Frukost i skymningen (2009) av KG Johansson

frukostomslag1Hela landet går och håller andan i väntan på att svininfluensan ska slå till på riktigt, samtidigt som jag drabbats av en helt vanlig förkylning. Störtlöjligt, som Baloo skulle ha sagt. I mitt omtöcknade tillstånd orkade jag iaf läsa färdigt Frukost i skymningen, som getts ut av det lilla entusiastiska förlaget Wela Förlag, som framför allt publicerar fantasy och science fiction för lite yngre läsare.

Frukost i skymningen är sf som enligt bokens baksida utspelar sig år 2068. Den ena huvudpersonen, Frank Dribble, är en ganska typisk nedgången-snut-figur, med begynnande alkoholproblem och ett stagnerat äktenskap. Det som är ovanligt är att han egentligen inte är snut, utan någon sorts handläggare på ett försäkringsbolag, vilka jobbar ungefär som privatdetektiver. I den framtid som beskrivs är det nämligen företagsvärlden som styr och den fysiska världen är uppdelad mellan tre enorma företag, varav ett är det som en gång var Katolska Kyrkan. Alla är uppkopplade till nätet via glasögon eller kontaktlinser och bombarderas av reklamjinglar och spam, när de inte ser på olika korkade dokusåpor vars största (enda , verkar det som) inslag officiellt är sex, men vars egentliga syfte är att sälja prylar med hjälp av produktplacering. Att lämna nätet är förbjudet  ”av säkerhetsskäl”.

Utanför nätet är det kvävande hett i Stockholm, där romanen inleds, på grund av klimatförändringarna. Oljan är slut,  så de solcellsdrivna tågen stannar efter att ha kört i mörker i några timmar och plast är ett minne blott.

Medan Frank Dribble drabbats av leda har den andra huvudpersonen, Selena Rashid, värre problem, då hennes hem just brunnit ned och det därför finns risk att det upptäcks att hon förskingrat mat åt sina föräldrar från äldreboendet där hon arbetar. Dribble skickas upp till Luleå, där Rashid bor, för att undrsöka försäkringsaspekterna av hennes fall. Sedan får vi följa deras försök att hitta en väg bort från det ytliga samhälle de lever i.

KG Johansson anges vara översättare av många av de klassiska sf-författarna och Frukost i skymningen infogar sig ganska lätt i den samhällskritiska delen av genren. Ibland lyckas den typen av sf-romaner nå någon sorts allmängiltighet, där naturligtvis Orwells 1984 är det bästa exemplet. Vid andra tillfällen är de mer tidsbundna. Frukost i skymningen tror jag hamnar i den senare kategorin. Om någon hade läst alla kvällstidningar och tittat på alla dokusåpor som vräks ut under, säg, 2008 och satt sig ned att skriva något som drar de tendenser som personen hittat till sin spets tror jag att resultatet skulle bli något i stil med denna roman. Ibland framstår Johansson som lite konservativ, ibland som mer sympatisk, men något han verkligen lyckas med är att skärskåda samhället han skriver om, liksom motståndet mot det, utan att det blir varken nattsvart eller blåögt. Han är ingen språklig virtuos, eller förenklar kanske språket för att det ska passa yngre läsare, men han inga misstag heller. Personteckningen är inte fantastisk, både Rashid och Dribble är mer av typer än personligheter, men samtidigt är de inte enbart stereotyper och dialogen flyter bra. Mina fördomar om svenska böcker utgivna på små förlag fick mig att under läsningen sitta och vänta på fadäser som aldrig kom. Dessutom blev jag åtminstone lite överraskad mot slutet.

Jag skulle säga att om den läses medan den ännu är aktuell är Frukost i skymningen en läsvärd satir över dagens samhälle. Kanske skulle den också vara en bra bok att sätta i händerna på unga bokslukare som är nyfikna på sf. Kanske tycker de att den är mossig, uppvuxna som de är med Internet och dokusåpor, men den väcker nog ändå en del tankar. Bara de står ut med det hemska omslaget.

Betyg 3/5

/Olov L

Om rymdolov

Science fiction and fantasy nerd from northern Sweden.

5 thoughts on “Frukost i skymningen (2009) av KG Johansson

  1. drommarnasberg skriver:

    Jag har också läst Johanssons bok nu och jag är ganska skeptisk. Det gick ett stråk av illa dold konservatism som mest framstår som gnällig och tjurig. Jag fick intrycket av att författaren egentligen bara är trött på lata barn som inte vill träna/göra läxor, surfar för mycket och att det är för mycket naket på tv. Jag skulle nog ha gett boken en 2:a eller t.om en 1:a. Lite kul ibland var den, Frank Dribble är kul.
    /karl

    • rymdolov skriver:

      Jaså? Den där konservatismen märkte jag också, men jag tyckte att han försökte se två sidor av saken. Framför allt var det träffande när han kritiserade dubbelmoralen i att det ses som bra att sitta framför dokusåporna under större delen av sin tid, samtidigt som kroppsidealet är av en typ som man får bara om man tränar som en idiot. Och lite annat. Men det är förstås bra att du varnar, för draget finns absolut där.

    • drommarnasberg skriver:

      Jag hoppas att det är kritik och inte bara gnäll, jag fick en mental bild av en gubbe som sitter på kammaren och hytter(?) med näven åt ungdomar och allt deras ”internet”. Jag ville så gärna tokgilla boken, men när jag tog av mina ”det-är-ju-svensk-SF,yippey!!!” glasögon så funkar det inte hela vägen. Men det kommer bli kul att sätta den i näven på folk ändå, det är ju svensk SF.🙂

      • rymdolov skriver:

        En brännande fråga är ju förstås om jag lyckades få av mig de där glasögonen. Jag var åtminstone på väg att skriva en ännu mer positiv recension innan jag sansade mig en aning.

        Det jobbigaste tyckte jag var att Johansson verkar dra kopplingar mellan vissa typer av sex och ytlighet, okänslighet och kommersialism. Visst kan det finnas en poäng i att sex inte ska behöva vara så pretentiöst och, särskilt för ungdomar, inte innebära så mycket press att vara med på allt för att inte framstå som tråkig. Men uppfattningen att ”naturligt” sex ska vara så himla fint och mysigt jämt kan ju också innebära en massa press. Sen har vi förstås den eviga frågan om vad som är normalt… Missionärsställningen ska ju ha fått sitt namn av att något icke-europeiskt folk inte hade haft en tanke på att ha sex i den konstiga ställningen innan kristna missionärer dök upp. Hm, när jag skriver ner det låter det som en myt. Faktum kvarstår dock att det är naivt av Johansson att anta att det finns någon typ av sex som har en inneboende normalitet.

        Så långt om sex. Jag tycker iaf att han håller sig på rätt sida av gnäll/kritikgränsen, men det är väl svårt att vara objektiv i den frågan.

  2. […] på nätet, med gränssnittet inkopplat direkt i synfältet. Typ som i Accelerando. Eller Frukost i skymningen.  Sen finns det interstellär drift som kräver ett ämne som av någon anledning finns i stora […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s