.)
Twilight – Stephenie Meyer (örk.. helt fel målgrupp kanske? )
Vigilante av Andreas Roman (Orkade inte med boken trots att den utspelar sig i götet!)
Jag borde väl vara ännu mer selektiv med mitt läsande, ofta så finner jag mig själv med att klamra mig fast vid en tanke om att boken kanske blir bättre i slutet, eller ännu värre, bättre i nästa del! (Robert Jordan..!). Nu har det blivit en hel del kortare noveller och historier och trivs bra med det. Saknar dock en riktigt fläskig och tjock fantasybok att förkovra mig i.
/karl
Drömmarnas berg -SF, Fantasy och Skräck 
Jag antar att du menar fördjupa dig i?
Hur som helst: livet är för kort och det finns för många bra böcker för att pressa sig igenom de som inte ger en något. Senaste boken jag gav upp på är In the Mother’s Land av Elizabeth Vonarburg. De första hundra sidorna handlar till stor del om hur huvudpersonen är en liten flicka som funderar på hur barn blir till… relevant för berättelsen, men tempot är helt fel.
Jag menar nog förkorva 😉
Det finns som du säger för många bra böcker för att man ska behöva traggla sig igenom de dåliga.
Boktjuven såg jag verkligen framemot mycket pågrund av framsidan.. men den var ju jättejobbig att läsa. Den kändes väldigt plottrig.
Hm, jag gav ju Boktjuven ett ganska högt betyg när jag recenserade den här på bloggen. Kanske var det en bidragande orsak till att Karl hade höga förväntningar? Men det kanske är bra att vi har lite olika smak ibland. Annars har det varit väldigt mycket så att vi kommer med glada tillrop åt varandra, av typen ”Ja, den gillar jag också!” och ”Den ska jag också läsa!”.
Jag gillar verkligen glad tillrop och att få det där suget efter en speciell bok. Just boktjuven har varit väldigt omtalad i många olika kretsar, och det är väldigt många som gillar den. Allt kan inte alla gilla 🙂
Noveller är en bra sak.
Jag har läst rätt få riktigt fläskiga fantasyromaner de senaste åren, men China Miéville är ju bra. George R.R. Martin och Steven Erikson fungerar väl också, även om jag tyckte bättre om Martin innan han fastnade i det tjocka fantasyträsket. Och Susanna Clarkes Jonathan Strange & Mr Norrell är fortfarande bra, även om den gärna hade kunnat få vara några hundra sidor kortare. Men typ … Guy Gavriel Kays bättre saker? Peakes Gormenghasttrilog? Sedan blir ju vissa saker mastiga bara för att man publicerar sammanhängande men egentligen separata verk tillsammans, som Vance, Hward, Zelazny, Leiber, McKillip och vad annat bra och tjockt man ser om man sneglar mot fantasybokhyllorna i sitt bibliotek.
//JJ
För övrigt undrar jag nog också lite, liksom Åka, hur man egentligen förkovrar sig i en fantasyroman. Om det inte är ett väldigt värderande omdöme gällande genren, typ.
//JJ
Förkovrar sig MED, kanske det ska vara? Eller förkorva.
Att förkovra sig går väl att göra med vilken konstform som helst? Men, för att citera mig själv, ”läser böcker gör man inte för att förkovra sig, utan för att vara tuff”. 🙂
Klart det går förkovra sig med litteratur och i vissa fall lär man ju sig saker. Jag tänkte på Erikson med mitt ordval, vid varje ny bok så lär jag mig något nytt om hans fläskiga värld. Men försjunka i eller försvinna i kanske skulle ha varit ett bättre ordval.
Jag infiltrerar och assimilerar helst böcker. Låter de perkolera min gråa substans.
Jag brukar läsa klart de flesta böcker jag påbörjar (även om det kan vara extremt motigt ibland), och den enda bok (fast det måste finnas fler) jag just nu kan komma ihåg att jag inte läst ut är Marion Zimmer Bradleys Avalons dimmor. Jag har försökt TRE gånger — det går bara inte att ta sig igenom det där ygew8263t/&%%#&.
