Tematisdag: Dylan Dog finns på svenska igen!

Veckans tema är London och vem kan då vara mer lämplig att skriva om än urtypen för London-bo, mardrömsdetektiven Dylan Dog? Nu är iofs Dylan Dog författad och tecknad av italienare, men om de kan göra de bästa westernfilmerna borde väl deras skildringar av London vara lika bra? Skämt åsido så tror jag att mycket av det jag gillar med Dylan Dog beror just på att den utspelar sig i ett London som är det London som vi övriga européer gärna vill tänka oss: Ett myller av mystiska gränder där man lika gärna kan snubbla över en rumlande affärsman i plommonstop som över en demon i en vattenpuss, en plats av lika delar traditionstyngt mörker och gnistrande modernitet, där excentriska lorder stryker omkring och testar egenbyggda spökfångare och styrelserummen befolkas av cyniska affärsmän med planer på världsherravälde. Åtminstone är det så jag tänker mig London. Lite exotiserande, kanske, men har man förslavat halva mänskligheten i ett ondskan imperium får man tåla lite av den varan.

Jag har tidigare skrivit om min fäbless för Dylan Dog, så när Karl tipsade om att det kommit ett nyöversatt album på svenska, utgivet av Ades Media, kastade jag mig över det och gav mig själv en tidig julklapp. När så albumet ”Vila i frid” dök upp hände något konstigt. Jag vågade liksom inte börja läsa. Skulle serien vara lika bra som jag tyckte mig minnas? Kanske hade alla de bra episoderna redan översatts? Vilken ljussättning behövs för att göra serien rättvisa? Jag fraktade med mig albumet överallt utan att någonsin komma till skott.

Först nu i mars tog jag mod till mig och läste serien (utan att bry mig om de yttre omständigheterna) och glädjen sig, gott folk, ty det väckte den sorts känslor som knappt går att beskriva utan en gospelkör! Jag gick runt och fånlog efter läsningen, bara helt lycklig över att Dylan Dog, assistenten Groucho och (min favorit) den cyniske kommissarie Bloch återigen är en del av mitt liv. Till råga på allt har ett nytt album redan släppts och det ligger oläst bredvid mig, så nu har jag faktiskt bättre saker för mig än att sitta här och skriva. Du har, å din sida, också bättre för dig – du ska stödja den kulturgärning som den nya översättningen innebär och köpa, läsa och rekommendera Dylan Dog för alla du känner!

/Olov L

P.S. Som vanligt går det att hitta övriga London-inlägg via Boktimmen. D.S.

Fias fantasy- och science fictionlista

Jag har aldrig fyllt i en sådan här lista förr, men någon gång ska vara den första! Det är svårt att motstå en lista från Boktimmen, i synnerhet som den är en vällagrad årgång -09!

Jag har struntat i att markera vilka böcker jag äger, eftersom jag dels inte bryr mig och dels inte har koll på vad jag har i hyllorna. Håll till godo:

Fetstila de titlar du har läst
Om du inte läst just den boken men annat av författaren – fetstila författaren
Kursivera de titlar du vill läsa
Stryk över de du inte vill läsa, eller markera med rött
* framför boken betyder att du aldrig hört talas om den
+ framför boken betyder att du äger den
x framför de du påbörjat men inte avslutat den

