Skamböcker.

På bibblan arbetar vi nu med ett tema om böcker som du skäms över att läsa. Det har kommit upp allt ifrån pinsamt dåliga böcker till att läsa behöva läsa FLN-böcker på tåget. Jag har precis fått lära mig vad FLN betyder, ”Flärd, lidelse och njutning” mycket hettande länder och pulserande kroppar alltså.

Jag tänkte komma ut lite med böcker som jag skäms över att jag läser. Böcker som inte ligger framme på kaffebordet eller ens får platsa i bokhyllan. Det blir sibirien direkt! Förut så tyckte jag att det var pinigt att läsa Charlaine Harris tantsnuskiga vampyrböcker, men nu efter Tru Blood på TV så är det helt plötsligt tjusigt att läsa ”böckerna som serien bygger på”. Men det är ändå inget som jag skulle namedroppa i en krystad diskussion om vilka böcker som är bra, alla har väl hamnat i en sån diskussion på nån fest någonstans. Folk ska bräcka varandra i Udda God smak, jobbigt.

Nu på sistone har jag plöjt en viss kategori böcker, verkligen frossat i tveksam litteratur. Det började med att jag ville läsa böcker med koppling till rollspelet Dark Heresy. Redan här borde ni börja ana oråd, böcker baserade på spel och rollspel är ett enda stort gungfly av skitböcker.  Men det finns små öar av böcker som faktiskt går att läsa.

Jag blir ofta rätt så förtjust i olika spelvärldar och vill gärna veta så mycket som möjligt om allt! I Dark Heresy så spelar du underhuggare till en inkvisitor i samma universum som figurspelet Warhammer 40k utspelar sig. Det började för 40 år sedan med könlösa rymdsoldater som målades av hobbyspelare och har nu växt till en gigantisk industri som pumpar ut böcker, spel och annat. Det kommer massvis med böcker varje år!

Serien Horus Heresy är Black Librarys största succé och det har tryckts över en miljon böcker. Böckerna utspelar sig 10 000 år innan ”nutid” och handlar om mänsklighetens allra största inbördeskrig. Eftersom att det har förts krig de  senaste 10 000 åren blir jag lite nyfiken på vad som ändå gick så fel. Det har kommit 15 böcker och det är en otrolig skillnad i hur bra böckerna är. Allt ifrån skrattretande dåligt till nästan bra. Lagom skämmigt i fantastikmiljöer och väldigt skämmigt i sällskap av de som läser Udda och God litteratur. Men det är perfekta pendlarböcker! Lövtunn handling, mycket action och en trygghet i att veta vad du får ut av böckerna.

Om det är någon som blir sugen så kan jag rekommendera den enda författaren som jag tycker är bra i det här gänget. Dan Abnett kan faktiskt skriva underhållande och håller en hyfsad nivå i sina böcker. Nu har jag inte läst alla (nästan 50 böcker!) men gillade verkligen hans böcker om Eisenhorn och den nya Prospero Burns (rymdvargar!).

 

Har ni några skämsböcker?

/karl (Som nu läser Iain M Banks..)

6 thoughts on “Skamböcker.

  1. Socialistsimon skriver:

    Jag har inte bara skämsböcker; Jag har skämshyllor! Allt som står i knähöjd är ju saker man inte direkt vill skryta med, eller hur?
    Där huserar svaga författare som Chrichton och PF Hamilton tillsammans med riktiga besvikelser som Brent Weeks och Trudi Canavan och serier som bara är för långa för att förtjäna hyllmeter i ögonhöjd som Kerr’s Deveryserie.
    Men annars kan jag inte säga att jag skäms för att gilla ”dålig” Litteratur – Vi är SF/Fantasyfans, det är ju själva definitionen på dålig, eller det ännu mer nedsättande genre-, litteratur.
    Good shit is good shit helt enkelt.

  2. Arina skriver:

    Jag skäms sällan över min läsning men det är många som ser ned på mig för att jag läser sf/fantasy. En god vän brukade gömma sin sf bakom psykologiböckerna i hyllan men jag är ganska stolt över min samling.

    Lite kan jag väl skämmas över min ungdomliga förtjusning i eländesskildringar.

  3. Martin A skriver:

    Jag äger hela Shadowrun-serien — alla 47 volymerna som kommit ut i olika omgångar. En del är bra, det mesta är medelmåttigt, ett par är riktigt kassa.

    Boken jag läser just nu är definitivt en skämsbok: John Ringos GHOST. Det kan vara de utdragna bondage-scenerna som gör det…

    Jag har aldrig skämts över min samling av fantastiklitteratur och förstår inte varför någon skulle göra det (om man inte har Jordan eller Brooks i hyllan — då hjälper det inte hur många WFA-vinnare du äger; du är ohjälpligt stämplad för livet i denna och nästa inkarnation, och förmodligen där bortom).
    En ganska stor del av den består faktiskt av verk av hög kvalitet.

    Jag vågar inte heller läsa böcker i Warhammer 40.000-världen, av risken för att slösa bort tid och pengar på smörja. Men Dan Abnett är riktigt bra (en pålitlig vän sållade fram Eisenhorn-böckerna åt mig, och sedan gick jag vidare med de övriga), och Sandy Mitchell (Ciaphas Cain-böckerna) är t. o. m. humoristisk (dem hittade jag på egen hand, men det var som att spela rysk roulette).

  4. Pål Eggert skriver:

    Sådana spel som Dark Heresy borde ju egentligen stimulera till att skriva bra. Jag har mest läst recensioner på rpgnet och tycker det verkar vara en fascinerande värld där man kunde använda en intressant stilistik.

  5. Karl skriver:

    Jag skäms inte för min fantastik men jag skäms för enskilda böcker i den samlingen. Dåliga böcker är dåliga, hur mycket drakar eller atomvapen de än innehåller ( det är jobbigt men så är det).

    Hela Shadowrun! Det var roligt.🙂

    /karl

  6. Karolina skriver:

    Min kompletta samling av Sagan om Isfolket (47 böcker) inköpta i 13-15 årsåldern känns lite jobbigt om folk uppmärksammar. Det har väl alltid räknats som dålig, dålig litteratur. Så erkänt dålig att den inte ens hamnar i en genre fast det kryllar av häxor, demoner och allehanda magi. Samtidigt är ju det synder ur det förflutna så… Skäms bara lite🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s