Dr Sleep – Nu med vampyrer.

För några månader sen skrev jag ett inlägg om Stephen Kings planerade uppföljare till The shining. Där drog jag slutsatsen att boken antagligen inte skulle komma ut. Jag hade fel. Jag har lite nyheter åt er. Vill ni ha de bra eller dåliga först? Ok. Vi börjar med de bra nyheterna.

Dr sleep har blivit verklighet. Vi får veta vad som händer Danny Torrance efter att The Overlook exploderar.

De dåliga nyheterna: Det är vampyrer med i boken.

Jo ni läste rätt. Vampyrer. Storyn kretsar som King tidigare sagt om den vuxne Danny som arbetar på ett hospice där han använder sina psykiska gåvor för att lotsa döende in i den sista vilan. På fritiden använder han gåvorna för att spela på hästar på det sätt som Dick Hallorann lärde honom. Det låter som om det kunde bli en mogen meditation över liv, död och överlevande eller hur? Kanske skulle vi få träffa Overlooks ondska och Jack Torrance ande igen? Glöm det. Någonstans på vägen brann det i huvet på Big Steve och han bestämde sig för att det bästa sättet att fortsätta The shining var att slänga in ett gäng kringflackande ”psychic vampires” som kallar sig för the tribe. The tribe livnär sig på psykisk energi från människor med gåvor som Dannys. Vet ni vad det bästa är?  “They all have these kinda pirate names, because pirates is sort of what they are.” Vampyrer, med piratnamn….

Nu skakar ni på huvudet och hoppas att jag bara sitter och hittar på allt det här men tyvärr så gör jag inte det. Allt kommer från King själv. Han höll en föreläsning på George Mason university för några dagar sen där han avslöjade allt detta. Det har även bekräftats på hans officiella hemsida. Här har ni två videoupptagningar från föreläsningen. Den första handlar om boken i allmänhet och den andra är ett tio minuter långt utdrag ur den. Tyvärr är bild och ljudkvalitén inte den bästa.

 

I ärlighetens namn så är kapitlet han läser inte alls dåligt. En bok om kringströvande vampyrer på de amerikanska motorvägarna är ingen dum idé. Konceptet funkade ju fint i Kathryn Bigelows underskattade film Near dark. Problemet är att det känns mer som om det skulle vara en uppföljare till Salems lot än The shining. Vi får se om det är den här boken som får mig att göra slut med Stephen King.

//Stefan

GRRM på svenska – Tredje gången gillt?

Jag spanade runt lite på kommande böcker på adlibris och fann till min förvåning George RR Martins Sagan om is och eld i en ny utgåva på svenska. Den här gången är det månpocket som ger ut Louise Thulins översättningar för tredje gången. Ingen annan fantasyserie har så förvirrad utgivning på svenska som GRRM:s mästerverk. Allt började 1997 när Forum gav ut den första boken. På klassiskt svenskt maner var den uppdelad i två volymer, I vargens tid och Kampen om järntronen, Jag antar att försäljningen inte var så bra som förlaget hoppades på eftersom översättningsprojektet skrotades. Om vi spolar fram tio år så landar återigen Game of thrones på bokhandelsdiskarna. Denna gång i en fet volym med titeln Kampen om järntronen. Den följdes snabbt av Kungarnas krig (A clash of kings) och Svärdets makt (A storm of swords). Vad händer sen? Jo Forum drar ur proppen för andra gången och basunerar ut att de inte tänker översätta A feast for crows. Om man någonsin undrat varför nästan alla fantasyläsare i Sverige tillslut börjar läsa på engelska så har man svaret här. De ledsnar helt enkelt. Man är så illa tvungen att överge svenskan för engelska för att vara säker på att få läsa en serie till dess slut.

Nu gör då Månpocket en kulturgärning och publicerar de tre första volymerna igen. Jag antar att det faktum att SVT kommer att visa Game of thrones nån gång under 2012 har ett finger med i spelet. Oavsett detta så är jag tacksam att böckerna återigen kommer vara tillgängliga på svenska. Jag har inte hittat nån info hos Forum som tyder på att de kommer publicera del fyra och fem men vi kan ju hålla tummarna att nåt svenskt förlag med fingertoppskänsla plockar upp rättigheterna. Det är en skam att ett av den moderna fantasyns mästerverk inte finns tillgängligt på det svenska språket.