1. J R R Tolkien – Sagan om ringen
2. David Eddings – Sagan om Belgarion
3. David Eddings – Sagan om Mallorea
4. Douglas Adams – Liftarens guide till galaxen
5. xRobert Jordan – Sagan om drakens återkomst
6. xKatharine Kerr – Sagan om det magiska landet Deverry
7. Philip Pullman – Den mörka materian
8. Neil Gaiman – American gods
9. Audrey Niffenegger – Tidsresenärens hustru
10. Stephenie Meyer – Twilight
11. Charlaine Harris – Serien om Sookie Stackhouse
12. China Mieville – Un Lun Dun
13. C.S Lewis – Narnia-böckerna
14. Ellen Kushner – The Privilegie of the Sword
15.  Johanne Hildebrandt – Sagan om Valhalla
16.  Jean M Auel – Grottbjörnens folk
17. H.G Wells – The invisible man
18. xJ.K Rowling – Harry Potter-serien
19. *Naomi Novik – Temeraire-serien
20. Robin Hobb – Fjärrskådar-serien
21. Margit Sandemo – Sagan om Isfolket
22. xTerry Brooks – Shannaras ättlingar
23. Tad Williams – Minne, sorg och törne
24. Ursula LeGuin – Övärlden
25. Neil Gaiman – Neverwhere
26. George R R Martin – A Song of Ice and Fire
27. Steven Erikson – The Malazan Book of the Fallen
28. Diana Gabaladon – Främlingen
29. Bram Stoker – Dracula
30. Richard Morgan – Altered Carbon
31. William Gibson – Neuromancer
32. *Scott Lynch – Gentlemannarövarna-serien
33. Susanna Clarke – Jonathan Strange and Mr Norell
34. John Ajvide Lindqvist – Låt den rätte komma in
35. Patricia A McKillip – Ombria in Shadow
36. Christoffer Paolini – Eragon
37. Raymond E Feist – Imperiets dotter
38. *Julie Bertagna – Exodus
39. Roger Zelazny – Enhörningens tecken
40. *Mårten Sandén – Den femte systern
41. Terry Pratchett & Neil Gaiman – Goda Omen
42. Michael Ende – Den oändliga historien
43. *Patricia Briggs – Moon called
44. *Julia Sandström – På ödets vingar
45. Cory Doctorov – Little Brother
46. Isaac Asimov – Stiftelsetriologin
47. Joe Abercrombie – The blade itself
48. Poppy Z Brite – Lost Souls
49. *Alan Campbell – Deepgate Codex
50. *Jasper Fforde – Thursday Next
51. Jonathan Maberry – Patient Zero: A Joe Ledger Novel
52. K.J. Parker – The Fencer Trilogy
53. *SM Peters – Whitechapel Gods
54. Elizabeth Moon – Sagan om Paksenarrion
55. Stephen King – Pestens tid
56. Jim Butcher – The Dresden Files
57. Nicklas Krog – Triologin om frihetskriget
58. Dan Simmons – The Terror
59. Ann VanderMeer och Jeff VanderMeer – Fast ships, black sails
60. Michael Chabon – The Yiddish Policemen’s Union
61. *Jonathan Barnes – Somnambulist
62. Laurell K Hamilton – Anitha Blake, vampire hunter-serien
63. *Saga Borg – Jarastavens vandring
64. Mary Gentle – Grunts
65. David Gemmel – Legender från Drenai
66. Ray Bradbury – Farenheit 451
67. Anthony Burgess – A Clockwork Orange
68. Lewis Carroll – Alice i Underlandet
69. Philip K Dick – Do androids dream of electric sheep?
70. William Golding – Flugornas Herre
71. Frank L Herbert – Dune
72. xPD James – Children of men
73. Stephen King – The Shining
74. Richard Matheson – I Am Legend
75. Cormac McCarthy – The Road
76 . Terry Pratchett – Discworld serien
77. Ann Radcliffe – The Mysteries of Udolpho
78.  Jose Samargo – Blindhet
79. xMary Shelley – Frankenstein
80. Robert Louis Stevenson – The Strange Case of Dr Jekyll and Mr Hyde
81. HG Wells – Tidsmaskinen
82. xTH White -The sword in the stone
83. John Wyndham – Day of the Triffids
84. Cornelia Funke – Bläckhjärta
85. J.M. Barrie – Peter Pan
86. Charles de Lint – Onion girl
87. Emma Bull – War of the oaks
88. Paul Auster – I de sista tingens land
89. JG Ballard – The Drowned World
90. Margaret Atwood – Den blinde mördaren
91. Arthur C Clarke – 2001: A space odyssey
92. Douglas Coupland – Girlfriend in a coma
93. Franz Kafka – Processen
94. Stanislaw Lem – Solaris
95. Doris Lessing – The Memoirs of a survivor
96. Walter M Miller Jr – Canticle for Leibowitz
97. Haruki Murakami – Fågeln som vrider upp världen
98. George Orwell – 1984
99. Christopher Priest – The Prestige
100. Alastair Reynolds – Revelation space

/Olov L

Tematisdag: Ghostwatch, en föregångare med hemsökta hus!

