Sliten men bra?

moldybible

När jag grävde fram mina George RR Martin böcker ur mina gömmor så slog det mig att en del av mina böcker är väldigt slitna. Nästan alla böcker jag har är av modell pocket, billiga och lätta att stoppa i en lagom stor ficka. Jag blev lite nyfiken på vilka böcker som blir mest slitna i en boksamling och det självklara svaret måste vara att de böcker man gillar läser man om flera gånger. Samma slitna böcker lånas nog också ut till kompisar och släkt för att sprida det man tycker om. Sen har jag nog några böcker som har råkat ut för någon olycka så som kaffefläckar eller en dag i solen. Hur ser det då ut i min samling?

De absolut mest slitna böckerna jag har är Steven Eriksons Malazan böcker, speciellt bok två Deadhouse gates. Riktigt välläst och utlånad ger den en rättvis bild av mitt läsande. Perdido Street station av China Mievillé är också riktigt sliten, gulnade sidor och en något mustig lukt, pärmen håller dock fortfarande.  Niel Gaimans American Gods börjar också bli lite väl krasslig, den fick följa med till Paris på en bussresa från helvetet, både kondensfläckar och nikotin i den boken.

Jag har nu för lite bokhyllor för att få plats med alla mina böcker och tråkigt nog är det mina ”fina” böcker som får stå i hyllorna. De böcker som egentligen speglar mig som läsare mer rättvist ligger nu i lådor på vinden, lite tråkigt kanske. Min finaste bok måste nog vara Anansi boys av Niel Gaiman, fint omslag och endast läst en gång, inte den bästa boken men den vinner på sitt yttre.

Hur ser det ut i era samlingar?

/karl

Advertisements

11 thoughts on “Sliten men bra?

  1. Micke skriver:

    Alla mina böcker är i mint i stort sett, t.o.m pockets sen jag skaffade mig ett pocketomslag (ett rosa omslag med ordet ”Bible” tryckt i guld). Min mest slitna är nog Jonathan Strange & Mr Norrell, mestadels för att jag lånade ut den en gång och personen slet den med hälsan.

  2. Martin A skriver:

    De enda slitna böcker jag har är de som är begagnade. Det skulle aldrig falla mig in att låna ut en bok till någon som inte har vett att behandla den på ett sådant sätt att den ser oläst ut efteråt.

  3. Johan skriver:

    De flesta av mina slitna böcker har jag haft sedan jag var rätt ung (mellan typ åtta och tretton, kanske), när jag tyckte om dem och gärna läste om dem – mycket av det är hyggligt illa skriven standardfantasy. Jag tycker inte om att gallra, så de står kvar.

    //JJ

  4. drommarnasberg skriver:

    Ni ställer hårda krav på era böcker 🙂 Men att få tillbaka utlånade och misshandlade böcker är tråkigt, så svårt är det inte att vara varsam. Men att mina böcker skall se ut som om de vore olästa gillar jag inte. En god bok får gärna ha lite skavanker.

    /karl

  5. åka skriver:

    Jag läser väldigt försiktigt, och de mest slitna böckerna är nog de jag köpt begagnat. Jag har förstås ofta med mig böcker i väskan, men jag brukar lägga dem i en plastficka eller ett stadigt kuvert eller så. Eftersom jag nästan aldrig rör mig någonstans utan min ryggsäck har jag inget behov av att stoppa böcker i fickorna.

    Tyvärr läser jag inte om böcker särskilt ofta.

  6. Jag verkar stå i en annan ringhörna än de flesta av er. I mitt hus är böcker först och främst till för att läsas och ju fler som läser dem desto bättre. En sliten, gulnad bok vittnar om att mycket kärlek har passerat genom den och där igenom blir den vacker, slitage till trots. Fast jag kan hålla med om att man passar sig med dyra, fina luntor som pryds av kära titlar. Men aldrig att jag skulle köpa en bok och ställa den i hyllan blott för prydnadens skull. Förutom de spontana köp man gör på bokreor och annat. De som verkar bra i stunden men i slutändan blir stående som glorifierade samlare av damm. 🙂

  7. Arina skriver:

    Jag lånar gärna ut böcker eftersom jag vill att mina vänner skall läsa, och helst tycka om, mina favoriter. Förutom hundöron är jag ganska tolerant. Jag avskyr pocket och bryter nog upp dem ganska våldsamt för att de skall förbli öppna, vilket de aldrig blir ändå.

    De fräschaste böckerna är just de där som jag aldrig har läst eller kommer att läsa, och de borde egentligen gallras ut för att göra plats för fler bra böcker.

  8. åka skriver:

    Oj oj, jag kanske måste förtydliga att jag absolut inte ser böcker som prydnadsföremål eller så. De är absolut till för att läsas, och jag lånar ofta och gärna ut dem. Det är bara det att jag är ganska rädd om dem, och de ser normalt sett inte slitna ut efter att jag har hanterat dem.

  9. Johan skriver:

    Jag ser inget motsatsförhållande mellan att läsa en bok och vara någorlunda rädd om den.

    //JJ

    • Något motsatsförhållande finns inte. Det handlar blott om hur man väljer att tillaga gåsen. 🙂 Smaken är som om baken. Blek, hårig och höljd i mörker. I mitt fall dvs. För att understryka. 😉

  10. rymdolov skriver:

    Äh, jag har funderat länge på hur jag ska beskriva min boksamling på ett spirituellt sätt, men det går inte. 🙂 Lite slarvig är jag, men inte extremt. Iofs är det kanske lite komiskt att jag ännu inte har läst en bok jag lånade av en bekant i höstas, mest för att jag sällan hamnar i en situation där jag kan vara tillräckligt aktsam om en bok jag lånat av en vän.

    Lite rolig är också kontrasten mellan mig och min extremt försiktiga sambo, men kanske ska jag inte hänga ut henne hur som helst. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s