”No romanic stuff with young men sucking the necks of beautiful peope”
Snart kommer första delen i skräcktrilogin the strain skriven av Chuck Hogan och Guillermo del Toro! Det verkar kunna bli riktigt intressant, del Toro med sin otroliga fantasi och Chuck Hogan som är en van skräckförfattare.
Här gaggar mysgubben Guillermo om böckerna:
http://www.youtube.com/watch?v=4-jVSGbQRIE&eurl
/karl
Synd att den bara tar T6:or, vore kul med en sådan här hemma annars. Det är ju så jobbigt att rulla tärning när man spelar något från White Wolf tex. Gamesbyemail ligger bakom tjänsten, där kan man, förutom lattja med tärning, spela Risk och annat med ÄKTA tärningsslag inte något slump-tjaffs! 😉
/karl
En kille i USA, förmodligen, har ett eget litet bibliotek i sitt skåp på skolan! Ungen går i en privat katolsk internatskola som tydligen är väldigt strikta på vad som är ok att läsa, för några månader sen kom det order från rektor och ledning att förbjuda ungarna att läsa en hel radda med böcker. Vår hjälte börjar då att ta med sig förbjudna böcker till sitt skåp och lånar ut dessa till andra kids i smyg. Jag blir arg när böcker förbjuds och glad att det finns modiga och lässugna ungar.
Här är några förbjudna böcker:
The Perks of Being a Wallflower
His Dark Materials trilogy
Sabriel
The Canterbury Tales
Candide
The Divine Comedy
Paradise Lost
The Godfather
Mort
Interview with the Vampire
The Hunger Games
The Hitchhikers Guide to the Galaxy
A Connecticut Yankee in King Arthur’s Court
Animal Farm
The Witches
Shade’s Children
The Evolution of Man
the Holy Qu’ran
One Flew Over the Cuckoo’s Nest
The Picture of Dorian Gray
Slaughterhouse-5
Lord of the Flies
Bridge to Terabithia
Catch-22
East of Eden
The Brothers Grimm Unabridged Fairytales.
/karl
Sträckläste denna godbit och du bör/behöver veta så lite som möjligt om boken innan du läser den, så jag citerar bloggen Piruett!
”China Miévilles The city and the city är FUCKING AWESOME”
(boken är lätt 5 gånger tuffare än den här tanten)
5/5 asbra!
/karl
Hej och hå här har vi ytterligare en standard fantasy i mall 1A! Men riktigt så är det inte och den mallen används på ett väldigt tjusigt och roligt sätt.
Vi har då Kvothe, en gång världens mäktigaste man och trollkarl. En väldigt mäktig man som nu har valt att gömma sig i rollen som en enkel värdshusvärd i en avkrok till civilisationen. Det här greppet är både det bästa med boken och sen samtidigt något som effektivt tar bort en hel del spänning. Vi vet ju att han aldrig dör eftersom han är den som berättar. På ett roligt och bra sätt får vi följa hur en legend växer fram, fylld med kärlek, ondska och en hel del svart humor.
I Vindens namn får vi följa Kvothes uppväxt, hur han hamnar i slummen och sen börjar vid universitetet. Ung man går i skolan och har det jobbigt, tänk harry potter fast ungarna piskas blodiga och försöker mörda varandra.
Rothfuss lyckas hålla det hela spännande och bjuder på en hel del underhållande skrönor om Kvothe. Ibland är han lite väl bäst på precis allt, bäst på musik, bäst på att snacka, bäst på magi, men är man en blivande legend så är man och allt går inte så lätt.
Tråkigt är att den svenska upplagan av boken är uppdelad på 2 böcker av någon anledning och boken har delats lite osmidigt. Men de kom ut på svenska fort och det är bra!
Jag läste att Patrick Rothfuss börjar bli klar med bok två och jag ser fram emot läsa den 2010. typ. Ta i trä.
4/5 rekommenderas!
/karl
Något som jag hatar är när jag har misslyckats med min kombination av dricka och popcorn och måste gå på toa mitt i en film!
Nu finns det ett hjälpmedel där man kan ta reda på när i filmen det passar med en liten paus och tanken är då att missa så lite viktigt som möjligt. Innan jag börjar låta allt för mycket som en göteborgare på tv-shop så tar vi ett exempel.
Filmen Aliens: Sidan tipsar om två lämpliga pisspauser, den första är 38 min in i filmen.
PeeTime approximately: 38 minutes into the filmque to RunPee: Right after the Sarge says, ”Bay 12, please.”
approximate duration of this PeeTime: 4 minutes
what happens during this PeeTime: The troops get their gear on and load up into an armored personal transport. Then the transport loads into a drop ship that takes them to the planet surface.
Smidigt värre.
/karl
/karl
Svensk, nyskriven sf gör mig ungefär lika glad som Karl blir när han får läsa svenska serier utan hip-hopnallar. Det enda irritationsmomentet ligger hos mig, efersom jag hela tiden får för mig att författaren heter Kristina Alba och romanen Hård. Det senare skulle inte vara helt långsökt, då Alba utspelar sig i en tämligen hård framtid, då en korrupt världsregering är den enda motkraften mot jättekonglomerat av företag som inte tvekar att starta krig om de få återstående mineralfyndigheterna på jorden. Men när berättelsen börjar har huvudpersonen, Alba, redan lämnat jorden bakom sig, som medlem av en expedition till en annan planet i en farkost som, tillsammans med uråldriga tecken som berättar om människans flytt till en annan värld, hittats under en utgrävning på Mars.