Det finns vissa trick som jag alltid faller för. Inom musiken är jag en sucker för när basisten spelar löjligt högt, så att jag tänker mig att händerna nästan möts, innan hen gradvis går ner mot mer, tja, basaktiga toner och inom film är jag väldigt svag för det som brukar kallas found footage och/eller mockumentaries. Även en lätt fånig film som Cloverfield blir för mig sevärd bara för att den är filmad med en skakig kamera och det ingår i fiktionsramen att kameramannen är en av karaktärerna. Mindre skakiga, men lika lockande, är låtsasdokumentärer och det är där Ghostwatch placerar sig, som ett mycket tidigt och mycket bra exempel.

Året är 1992. Ingen bland allmänheten känner till Internet, Nirvana har just spelat sönder de sista resterna av 80-talet, t-shirtsen är enorma även på indiepoparna, slipsarna är breda och Arkiv X kommer att vara nytt och fräscht först om ett år. Ingvar Oldsberg är fortfarande en ung rebell med palestinasjal och tuppkam. Typ. För att förstå vilken inverkan Ghostwatch hade är det viktigt att tänka på följande: Om du vid den här tidpunkten haffat en person på gatan och beskrivit din favoritdokusåpa skulle människan trott att du beskrev en science fiction-film och sannolikt en väldigt skrämmande sådan. Reality TV fanns i princip inte, det var bara en ny grej som MTV höll på med.

Stephen Volk

In på BBC kommer Stephen Volk, en manusförfattare med ett sex avsnitt långt spökdrama, löst baserat på fallet med poltergeisten i Enfield, under armen. Han avvisas inte helt, men producenten tror att sex avsnitt är för mycket. Volk föreslår att de ska spela in ett 90-minutersavsnitt från det hemsökta huset och sända det som om det vore en liveinspelning. Producenten blir eld och lågor och man sätter igång att skriva tv-historia.

Man får med sig Michael Parkinson, en mycket känd och folkkär tv-personlighet vid den här tiden, lite som en Oldsberg fast utan tuppkam. Vid sin sida i studion har han ett annat känt namn, Michael ”Smitty” Smith. En extra dynamik skapas genom att reportern på plats i spökhuset är Sarah Greene, som förutom att vara känd från tv även är gift med Smith. När otäckheterna börjar dyka upp blir därför Smith mer och mer orolig. Som grädde på moset har man med den sprallige Craig Charles, känd som Lister i Red Dwarf.

Man väljer att sända på halloween och programmet börjar som en mysryslig uppesittarkväll, med experter i studion, folk som ringer in, etc. Med det upplägget får man kanske förstå att  många faktiskt missade att det var fråga om ett drama och därmed skrämdes från vettet. BBC fick ca 30.000 samtal under den första timmen. Då hade man ändå hållit tillbaka – Volk ville till exempel att man skulle sända ett högfrekvent ljud som gör hundar nervösa och samtidigt låtsas ta emot samtal om att ”hundarna här hemma är som tokiga”. Ghostwatch:s eftermäle blev skandalbetonat, då tabloidpressen valde att beskriva den som en enorm bluff som gett barn posttraumatiskt stressyndrom och i ett fall lett till att en ung man tog sitt liv, kopplingar som det inte finns några belägg för.

Men hur väl håller Ghostwatch för oss som tittar mer än tjugo år senare och har oturen att veta att det inte är på riktigt? Enligt mig funkar den riktigt bra. Det är en klassisk spökhistoria, mer kuslig än äcklig eller hoppa-högtskrämmande. Spöket Pipes är så suggestivt presenterad att det länge pågått en debatt bland fansen om exakt hur många gånger han syns. Intressant nog har Volk själv sagt att han inte vet svaret – han skrev in 10-12 framträdanden, men ett okänt antal ströks innan manuset och klippningen var klar.

