Kraken (2010) av China Miéville

Nu har jag äntligen läst Kraken, bara ett halvår efter alla andra, och det är med viss lättnad jag kan konstatera att jag inte tycker att den är lika bra som hans tidigare verk. Den här personkult vi oavsiktligt odlat här på Drömmarnas Berg har börjat kännas ohälsosam, och om någon ställer den klassiska frågan Följer du efter om Miéville hoppar utför ett stup? vill jag inte höra mig själv svara ja. Dock kan det ju hända att andra är mer lättsnärjda (eller understår sig att ha annan smak än mig) och därför istället vill kasta mig utför det där stupet för att jag smädar deras idol, så jag ska försöka motivera min åsikt, något som praktiskt nog ändå är vad en recension går ut på.

För det första har Kraken en ganska lång startsträcka. Mycket av det som sker under de första hundra eller tvåhundra sidorna visar sig iofs vara väsentliga för intrigen, men samtidigt är det liiite tråkigt ibland. Sedan blir det bättre; för den som inte vet så börjar Kraken med att en jättelik tioarmad bläckfisk (en squid på engelska, vilket lägger avund till de känslor jag upplever under läsningen – varför har engelskan alla coola ord, som fortnight och squid, medan vi återanvänder de gamla vanliga tioarmad, bläckfisk, fjorton och dagar?) blir stulen från ett museum i London, varefter Billy Harrow, den unge museiarbetaren som varit den som konserverat bläckisen, dras in i mysteriet. Detta tycks kretsa kring en bläckfiskkult, som är en del av det dolda London, där olika magiker, väsen och skumma religiösa samfund har sin egen värld vid sidan av den vanliga. Och det är när vi presenteras för allt detta som det börjar lossna ordentligt. Miéville har som vanligt en massa idéer av varierande knäpphetsgrad och för mig, som tycker att just knasiga religioner är något av det roligaste som finns, är andra halvan av boken rena julafton.

Det som skiljer Kraken från Miévilles tidigare verk är, enligt min mening, helheten. Medan den övergripande berättelsen alltid varit lika intressant som miljön och detaljerna i Miévilles tidigare böcker, särskilt de som utspelar sig i Bas-Lag, är skrönan om den stulna jättebläckfisken inte alls särskilt engagerande. Jag förstår att det varit just en rejäl skröna som Miéville velat dra, kanske för att kunna låta fantasin spela fritt ett tag (det måste vara ett helsike att vara sådär kreativ), men resultatet ger mer känslan av en pytt-i-panna på de idéer som blivit över i kylskåpet än en middag i sin egen rätt. Som tur är handlar det om Miévilles kylskåp, så det är rester från en femstjärnig restaurang vi talar om här.

Alltså: Bra, men inte jämfört med hans tidigare verk.

Betyg 4 restaurangstjärnor av 5 – rekommenderas

/Olov L

Filmklipp från http://www.youtube.com/watch?v=c0VuQvFBUHM

Om rymdolov

Science fiction and fantasy nerd from northern Sweden.

12 thoughts on “Kraken (2010) av China Miéville

  1. Pål Eggert skriver:

    Okej – men pyttipanna är min dotters favoriträtt så det kan nog gå an… Men den får ändå vänta. Jag har kvar några av hans gamla att läsa, och så finns det ju en och annan författare till…

  2. drommarnasberg skriver:

    Jag skulle också ha gett den 4 av 5, bra men inte det bästa. Kraken känns också som en av hans mest lättillgängliga böcker. Jag fick intrycket av att han skrev både the city &city och Kraken samtidigt och att han då i min mening lekte av sig i Kraken för att kunna vara mer stenhård i den andra boken.

    /karl

    • rymdolov skriver:

      Så kan det vara. Nu hörde jag nyss en podcastintervju där han berättade att kapitlet om Watis ursprung var tänkt som en fristående novell, så det verkar vara något av ett hopkok.

  3. åka skriver:

    Jag har inte heller läst Kraken ännu, men kommer nog att göra det. Måste man läsa böcker direkt när de kommer ut? Vadan denna stress? Böckerna finns ju kvar, och är de bra är de läsvärda i många år framöver.

    Jag har inte läst The Scar ännu heller. Så jag har kvar att se fram emot!

    • rymdolov skriver:

      Ja, jag vet inte varför jag stressar. det är ju inte som om Drömmarnas Berg är en nyhetsbyrå heller. Kanske är det indiestressen som gör sig gällande, den där känslan att man måste hänga med i svängarna hela tiden. Jag ska lägga av med det.

      • drommarnasberg skriver:

        Jag blir ofta så ivrig när det kommer nya böcker, vill läsa medans järnet är varmt. typ. Jag blir mer stressad över alla bra böcker som jag INTE har läst. /karl

  4. Siska skriver:

    Jag som inte läst Miéville ännu och bara orkar läsa en bok till att börja med, vad ska jag välja?

    • drommarnasberg skriver:

      Den bästa är nog The City & the City, sen kan du titta på Perdido Street station, om du vill ha en tjock bok!
      /karl

  5. […] av nästan obehagliga proportioner och det går att läsa om hans böcker här, här och här. På NorCons hemsida är det ännu ganska glest med info, men egentligen räcker det ju att veta […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s