//Stefan

EuroCon på TV!

Som jag nämnde i kongressrapporten från EuroCon i år var Utbildningsradion där och filmade några programpunkter. Imorgon, den 22 september, klockan 16.00 sänder de i Kunskapskanalen! Se denna länk för program. Repris den 25 september. Därefter kommer inslaget att finnas på UR Play. Om jag förstått rätt rör det sig om tre timmar, med bl a författarhedersgästernas respektive tal samt de två punkter där jag stod och höll i en mick. Bara sevärda inslag, alltså.

/Olov L

CYÄEGHA – Sverigespecial.

Det brittiska Lovecraftfanzinet CYÄEGHA har kommit ut med sitt femte nummer och den här gången är det Sverigespecial. Sveriges mest namnkunniga Lovecraftskribenter har översatts till engelska och presenteras för en internationell publik. Här finner vi författare som Anders Fager, Fredrik F.G Granlund, Martin Andersson, Richard Berghorn och…. jag.

Jag skrev på begäran en text om Anders Fager i extrem Gonzo-stil och till min förvåning publicerade de den. Jag vill gärna dela med mig av den till bloggens läsare. Ni får ha överseende med den bitvis knaggliga engelskan. Det var mitt första försök att skriva en text direkt på engelska på många år. Jag kan även passa på att berätta att en riktig intervju med Fager kommer dyka upp på bloggen om inte allt för länge.

Tillägg: Jag vill inte på något sätt påskina att jag hör till gräddan av Lovecraftskribenter i landet. Jag är en halvdan bloggare, thats it.

The weird professional – A drink with Anders Fager

”Here” he said and placed a glass in front of me. It was filled with a green liquid and the color reminded me of emeralds.

“It´s absinthe, the real stuff. The owner bought some bottles that were hidden away during the war. It´s not the watered down shit you can get from systembloaget.”

“Oh. From world war II?” I said mostly to make conversation.

“No” he replied with a deadpan look. “The other one. The one they never told you about.”

He then produced two strangely shaped spoons and proceeded to show me how to place a lump of sugar on it and then slowly pour water from a small jar over it into the absinth. The dark green liquid turned slightly milky as we poured.

How did I end up here, dear reader? In an unnamed bar with horror writer Anders Fager? I´ll try to state the facts in the case as clear as I can. Some are indisputable and some are up to you, esteemed reader, to determine the truth in.

FACT: Anders Fager is a Swedish author. He was born in 1964. He lives in Stockholm. He is a historian and a professional officer but now he teaches writing for a living. He has also constructed several successful board games which has won him acclaim both from players and critics. His best known game is The Hellgame, a game where players battle for the supreme power in hell. His website says nothing about wife or children and when I asked him about it he deftly changed the subject. He is the author of the successful  short story collection Samlade svenska kulter (Collected Swedish cults) and a leading figure in the new wave of Swedish horror which is following the success of John Ajvide Lindqvist.

FACT: My name is Stefan Nordin. I´m a librarian and I write for a blog which concentrates on fantastic literature and cinema. For reasons of personal safety I will not name the blog here but I can say as much as the name alludes to a famous Machen story.

FACT: I had rewieved his book on my blog and I really liked it. He sent me an email thanking me for the rewiev and I took the chance to ask him for an interview. Mutual friends on facebook told me he could be a bit odd but I wasn’t prepared for what would happen.

His reply to my mail was short and courteous. Yes he would do an interview and specified the time and date. He didn’t specify a place so by a whim I emailed him back and suggested we meet at the helicopter pad just outside Stockholm’s old town. At the time I was writing an article about 80: s skinhead culture in Sweden and the pad was one of their hangouts so I guess it just popped into my head.

That sunny Friday in May I took the train to Stockholm. I was in time but when I approached the helipad ten minutes early he was already there. He was immaculately dressed in a grey costume, white shirt and a tie with a discreet checkerboard pattern. He wore a pair of Ray Ban Wayfarers and as I walked closer I could see he was checking the time on an Omega Speed master. The only thing that separated him from your average Stockholm business man was a discreet pin on the lapel of his suit. Small and golden looking like an octopus.