För dig som gillar låtsasdokumentärer eller gammaldags spökhistorier är Ghostwatch ett måste – i den förra genren är den stilbildande, i den senare är den en värdig bärare av en stolt tradition!

/Olov L

Betyg: 5/5 – mästerverk

P.S. Detta inlägg är en del av Boktimmens tematisdagar, där temat denna gång är ”hemsökta hus”. D.S.

Tematisdag: Varför är det viktigt att vara en läsare?

Världens kanske trevligaste blogg, Boktimmen, har börjat med tematisdagar. Varje tisdag i minst 18 veckor kommer alla som vill (och har skickat in ett eget temaförslag) skriva ett inlägg på samma tema. Denna första vecka av handlar vi frågan om varför det är viktigt att vara en läsare.

Mitt korta svar är: Det är inte särskilt viktigt. Åtminstone inte om man menar det som jag tänker på som en läsare, dvs en person som läser skönlitteratur. Mitt spontana ryggande inför tanken på att det skulle vara viktigt att läsa skönlitterärt beror nog på att jag är rädd att bli en snobb, en som ser ner på folk med andra intressen än mina. Vem är jag att döma den som hellre spelar fotboll, virkar eller spelar marimba än läser en bra roman?

Om man däremot undrar om det är viktigt att kunna läsa blir förstås svaret att det något in i helskotta viktigt. Läsning är fortfarande det allra bästa sättet att ta till sig stora mängder information. Lägger du all fritid under ett helt år på att titta på historiska dokumentärer så har du väl lärt dig ungefär lika mycket som genom att läsa två eller tre rejäla böcker. Men då är vi inne på läsning som inte är ett mål i sig, utan ett sätt att uppnå andra mål. Folk som inte skulle betrakta sig som läsare kan ofta tänka sig att läsa om de blir övertygade om att det ger dem något annat. Ett utmärkt exempel på det är projektet Läs för mig, pappa som drivs av ABF. Det har visat sig att när män utan läsvana förstår att läsning är ett fantastiskt sätt att ha kontakt med sina barn är det många som vill börja läsa. Det är en inställning som jag har respekt för. Om andra accepterar att jag tycker att sport är aptrist och att jag bara tränar för att må bra så accepterar jag att andra ”bara” vill läsa för att inhämta information eller mysa med ungarna.

Med det sagt är läsning för läsningens skull otroligt viktigt för mig. När jag haft en lässvacka känner jag mig inte som mig själv, det blir oreda i tankarna samtidigt som de går i loopar i brist på nytt stoff och i mitten av mitt liv gapar ett bokformat hål. Att läsa en riktigt bra bok är bättre än att träffa nya människor, bättre än att nå sina livsmål, bättre än musik, bättre än diverse barnförbjudna aktiviteter. Det är till och med bättre än choklad! Det enda som ger större tillfredsställelse är när min dotter ler mot mig.

Nog sagt om detta. Det jag framför allt vill berätta är att det finns ett par fantastiska böcker om att vara en läsare, dels Francis Spuffords The Child That Books Built, som jag recenserat här på bloggen, dels Exlibris av Anne Fadiman. Den senare är en riktigt välskriven hyllning till en massa olika aspekter av läsande och bokmani. Bland annat får vi veta att den enda gång Fadiman övervägde skilsmässa var när hennes make ville ställa Shakespeares pjäser i fel ordning i hyllan.

Vi hörs vidare nästa tisdag. Glöm inte att titta in på Boktimmen och läsa om andras funderingar om läsning!

/Olov L

P.S. I en av mina favoritpodcaster, Oh No, Ross & Carrie, undersöktes nyligen en snabbläsningskurs. Av alla tips de fick var följande det bästa: Det går att koncentrera sig riktigt hårt på en text i ca 20 minuter i taget, så avsätt en stund på 20 minuter varje dag åt att läsa det du vill läsa mer av. 140 minuter extra läsning i veckan är ger ofta bättre resultat än att öka läshastigheten. D.S.