The Eye of Argon- Legendariskt dålig.

Topless robot har listat de 8 dummaste barbar-filmerna och där kan man även hitta en länk till den otroligt dåliga novellen The Eye of Argon!. Appråpå fanzines, så publicerades den här novellen först 1970 i fanzinet Osfan.

Pröva själv att läsa högt, det går knappt!

”Help me … please … I can make it well worth your while,” pleaded a soft, anguish strewn voice wafting over Grignr’s shoulders as he plucked the dull red emerald from its roots. Turning, Grignr faced the female that had lured him into this blood bath, but whom had become all but forgotten in the heat of the battle.

”You”; ejaculated the Ecordian in a pleased tone. ”I though that I had seen the last of you at the tavern, but verilly I was mistaken.” Grignr advanced into the grips of the female’s entrancing stare, severing the golden chains that held her captive upon the altars highly polished face of ornamental limestone.

As Grignr lifted the girl from the altar, her arms wound dexterously about his neck; soft and smooth against his harsh exterior. ”Art thou pleased that we have chanced to meet once again?” Grignr merely voiced an sighed grunt, returning the damsels embrace while he smothered her trim, delicate lips between the coarsing protrusions of his reeking maw.

”Let us take leave of this retched chamber.” Stated Grignr as he placed the female upon her feet. She swooned a moment, causing Grignr to giver her support then regained her stance. ”Art thou able to find your way through the accursed passages of this castle? Mrifk! Every one of the corridors of this damned place are identical.”

”Aye; I was at one time a slave of prince Agaphim. His clammy touch sent a sour swill through my belly, but my efforts reaped a harvest. I gained the pig’s liking whereby he allowed me the freedom of the palace. It was through this means that I eventually managed escape at the western gate. His trust found him with a dagger thrust his ribs,” the wench stated whimsicoracally.

”What were you doing at the tavern whence I discovered you?” asked Grignr as he lifted the female through the opening into the mausoleum.

”I had sought to lay low from the palace’s guards as they conducted their search for me. The tavern was seldom frequented by the palace guards and my identity was unknown to the common soldiers. It was through the disturbance that you caused that the palace guards were attracted to the tavern. I was dragged away shortly after you were escorted to the palace.”

”What are you called by female?”

”Carthena, daughter of Minkardos, Duke of Barwego, whose lands border along the northwestern fringes of Gorzom. I was paid as homage to Agaphim upon his thirty-eighth year,” husked the femme!

”And I am called a barbarian!” Grunted Grignr in a disgusted tone!

”Aye! The ways of our civilization are in many ways warped and distorted, but what is your calling,” she queried, bustily?

”Grignr of Ecordia.”

/karl

Akacien- hotet från norr av David Anthony Durham

acaciaEller som boken heter på engelska Acacia – the War with the Mein är den första fantasy boken som Durham har författat. Durham har även skrivit en bok om Hannibal (med elefanterna) som är poppis och väl bemött.

Jag har läst Acacia på engelska och har ingen uppfattning om huruvida översättningen är bra eller inte, den svenska upplagan är ett klassiskt exempel på hur en dassig framsida kan förstöra intresset för mig.  Men som tur var kände jag inte alls igen den engelska upplagan och blev glad över en ny spännande bok istället.

Acacia av David Anthony Durham är riktigt bra fantasy som till viss del känns fräsch. Durham har nog inspirerats en hel del av George RR Martin och det märks i boken, men man kan knappast ha en bättre inspiratör. Precis som i Martins böcker handlar Acacia om en familj på fyra ungdomar och deras antagonister. Det är inte lika grått och eländigt som i Martins epos men vi som läsare kan aldrig känna oss riktigt trygga med vad som är gott och ont.

13018201_O_4Barnen  handlingen kretsar om är arvtagare till det största riket i den kända världen, de lever i en skyddad bubbla och passas upp av nerdrogade tjänare samtidigt som hoten från gamla fiender bubblar upp på nytt. Det är ett rasande tempo där hela tillvaron från barnen kastas omkull när hela imperiet börjar vackla, efter ett tidshopp på 9 år får vi följa de nu vuxna barnen i en helt ny situation. Durham har byggt upp en väldigt frodig och ganska komplex historia i en väldigt skön värld. Jag får vibbar av både romarriket och Westeros med hotande barbarstammar och okända imperier i fjärran. Det var en perfekt bok att ha med på semestern då tempot är högt och det blir en hel del spänning, Durham kan skriva om både känslor och krig. Det är bara att hålla tummarna för att historien kommer hålla i kommande böcker. Vill du som läsare ha något trivsamt och inte allt för svårt i väntan på George RR Martins kommande bok kan det här vara en godbit på vägen.

Det får bli en 4:a för det fina vädret och då förekomsten av renar,  mammutar och håriga noshörningar kittlar fantasin.

4/5 rekommenderas!

/karl

Mängder av fanzines!

Fanzines, alltså tidningar om ett specifikt intresse (nåja, det brukar avvikas rejält från ämnet i fanzines) skrivna och utgivna av amatörer och entusiaster, får mig alltid att tänka på en passage i Snow Crash av Neal Stephenson. Huvudpersonen är på väg att bli rekryterad av maffian och maffiabossen säger ungefär såhär (jag citerar ur minnet):

– You know why they talk about the Japanese mafia, but never the Sicilian yakuza?

varpå huvudpersonen förstås nekar och mafioson fortsätter

– Because there is only one, son.