As I came close he looked up and asked “Are you Stefan?” “Yes” I replied.

“We can´t stay here. This is Dagon country.” He said and swiftly strode away into one of the old towns small alleys. I scrambled to follow him and then to match his brisk walk. I caught up with him outside an unmarked doorway. As I waited he rang the buzzer and simply said “Fager 4468790”. The door clicked open.

The hall was as nondescript as the door. Old stairs painted a faint gray and doors without names on them. He led me down the stairs to the basement and opened a heavy black door. The room we entered was cavernous, badly lit and like a tunnel of old bricks. At the left side was a bar manned by a freakishly obese man totally without hair. I don’t mean a shaved head. He had no hair whatsoever, No eyebrows, and no eyelashes. He seemed to know Fager as he just nodded at us as we went on in and settled by a table in the far end of the bar. Fager went to the bar and got the glasses of absinthe I mentioned.

I put my old beaten up HTC Hero on the table.

“Is it ok if I record this?” I asked.

“Sure” he said and then leaned towards my phone saying “Testing testing” with a smile.

Have you seen pictures of Anders Fager? If you look at his facebook page you can see pictures of him as a young man. In those he looks a lot like Lou Reed and he still does. He is thinner than Reed but has the same weathered look.

I was just about to ask my first question when his phone started ringing. I can’t say I was surprised when I heard that the phone was playing Mozart’s Requiem. He answered it and started talking in what I think was Latin.

He finished the call and said with a small smile “My girlfriend. She is the jealous type and wanted to know where I was.”

“So I read your book and I really like how it first appears to be a short story collection but after a while merge into a novel where the stories interlocks and you paint an occult history of Sweden.”

“Thank you. That was my whole point with the book. And I might add you are very close with an occult history”

“What do you mean?”

Fager just tapped his nose and smiled. At that point I first notice a tattoo on his left hand. It looks like a tentacle emerging from his wrist and spiraling round his thumb. It’s remarkably well done and looks almost lifelike.

We keep talking about his book and sip our absinthe. It´s my first time tasting real absinthe and I try to make up my mind about its spicy and heavy taste. Fager glanced down on his watch and at that moment  I notice the tattoo now has moved to his index finger. I think he heard my short intake of air because he quickly moved his hand under the table.

Our conversation continued and we talked a lot about Lovecraft, Barker and Gaiman. I was just about to ask him about his work with board games when an old man slowly descended the stairs to the bar. There was something vaguely familiar with him. Something about his unruly white hair but I couldn’t put my finger on it.

“Shit not him” said Fager. “I can´t bear to talk to him right now. Finish your drink and we´ll take a walk. I´ll show you the house where Fredman was born.”

“Fredman is a fictional character from the songs of Bellman” I replied.

“Yeah. That’s what they tell you” said Fager and again tapped his nose.

“Who was the old man you didn’t want to talk to?”

“His name is August and he´s SUCH a bore. If he corners you then you get an hour worth of his ramblings about alchemy and the strange amount of playing cards he finds on the street. I swear he goes out looking for them:”

We emerged from the strange bar and found that the sunny weather had changed. A cold wind was blowing and drizzle hit our faces. I turned up the collar of my jacket and we started walking the streets of the old town. We stopped outside a small door in an alley.

“This is where Fredrik Fredman was born” Fager said.  “He was a librarian like you and in charge of cataloguing the books taken from Prague during the reign of Queen Christina”

“But he´s fictional! Bellman made him up”

“I think he would be a bit annoyed if you told that to his face” Fager said smiling at me.

“You’re talking about him as he was alive. IF he was alive he would be like 400 years old.”

I was annoyed now and it felt like Fager was taking the piss. I came to Stockholm for at quiet chat about books and Lovecraft and he was rambling on about fictional characters walking the streets. The rain had intensified. I could see German tourist giving us strange glances as we stood outside the small door screaming at each other as the rain poured down.

I was just about to walk away in anger when I heard a loud voice. A young asian woman was striding towards us. Her eyes black with anger and a scowl on her lips. She came up to Fager and poked a finger in his chest while letting out a stream of what I believe were curses in Cantonese. Fager replied in the same language and it seemed like they had reached some kind of stalemate. As they stared each other down I had a good look at the woman. She looked like she was 25 and very attractive. The most striking thing was a tattoo of a tentacle stretching from her cleavage to her right cheek. It had the same lifelike quality as Fagers tattoo on his hand.

