Omslagsnostalgi

Inledning

Bilden här bredvid är hämtad från en internetauktion och väckte starka minnen hos mig. För mig är detta det Riktiga Omslaget till Sagan om ringen. När jag var sju eller åtta år fick hela lågstadieklassen, en och en, gå till en talpedagog, en rest från tiden då dialekter och minoritetsspråk skulle utplånas och barnen fick stryk av läraren om de pratade jamtska eller tornedalsfinska under skoltid. På min tid slapp vi sådant, men vi skulle ändå lära oss uttala ”riktig svenska”. Vilket säkert hade sina fördelar, inte minst för de som slapp stigmatiserande egenheter som t ex läspning. Att kunna uttala många ljud har säkert andra fördelar också, så det är inte min mening att på något sätt dissa talpedagogik, även om det kan vara bra att minnas att den, liksom det mesta, kan ges en lätt imperialistisk tillämpning.

Sentimentala barndomsminnen (kan hoppas över av känsliga läsare)

Istället ville jag berätta att talpedagogen jag träffade hade, sig ovetande, en tämligen stark inverkan på min läsning. För att avgöra om jag hade några talfel var han ju tvungen att få mig att prata och när han fick höra att jag tyckte om att läsa (sedan jag nämnt att jag gillade Trollkarlens hatt och han genast vetat att det är en muminbok hade han vunnit mitt förtroende) nämnde han att hans tonårige son, som också gillade muminböckerna, just hade läst en bok som hette Sagan om ringen och höll på med någon av uppföljarna.

Jag hade för mig att jag sett den där ringboken i mina föräldrars bokhylla och när jag kom hem letade jag upp den. Den hade ett suggestivt men inte abstrakt omslag (se ovan), som tilltalade en liten knatte på väg att utveckla full nördighet, och utmärkte sig i övrigt genom att vara i mycket dåligt fysiskt skick. Jag fingrade försiktigt på den nästan lossnade baksidan och slog upp den på det ställe som föll sig naturligt, nämligen där den delats på mitten.

Några personer hade slagit läger bland en massa vidunderliga statyer och någon skulle till sjunga en visa med händerna på ryggen ”som en skolpojke som ska till att läsa upp något inför klassen”. Själv förknippade jag händer på ryggen med Professor Balthazar snarare än läxförhör, men att få inblick i andra seder var något av det jag gillade med att läsa skönlitteratur.

Sedan öppnade jag boken för att läsa i början av den (vilket var nästan omöjligt utan att förstöra den ännu mer) och vad fann jag där om inte kartor?! Talpedagogen hade förvisso sagt att böckerna var bra, men att upptäcka att någon kunde gå så långt som till att rita kartor över sina påhittade länder var en omtumlande upptäckt! Med tanke på hur klyschig kartgrejen är inom fantasygenren känns det nästan lite genant att det var den som tilltalade mig så mycket från början. Lite märkligt är det också att det kändes så nytt och fräscht. Slår du upp de första sidorna i Trollkarlens hatt så finner du  ju en karta över Mumindalen. Icke desto mindre var det en stor upplevelse och, om man inte räknar sådant som har med direkt interaktion med verkliga personer att göra, som t ex att bli förälder, den mest svindlande upplevelsen i mitt liv. Vilka möjligheter!

Bilbo Baggins, talpedagog

Alltså satte jag så småningom igång med att läsa trilogin, vilket, pga att jag dels var ovan vid att läsa Tjocka Böcker, dels hade den som bok att plocka upp när jag inte läste något annat, tog nästan två år, ungefär lika lång tid som Frodo och Sam behövde för att ta sig från Fylke till Orodruin. Sen ville jag förstås läsa mer av samma sort och här sitter jag nu, cirka två decennier senare, och bloggar om fantastik. Talpedagogen fick, i min fantasi, låna ut sitt utseende till Bilbo, vilket av en slump gjorde honom rätt lik Bilbo i Ralph Bakshis filmatisering av Sagan om ringen.

I efterhand kan jag tycka att omslaget inte är det bästa. Faktum är att jag får svåra svensexevibbar av det. ”Höhöhö, nu får vi se hur han klarar sig hem med en plastsäck över huvudet.” Dessutom förstår jag att jag hade kommit in på fantasyspåret ändå. Boken stod ju där i föräldrarnas bokhylla och bara väntade, medan den stora vågen av fantasyutgivning stod och stampade av sig snön på bron. Men romantikern i mig vill förstås ändå tro att det en dag dök upp en hobbitättling på en skola i norra Sverige  och öppnade magins dörrar framför ett storögt barn.