Något liknande gäller fanzines. Även om de fortfarande florerar, eller åtminstone gjorde det när jag senast hade någorlunda koll, bland seriefans (eftersom serier till skillnad från text och enstaka bilder förlorar ganska mycket när de överförs till nätet, detta nät som annars gjort sitt för att minska världens totala fanzinemängd), indiepopare (pga deras gör-det-själv-kultur) och punkare (eftersom punkare är som de är) är det ju faktiskt så att det går att tala om popfanzines, seriefanzines, etc, men när det bara kallas fanzine rätt och slätt är det ett science fiction-fanzine det handlar om. Det är trots allt från sf-fandom som hela fenomenet ursprungligen kommer.

Vad kännetecknar då ett fanzine? Tja, det får gärna vara personligt, behöver inte vara perfekt och det är viktigare med passion och engagemang än tekniskt kunnande när det sätts ihop. Ungefär som en blogg i pappersform, alltså. Är du det minsta intresserad eller road av att läsa bloggar (och om du inte är det kan man fråga sig vad du tror att du håller på med just nu) ska du läsa fanzines. Tänk dig den härligt kufiska känslan att sjunka ner i fåtöljen, puffa på pipan, släta till kjolarna, ge skägget en värdig uppstramning, kasta en sista blick genom fönstret på de glatt lekande barnen och fridsamt betande kossorna och lyssna till det hemtrevliga sprakandet från brinnande barrikader innan du förjunker i tidningen du håller i, för att med ett öppet sinne emotta vad en annan stor själ vill sända dig genom tid och rum medelst ”historiens sekundvisare”, som Schopenhauer kallade just tidningar. Men istället för världsläget eller annat tråkigt handlar tidningen om fantastik och den stora själen ifråga är en ensam tokjävel i Alingsås eller liknande. En blogg i pappersform; den ultimata blandningen mellan excentriskt gammaldags och nördigt modernt; ett fanzine. Underbart!

I Sverige är utgivningen av fantastikfanzines nästan lika kusligt välorganiserad som de där punkarna brukar vara. Så välorganiserad, och nu kommer det fina i kråksången, att du kan få en massa läsare av ditt fanzine  omedelbart! Japp, det finns något som heter SFF och fungerar som en distro för fanzines. Du skickar helt enkelt en rejäl bunt, för närvarande 80 ex (!), av din lilla tidning till en adress, där en gratisarbetande stackare packar upp dem, klumpar ihop dem med en massa andra fanzines som folk skickat in och postar varje klump till en av de som betalat en summa pengar (för närvarande 125 kronor inom Sverige) för att stå på en adresslista.

Istället för att sprida 8 ex av ditt fanzine (varav tre till dina föräldrar och två till folk som hjälpt dig med redigeringen) har du nu ca 70 läsare, vilka till råga på allt har ett gemensamt intresse med dig (förutsatt att du nu är intresserad av fantastik och om du inte är det kan man fråga sig, etc, etc)! Du kommer garanterat att få respons, i värsta fall av mig, i bästa fall av trevliga människor med vettiga synpunkter! Och den som bara skickar fanzines behöver inte ens betala avgiften, men får då förstås inga fanzines skickade till sig heller.

Det här var från början tänkt att bli ett ovanligt kort och kärnfullt inlägg, men jag är nog inte så bra på sådana. Här är all den viktiga informationen iaf:

För att få fanzines: Betala 125 kronor till plusgirokonto nr 435 54 28-6 och kom ihåg att skriva namn och adress.  Då har du betalat för 6 utskick, vilket brukar räcka i 3-6 år.

För att sprida ditt fanzine: Skicka 80 färdiga exemplar till följande adress:

Johan Anglemark

Lingonvägen 10

743 40 Storvreta

och det senast den 15 juli 2009 för att komma med i nästa utskick. Det ska alltså vara framme senast den 15 juli, men om du vill vara snäll bör du skicka tidningarna så att de kommer fram några dagar tidigare.

/Olov L

Packar packar packar!

Nu står jag inför det svåra valet av litteratur till resan, det kommer bli en hel del restid men även kvalitativ slapptid. Det krävs alltså både bra och riktigt tjocka böcker. Hellre färre tjocka böcker än ett myller av noveller och annat.

Jag var lite otaktisk nu när jag inte kunde hålla mig utan läste klart Abercrombies nya i ett naffs, den hade varit en perfekt semesterbok. Ösig och tjock. Nu har jag istället rotat fram första boken ur Peter F Hamiltons Night Dawn trilogi, nästan 1000 sidor fläskig rymd epos. Dock skall jag börja med att läsa en ny författare, David Anthony Durham med boken Acacia. På framsidan kan man läsa att det är The acclaimed New Fantasy, det lilla jag har smygläst verkar indikera på en författare ganska så påverkad av George RR Martin. I värsta fall får det bli någon nödbok med deckare och damer i nöd, plockad ur någon pockethylla. I värsta fall..

Hoppas ni har något bra att läsa i sommar!

/karl -offline t.om 2009-06-25