Hur ser din bokhylla ut?

Det är populärt bland bokbloggare och boknördar att skriva om och diskutera kring sin bokhylla. Hur är den sorterad? Bokstavsordning, färgkoordinerad eller kanske efter kvalité?

Jag har tänkt att det vore kul att göra något med hur det ser ut hemma på hyllorna men det brukar sällan bli något vettigt av det hela. Färgkoordinering kanske skulle vara kul men eftersom 85% av alla mina böcker är lila/rosa/svart/guld/silver så skulle det se helt galet ut! Ingenstans är omslagen så fula som i genres som fantasy och skräck, en del framsidor riktigt skär i ögonen. Så det blir inget med det.

Att sortera efter hur bra böckerna är en skön idé men det skulle bli ett fasligt omsorterande hela tiden! Vad du tycker om en bok kan ju faktiskt ändras ganska så mycket på bara ett par månader. Sen bara den processen att alla nya böcker ska bedömas och noga passas in i hyllan, jag bävar! Jag har ju ett liv.

Jag har två mycket små bokhyllor där cirka 20 % av alla mina böcker skulle kunna få plats.  Så det är en mycket tuff kamp för de små liven att ens få en plats där på vinnarhyllan. Jag får börja ha uttagningar med mina nya böcker, hårt bedöma efter omslag, nytta och kvalité. Jag sätter ju upp min själ där på hyllorna!

Nu har jag bestämt mig:  snygga och/eller bra böcker sorterade efter storleksordning skall det vara i mina hyllor. De som inte platsar förvisas till mitt litterära Sibirien: vinden! Där stör de ingens nattsömn med vare sig sina grälla färger eller pinsamma omslag.

Jag är ganska så nöjd nu, som ni ser så svämmar hyllan väldigt lätt över och jag får stapla böcker smakfullt i närheten av hyllan i väntan på läsning och därefter antingen Sibirien eller vinnarhyllan.

Hur ser det ut hemma hos dig?

/karl

Garth Marengi’s Darkplace

För en tid sedan kikade jag på en tv-serie som fick mig att studsa i fåtöljen av skratt. Garth Marengi’s Darkplace heter den och den visades första gången i engelsk television i januari 2004. Drog då inte så mycket uppmärksamhet till sig och landade därför sorgligt nog på blott sex stycken 25 minuter långa avsnitt.

Serien driver med usla skräckfilmer och undermåliga tv-serier från åttiotalet. Karaktären Garth Marengi är en skräckförfattare som innehar en högst tvivelaktig litterär förmåga. Han presenterar en tv-serie med namnet Darkplace, en serie han själv skrev, regisserade och spelade huvurollen i någon gång på åttiotalet. Sedan följer ett svsnitt av Darkplace, stundtals avbruten för kommentarer av Marengi och andra medverkande. Vad vi får se är en mix av uselt manus med matchade skådespeleri, grova klaffel, tafflig läppsynk m.m. Hela tiden levererat med finaste humoristiska fingertoppskänsla. Rekommenderas varmt. Fr.a. för alla skräckfantaster.

Spana gärna även in Garth Marengis hemsida. Läs där förslagsvis synopserna för hans romaner. Där snackar vi kvalitet.

/Den Mörke Lorden

Paul Grimault

Paul Grimault var en fransk animatör som föddes 1905 och dog 1994. Under sin livstid skapade han flertalet animerade kortfilmer samt en långfilm. Flera av dem baserades på sagor skrivna av den inte helt obekanta H.C. Andersen. 1980 hade hans enda helt animerade långfilm premiär. Le roi et l’oiseau (The King and the Mockingbird) hette den och det tog sammanlagt trettio år att slutföra arbetet med den. Hayao Miyazaki sägs ha varit inspirerad av Grimaults verk. Mycket av det verkar idag vara public domain. I vilket fall finns en hel del av det att se på youtube. Kan kanske vara något som är värt att spana in.

/Den Mörke Lorden

”Do you read Sutter Cane?”

Jag blev helt ställd av en fråga idag på biblioteket. En äldre farbror kommer in och berättar att han vill läsa böcker av ”skräckens mästare, Sutter Cane ” och gärna hans senaste bok  In the Mouth of madness, svenska eller engelska spelar ingen roll. Vad har jag missat!, letar febrilt i olika kataloger och känner mig lite svettig, (I know this shit!) men jag hittar bara en filmatisering av In the Mouth of madness. Gubben blir lite besviken att vi inte har något av denne skräckens mästare och knallar ut.

Nu har jag letat vidare och det visar sig att Sutter Cane är en fiktiv karaktär och författare i filmen In the mouth of madness! I filmen är han en omåttligt populär skräckförfattare och den ohyggliga In the Mouth of madness är hans senaste verk. Snurrigt värre! Nästan lite kusligt.

Bläurgh! It’s aliiiiive! Åter från dödens rike och tillbaka i vardagen.

På väg mot jobbdag 2 efter semestern känner jag mig sådär lagom avtrubbad och seg i knoppen. 4 veckor nästan helt utan både nät och böcker, skönt men samtidigt lite tomt. Jag har tagit personligt rekord i att läsa lite böcker, bara 2 stycken på 4 veckor! Men jag kommer nog upp i den vanliga takten nu är jag börjar pendla med tåg igen.

Jag har varit hemma i Jämtland och botaniserat bland gamla nördreliker och hittade ett gäng sommarböcker av ytterst tveksam kvalité! Är det någon som har läst böckerna om Remo Williams? Kampsportslönnmördare som rensar upp världens avskum, böckerna lyckas med att vara extremt sexistiska (Remo kan få varje kvinna i extas..) rasistiska (Remo gillar att avrätta fattiga svarta män i förorten) och de är stötande nog skrivna av en politiker och en journalist. Men mitt i smörjan så finns det ibland små pärlor till idéer. Jag ska ladda upp lite omslag senare så får ni se.

Höjdpunkten på min semester var nog min resa till Grekland och floden Styx! Nu snackar vi om en utflykt som verkligen trummade på alla mina nördtrummor och jag njöt verkligen av att gå i floden som skiljer oss från Hades. Jag hann även med att besöka ruinerna av Necromanteion, Greklands enda dödsorakel. Där kunde vi hågade turister gå ner i dödsriket, så först gick jag ner i underjorden och sen doppade jag mig odödlig i floden Styx (båda hälarna också!). Givetvis hade jag det väldigt trevlig vid havet med bad och god mat, jag hann även med att sträckläsa Stephen Kings nyaste bok Under the Dome, som jag gillade.

Ljus, läskig och extemt kall!

Nu hoppas jag att kommer ihåg hur man arbetar igen och att Olov L blir klar med husbyggandet så att vi får se vad han tycker om Pål Eggerts nya roman. Som vi har längtat.

/karl