Huvudfrågan (bör läsas och kommenteras av samtliga)

Nu undrar jag följande: Finns det andra som har starka relationer till en viss upplaga av en bok, eller en punkt som kan beskrivas som en vattendelare i läslivet? Hur kom du in på just fantastik?

/Olov L

Om rymdolov

Science fiction and fantasy nerd from northern Sweden.

11 thoughts on “Omslagsnostalgi

  1. drommarnasberg skriver:

    Smygbörjade på lågstadiet med den oändliga historien men det small till rejält på en galleria utanför Sundsvall då jag fick boken Stenens Väktare av David Eddings, ett rejält kliv ner i fantasy-fördärvet.

    Men min största läsrevolution kom när jag en kväll under högstadiehelvetet inte kunde sova och började läsa i min kusins ohyggligt tjocka Dragonlance samling(första tre böckerna? Raistlin!), på engelska dessutom! Sen blev nästan all fantastik läst på engelska och jag har läst bra mycket mer böcker på engelska än på svenska.Tack käre kusin för min fullt utvecklade nördighet.

    /karl

    • rymdolov skriver:

      När jag började läsa på engelska var det snarare för att jag var intresserad av själva engelskan än för att utbudet var större.Men med tiden upptäckte jag förstås att inte allt översattes och att de översättningar som kom kanske inte alltid var att lita på.

      På senare tid har jag återupptäckt hur mycket jag faktiskt tycker om att läsa på svenska. Det går ju mycket fortare också. Ca tre gånger så snabbt, faktiskt. Jag har tagit tid en gång. Apropå nördighet.

      • åka skriver:

        Jag borde klocka skillanden jag också. Det går verkligen betydligt snabbare att läsa på svenska. Jag tycker att jag läser tyska ganska obehindrat, men det går säkert bara hälften så fort som att läsa engelska, som också går långsammare än jag ofta tror…

  2. Pål skriver:

    Det där var också det första omslaget till sagan om ringen för mig. Jag måste ha varit tio år eller så, för jag läste den eftersom jag inte fick se filmen som kom just då. Det tog absolut inte två år för mig, jag slukade den och de andra böckerna. Kunde nog inte läsa något annat än Tolkien under en tid, kan ha varit så lång tid som ett år. Jag har inte kvar den eftersom min mamma rev sönder den när hon upptäckte att jag inte kunde min tyska så bra någon gång i sjunde klass. Tyckte väl att jag var mer uppslukad av Tolkien än tyska verb. Vilket i och för sig stämde.

    • Sambandet mellan Tyskland och att förstöra böcker känns bekant.😉

    • rymdolov skriver:

      Att riva sönder den känns väl hårt, tycker jag, men som kanske framgår av inlägget behövde man nog inte ta i särskilt hårt för att de skulle gå sönder. Såvitt jag minns knakade det oroväckande från ryggarna på del 2 och 3 bara av att jag öppnade dem.

  3. åka skriver:

    Pelarböckerna! I alla fall Vintergatans son av Robert Heinlein i omslag med vit klotrygg och pärmarna täckta med papper strösslat med prydliga kolonner. Hittar jag den på ett antikvariat kommer jag att köpa den av pur nostalgi. Den var boken som fick mig att inse att det fanns något som kallades science fiction som jag ville läsa mer av.

    För min del är de ”riktiga” omslagen på Tolkiens ringtrilogi de som Inger Edelfeldt gjorde.

  4. Johan skriver:

    Sagan om Ringen var aldrig den jätteupplevelse för mig som den var för många andra, men jag läste sönder min mors pocketexemplar med det omslaget, som jag aldrig var särskilt förtjust i. Hållbara var de just inte, nej.

    //JJ

    • rymdolov skriver:

      Folk ungefär i min ålder (f. 1980) är nog de sista svenskarna som växte upp nästan utan någon annan fantasy än Sagan om ringen, och _helt_ utan allmänt känd sådan, att läsa på sitt modersmål. Jordan och Eddings kom ut ungefär när jag läst ut Tolkien.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s