The Heroes!

Joe Abercrombie är även han en het och bra författare som är relativt ny på scenen. Jag missade när han signerade böcker i Stockholm och Göteborg, men jag har hört att han var riktigt trevlig. Hans första bok har nu getts ut på svenska och heter Det Lockande stålet, del 1 och 2. Det är kul att fler nya författare ges ut på svenska men varför måste alla böcker styckas upp? Jag fattar inte.

På Abercrombies blogg kan man nu läsa om vad hans nästa bok ska handla om! Precis som Best served cold ska det vara en hyfsat fristående bok men med kopplingar till tidigare böcker. Nya boken ska heta the Heroes och jag citerar rätt av:

”Both because the action centres around a ring of standing stones called the Heroes, and because it’s about heroism and that (meant semi-ironically, of course). It mostly takes place over the course of three days, and is the story of a single battle for control of the North. Think Lord of the Rings meets A Bridge Too Far, with a sprinkling of Band of Brothers and Generation Kill. It’s about war, you get me? Principally it follows the (mis)adventures of six assorted persons on both sides and different levels of command, whose paths intersect during the course of the battle in various fateful, horrible, wonderful, surprisingly violent, surprisingly unviolent, and hilarious ways. With the Northmen: a veteran losing his nerve who just wants to keep his crew alive, an ex-Prince determined to claw his way back to power by any means necessary, a young lad determined to win a place in the songs for himself. With the Union: A depressive swordsman who used to be the king’s bodyguard, a profiteering standard-bearer, and the venomously ambitious daughter of the Marshal in command. But of course a fair few familiar faces show up on both sides…”

Vidare skriver Abercrombie att det inte blir någon klar bok förrän tidigast februari 2011. Men vi kan ju alltid hoppas på ett tidigare släpp. Allt som går snabbare än George RR Martins utgivning är en bonus!

/karl

Annonser

Livstecken från Scott Lynch!

Lynch är en hyfsat ny författare på fantasyhimlen som jag gillar skarpt. Hans första två böcker gavs ut i rask takt och extra roligt är att de även översattes till svenska väldigt fort. Locke Lamoras lögner och Rött hav under röd himmel handlar om Locke Lamora, gentlemannatjuv och lurendrejare som gör sitt bästa för att bli rik och inte bli dödad på kuppen. Väldigt underhållande böcker helt enkelt!

Nu blev nog Lynch lite knäckt av pressen med att producera en tredje bok och vi fans har inte hört ett knyst på väldigt lång tid. Republic of Thieves heter del tre och nu äntligen så har författarens hemsida uppdaterats och han bjuder på prologen till boken! Läsfest.

You asked politely. You asked impolitely. You sent death threats. You hired mercenaries. Well, they made their point very clear! Enjoy the prologue to The Republic of Thieves, and lay eyes on Sabetha Belacoros for the very first time.”

Det verkar som att en del fans är riktiga muppar. Kanske vågar jag hoppas på ett släpp 2010?

/karl

Steamboy

steamboyDet är ingen tvekan om att det bästa som hänt filmkonsten, åtminstone sen ljudfilmen kom, är utvecklingen av den animerade filmen. Äntligen kan duktiga skådespelare slippa hämmas av sitt utseende, alternativt sminkas och kläs upp tills de liknar skyltdockor med julgranspynt, och koncentrera sig på sitt viktigaste redskap, rösten! Dessutom går det att infoga magi, utomjordingar, etc, utan att tittarna behöver undra varför människorna i filmen plötsligt fick sällskap av en gummidocka. Bara formen tas på allvar och ges lika stor budget som en spelfilm är det självklart att den animerade filmen är överlägsen den klassiska spelfilmen.

 

 

Därför trodde jag att det skulle bli roligt att få se anime i steampunkmiljö. Det skulle vara den dyraste animerade filmen som någonsin gjorts i Japan och manusförfattare och regissör var tydligen Katsuhiro Otomo (som bl a skrivit Akira). Stor budget och en erfaren regissör och författare i kombination, kan det bli dåligt? Ja, naturligtvis, åtminstone om det är fråga om en film från Hollywood. Men det var det nu inte och dessutom hade jag läst att filmen skulle handla om en ung mans försök att finna sig själv mot en bakgrund av social oro. Social oro, för tusan bövlar! Jag kommer  genast att tänka på strejkande grodvarelser á Perdido Street Station. Vi snackar alltså om ett alternativt artonhundratal, det artonhundratal då Marx och Engels plitade ner sina skrifter och manifest, Nietzsche fantiserade om övermänniskoideal, Herman Melville åkte runt på valfångst och fraterniserade med kannibaler, Mary Shelley skrev om den förste galne vetenskapsman världen känt, etc, etc. Lägg till gigantiska kugghjul av mässing och pysande ventiler och möjligheterna tycks vara oändliga!