Egentligen är det ett klassiskt koncept. Författaren tar ett gäng disparata personer, skickar ut dem i ödemarken och sen börjar allt gå åt fanders. Hård fokuserar ungefär lika mycket på relationerna mellan expeditionsmedlemmarna som på världen de undersöker. Först tyckte jag att sammansättningen av gruppen var en smula orealistisk, eftersom ett så pass viktigt uppdrag borde gå till stabila, tråkiga personer som inte bryter ihop eller börjar gräla i första taget. Men så småningom blir det tydligt att det mesta, även gruppens sammansättning, är ett resultat av det allmänna mygel och rävspel som tycks vara karaktäristiskt för Albas samtid. Faktum är att bokens vördnadsfulla, men inte romantiserande, beskrivning av planeten och dess urinvånare påminner mig om Ursula K Le Guins sf (man anar tidigt att en kulturkrock är i annalkande, och Le Guin är ju drottningen av kulturkrockar), samtidigt som upplägget och intrigen påminner mig om Broken Angels av Richard Morgan. Då infinner sig genast frågan vad det är för en bok egentligen, eftersom det är svårt att tänka sig två mer olika författare än de två. Jag får känslan av att vi här får berättat för oss hur det skulle kännas att vara en ganska vanlig, fredlig människa, en Le Guinperson, fångad i en värld där Morganfolk styr.
Ska jag nämna något om nackdelar skulle det vara de små anglicismer som smugit sig in på några ställen. Men det kan ha lika mycket att göra med att jag är en grinig gubbdjävel som sitter fast i ett annars utdött 50-talsspråkbruk som med Kristina Hårds författande.
Bokens största styrka är den hotfulla stämning som byggs upp, vilket förstärks av en annan lyckad del av romanen, huvudpersonen Alba, som är expeditionens minst formellt utbildade medlem och dessutom har ett förhållande med en av forskarna, en mycket äldre och relativt förmögen man. Som sådan är hon utsatt både för öppet klassförakt och den typ av bedrägliga vardagssexism som är så svår att sätta fingret på, men som Kristina Hård skildrar på ett fantastiskt skickligt sätt. Vid ett tillfälle tycker sig Alba, och inte omotiverat, bli behandlad som en trofé, och det är ändå ett av de tillfällen då hon behandlas som bäst. Att hon skuffas hit och dit av andra och ständigt blir klappad på huvudet, trots att de tillbakablickar som ges visar att hon är den kanske mest driftiga medlemmen av expeditionen, är något som förstärker känslan av att vara utsatt och är det som får mig att läsa vidare även under de partier då det inte är mycket action. Dessa partier lyckas Hård dessutom hålla precis lagom korta för att det inte ska bli tråkigt, samtidigt som man som läsare får den där bakgrundsinformationen om framtiden som är det vi sf-älskare lever av.
Jag skulle kunna skriva mycket mer om Alba, men den är ganska komprimerad och det är lätt att berätta alltför mycket i förväg. Därför ska jag avsluta med att säga att den kanske inte är den mest originella sf-romanen idémässigt, men att detta kompenseras av ett mycket bra genomförande. Förhoppningsvis kommer Kristina Hård att fortsätta att skriva sf och om hon då får en riktigt bra idé kan vi med fog hoppas på ett riktigt mästerverk.
Betyg 4/5 – rekommenderas
/Olov L
Love Hurts är samlingsnamnet på en rad seriestrippar som har gått i t.ex Nemi de senaste åren. Nu har herr Kim W Andersson samlat ihop sina alster i ett väldigt fint album!
Ett 30-tal strippar med olika längd och med mängder av ond bråd död, kärlek och lik. Allt från några rutor till sidor. Det är svårt att beskriva vilket stort spektra som stripparna täcker men det är det mesta inom skräckgenren. Vi har 100 meter långa kvinnor, zombies på stranden men också än mer absurda historier, som min favorit där det sker en ”olycka” på en konståkningstävling! Absurt och roligt! Det är också väldigt kul att se hur Andersson har utvecklat sitt tema och sin stil under åren.
Det är verkligen kul att se någonting svenskt som inte är svartvit indie-ångest, hip-hop nallar eller Bamse! Köttiga och fina teckningar med en väldigt fin känsla för det udda och roliga.
Love Hurts gav mig mycket nöje och jag hoppas vi ser mer av Kim W Andersson, och för min del får det gärna vara längre historier!
4/5 rekommenderas!
/karl
Som jag tidigare antytt är jag barnsligt förtjust i tester av olika slag. Men som alla testnördar kom jag till slut till den punkt där det kändes meningslöst (mer meningslöst än vanligt, alltså) att göra ännu ett test där det går att se direkt vilket svar som ger vilket resultat, där frågorna är så få att ett enda svar kan bli utslagsgivande, osv. Då var det dags att gå över gränsen till den mörka sidan och själv bli testkonstruktör, något som är ganska lätt nu när det finns behändiga verktyg för oss som inte behärskar html och andra datorrelaterade förkortningar. Mitt senaste test är ett som kanske Drömmarnas Bergläsarna är intresserade av. Det är ett ganska långt och jobbigt test som jag valt att kalla ”Which fantasy writer are you?”.
Den som är intresserad får gärna klicka på länken ovan, göra testet och sedan skriva in resultatet som en kommentar till detta inlägg. Tag dock varning: Det är inte alla författare i testet som är så värst indie. 🙂
Det är som sagt ett relativt långt test, så det kan vara värt att vänta tills du har en stund över.
Håll till godo!
/Olov L
Drömmarnas berg -SF, Fantasy och Skräck 