Ha! Hann komma på en till innan jag tryckte ”Enter”: Drakväktare av Andreas Roman. I det fallet gjorde jag bara ett försök, men det tog stopp redan efter två sidor.
Redan efter 2 sidor!? Ouch! det var tufft.
Två böcker som jag försökt läsa flera gånger: ”Starship Troopers” av Heinlein och ”Skymningsögon” av Koontz. Det fascinerande är att båda böckerna är hur underhållande som helst i kanske två tredjedelar av den totala längden, men jag blir ändå tvärless på samma ställe varje gång.
Trodde jag kommenterade detta inlägg igår, men.. tja, ibland är inte ens medvetande med en. Eller också har ni strukit vad jag skrev.
Oerhört fascinerande ämne hursomhelst; vilka böcker läser vi inte ut…
Själv måste jag mena att jag på många sätt håller med Martin A ovan. Jag har också mycket, mycket svårt att inte läsa klart en bok när jag väl påbörjat den. Men så läser jag också mellan tio-tjugo åt gången, och läser ett kapitel i en, ett i en annan etc, och fortsätter normalt att bläddra genom bokhögen på detta sätt – eller så läser jag böckerna jag påbörjat i olika sammanhang: på toaletten passar ex en viss typ av litteratur. Naturligtvis avskyr jag vissa böcker, vill inte avsluta dem. Älskar andra, och sträckläser dessa (fast det hör inte till detta ämne).
Tyvärr kan jag inte ge något direkt exempel på litteratur jag inte läst ut. Läser i allmänhet allt, och i alla möjliga sammanhang (fast jag för närvarande inte är vid mina sinnes fulla bruk). Det som står närmast till hands (som jag för närvarande försöker läsa ut) är egentligen skräckkändisen Ramsey Campbells Månfeber (eller om den nu heter så).
Avslutningsvis:
Rymdolov: Jag gillar både Starship Troopers och Skymningsögon. De borde du läsa ut.
Martin A: Marion Zimmer Bradleys Avalons dimmor har du alltså inte avslutat. Jag har stora funderingar på att köpa på mig dessa billigt på närmaste antikvariat här i Mariestad, då dessa tydligen i förstaupplagor är väldigt värdefulla, antikvariatiskt sett. Men. Jag skulle hade aldrig kunnat tänka mig att läsa dem. Och din kommentar hjälper mig att inse att jag kanske har rätt…
Johan: Vilka böcker läser du INTE ut? Det är jag mycket intresserad av att få reda på.
Fredrik: Här har inte strukits något, du måste ha missat någon knapp. Vilken litteratur passar på toaletten då?
Det känns som att vissa av oss läsare tycker att det är lite fult att inte läsa klart en bok, lite bad-boy bokläsare.
/karl
Om jag lägger ifrån mig en bok som jag inte har läst ut så är det alltid med tanken att jag skall läsa ut den någon gång. Särskilt om man läst större delen av boken känns det som ett slöseri om man inte också avslutar den. Men några böcker kommer nog stå där och vänta den dag jag dör.
Historikern av Elizabeth Kostova har jag bara 40 sidor kvar på, men jag kan inte förmå mig att plocka upp den igen. Den är ju så tråkig!
Odysseus av James Joyce har jag två kapitel kvar att läsa. Jag läste den för ett skolarbete och tyckte faktiskt om den. Men jag läste både den och böcker om den inför min uppsats, det blev lite panik och jag hann inte riktigt klart. När arbetet var inlämnat och klart var jag liksom mätt.
Drömmarnas berg (Karl):
>Vilken litteratur passar på toaletten då?
För egen del brukar jag uttrycka mig enligt följande:
F. G. var en stor poet
han skrev dikter när han sket…
Men seriöst. För att svara på din fråga: för min del passar exempelvis tidskrifter som blivit liggande (gärna med noveller/fantastikartiklar), romaner som man inte direkt känner för att läsa klart.
>Det känns som att vissa av oss läsare tycker att det är lite fult att inte läsa klart en >bok, lite bad-boy bokläsare.
Visst gör det. Jag tillhör definitivt detta gäng: vill verkligen avsluta de böcker jag påbörjat, oavsett hur lång tid det än tar.
Mvh, F. G.