steamboy2

Coola ångrustningar

Jag antar att det inte är bra att ha för höga förväntningar. Att ständigt förvänta sig allmän sunk för att slippa bli besviken är ett dåligt råd i vardagen och kan säkert fördärva livet om det följs neurotisk, men när det gäller film tycks det vara en sund inställning. Den sociala oron visade sig ha mer att göra med herrskapets planer för ny teknik än med någon form av egentlig social förändring. Visst förekom det häftiga ångrustningar och liknande, men tyvärr tog de alltför stor plats. Faktum är att det mest fascinerande med filmen är den visar att en film inte behöver någon förlaga för att framstå som en dålig filmatisering av en bok. Huvudpersonen presenteras bara med hjälp av ett kort slagsmål innan den första jakten kommer igång, visserligen med ångtåg och luftskepp, men ändå bara en standardjaktscen. Mina förhoppningar hade inte dött, eftersom t ex Laputa – Castle in the Sky börjar på ett liknande sätt och sedan tar sig. Men jakten visade sig bara vara början. Visserligen  gjordes en del försök att starta en diskussion om teknikens roll i samhället och huvudpersonens bryderier var åtminstone lite engagerande, då hans ursprungliga dilemma, valet mellan familjelojalitet och samvete, komplicerades av att olika familjemedlemmar stod på olika sidor i konflikten, men mycket gick tyvärr förlorat pga att karaktärerna, bildligt och bokstavligt, fick skrika för att höras över dånet från effekterna.

Missförstå mig inte nu; jag är ingen dogmatisk motståndare till högljudda effekter, maffiga maskiner och explosioner (eller allra helst exploderande maskiner), men riktigt bra tycker jag att de blir först när spänning och action kombineras med lite djupare budskap och funderingar. Och om man drar ut på klimax i 60 minuter så är det liksom inget riktigt klimax längre.

För att sammanfatta mitt intryck av filmen kan jag tänka mig att riktiga steampunkfans reagerar på den här filmen på samma sätt som tolkienistas reagerade på Steve Jacksons LoTR-filmer: Det är roligt att någon bygger snygga och påkostade miljöer, men framför allt blir man besviken över att så mycket tappades bort på manussidan. Om du verkligen, verkligen gillar ångbaserad teknik kan du säkert underhållas för stunden av den här filmen, men annars kan jag tyvärr inte komma på någon direkt anledning att se den.

Betyg: 1/5 – dålig

/Olov L

Kabusa Böcker vill ha fantasy!

Hej!

Förlaget Kabusa Böcker tar under oktober månad emot manus för fantasy böcker.  Så snälla pretty please damma av ditt manus och ge oss läsare något nytt att läsa på svenska!

Kabusa Böcker har bland annat gett ut Kristina Hårds Alba som vi gillar här på bloggen.

Kom igen och fräls oss nördar med lite nyskriven fantasy på svenska! Do it.

 

/karl

Inglorious basterds

Såg Tarantino’s nya film Inglorious basterds på bio igår. Filmen kan väl beskrivas som en judisk hämndporrs historia där Nassar från de lägsta till de allra högsta rangen får vad de förtjänar. Ljudet föll av flera gånger under den första scenen, man kunde knappt höra vad de sa. -Fan, han har låtit bli att dubba om ljudet från den egentliga tagning tänkte jag, Vilken naturalistisk filmstil, vilken filmmakare skulle våga göra så. En sån auteur!

Just då bröt de filmen och meddelade att eftersom det var en förhandsvisning så haade de inte haft tid att kolla ljudet, och om det inte blev bättre skulle de avbrtya och ersätta oss. … okej. Inte en sån stor filmmakare då….

Filmen verkar ju ska ju handla om Brad Pitt‘s Lt Aldo Raines och hans grupp judiska badass soldater inklusive ”The Bear Jew!”, filmens titulära Inglorious basterds . Men utöver första anblicken av Pitt’s skrädandes en Redneck dialekt med ärret från en snara runt sin hals så var the Basterds delar av filmen inte särskilt intressanta. Okej, Lt Raines italienska var också rätt bra. Själv tyckte jag Christoph Waltz som SS överste Hans ”The Jew Hunter” Landa var filmens stora behållning, Tydligen så hade Cannes festivalens recensenter samma åsikt eftersom han blev utsedds till Best Actor tidigare i år.

Det är väldigt lite krig i filmen, för en krigsfilm. Filmens bästa scener är, kanske inte så förvånande för en QT film, då rollpersonerna sitter runt något bord inbegripna i välskriven dialog. Bondgården, cafeet och tavernan är de tre scenerna som stod ut i filmen, och kanske inte helt förvånande så är det överste Landa’s i två av dem.

Jag hade hört att det skulle vara en rolig film, men det kan jag inte riktigt hålla med om. Det är en pulpig och bitvis väldigt rå historia som inte bygger upp nog med hat mot skurkarna för att jag ska kunna tycka att de får vad de förtjänar (med två undantag). Jag fick lära mig en gång i tiden att huvudpersonen i en film eller historia ska utvecklas under dess gång, och om det är sant så är huvudpersonen i filmen fransk judiskan Soshanna. Vissa kan väl tycka att överste Landa utvecklas men jag ser hans handlande som helt i linje med hans karaktär, han är en hök men kan tänkta som en mus.och fan-i-mig om han tänker bli en.

/Andreas