The couple argued a bit more in Cantonese and then seemed to find an agreement. They kissed and Fager turned to me and said “I have to go but I hope you are pleased with the interview. I´ll email you if you have any further questions”

They then strolled away and left me standing in the rain with a lot of questions on my mind. I took the train back home and in the end I never published the interview on the blog. It was all too strange and bewildering for me. I ignored Fager on facebook but I still get disturbing emails from him. Sometimes its pictures of dead animals, sometimes long messages in what I think are Assyrian. When he writes in Swedish  the message is unclear but he talks a lot about “The Master Plan”. Frankly he scares me a bit.

This text have been deposited with a friend and he has instructions to forward it to the police should anything happen to me.

Tidningens hemsida: http://www.freewebs.com/batglynn/cyaegha.htm

//Stefan

Frågesport, cyberpunkspel och Lill-Babs!

Vi har hypat Slaktare små av Erik Granström så mycket att det nästan börjar bli genant, men nu måste jag meddela en sak till: Författaren har dragit igång en tävling på sin blogg. Du svarar på frågor och vinner förhoppningsvis ett signerat exemplar av just Slaktare små. Detta kan du skicka till mig som tack för tipset. Äran behåller du.

Ibland tar jag på mig rock och hatt och läser tidningen som en vanlig människa och får då veta att det kommer en remake av Syndicate, det cyberpunkigaste av cyberpunkspel. Originalet har jag prövat bara för att pröva och det var rätt skoj. Det måste vara ett av få spel där man kan konrollera karaktärernas adrenalinnivåer.

Sen såg jag också att det är en svensk zombiedramatv-serie (jaja) på gång. Det skulle kunna bli riktigt, riktigt bra eller riktigt, riktigt dåligt och i det senare fallet kanske riktigt, riktigt kul. men knappast lika kul som länkrubriken: Lill-Babs blir skräckzombie. Till skillnad från gameshowzombie?

/Olov L

Rot & Ruin av Jonathan Maberry 2010

Ha! Jag trillade ner i zombieträsket igen, kunde inte motså en titel som Rot & Ruin. Maberry har jag läst förut  men då Patient Zero är en överdriven rökare till historia är Rot & Ruin en mer sansad berättelse som riktar sig till lite yngre läsare. Boken utspelar sig 14 år efter Första Natten då alla människor som dog helt plötsligt förvandlas till zoms och börjar snaska på de stackare som lever. 6 miljarder människor stryker med och överlevarna får klara sig bäst de kan i samklang med horder av zombies.

Benny är 15 år och bor med sin äldre halvbror Tom, resten av familjen dog i kaoset när hjärnsmaskarna dök upp. Benny är en typisk tonåring som nu med minsta möjliga ansträngning behöver skaffa ett jobb annars så blir han av med hälften av sina matransoner. De bor i en liten stad med ett rejält stängsel för att hålla ute de odöda och det finns en hel radda jobb att välja mellan. Benny prövar lyckan som stängselskakare, likbrännare, skyfflare, fylla flaskor med Cadaverine och andra enligt Benny supertråkiga jobb. Han vill ju bli som Charlie Pink-Eye och The Hammer, hårda tuffa män som ger sig utanför stängslet in i the rot & ruin för att döda zombies och göra annat coolt. Att storebror också jobbar med samma saker är inte lika coolt, Benny skulle ju ALDRIG be om lov att få jobba med sin töntiga bror. Benny och hans kompisar hänger vid affären, snackar strunt och samlar på zombiekort. Vardagen lunkar på i den relativt trygga zonen innanför stängslen. Men inget är säkert med zombies och saker blir snabbt allt för spännande..

Det är en bra ungdomsbok med utmärkt zombielore och en klassisk historia som lyckas vara spännande, rolig och tragisk. Zombisarna förklaras och skildras på ett vettigt och intressant sätt, Maberry har verkligen tänkt igenom allt och vi zombiefans får njuta.

3 av 5 helt ok. (Men gillar du zombies som jag kan du se betyget som en 4:a)

/karl