Hugobevakning 2015 – Seriealbum

conan_reading_by_gianna10624Best Graphic Story är en kategori som verkar ha tagit sig de senaste åren. Allt fler fans läser serier och åtminstone några av dem ids leta fram bra serier och nominera dem. Min egen teori om att serier är ett dåligt medium för fantastik (men ett suveränt medium för realism) gör att jag närmar mig kategorin med sund skepsis. I teoribildningen ingår förstås uppfattningen att när någon väl lyckas göra fantastik i serieformat blir det helt sjujävla underbart, så det är ändå värt besväret att läsa fem nomineringar. Vem vet, kanske finns här något guldkorn?

Ms. Marvel Volume 1: No Normal

Av G. Willow Wilson, Adrian Alphona och Jake Wyatt

MsMarvel Närbild2Den här har jag faktiskt hört talas om tidigare. Många tycker att det är spännande när nya figurer tar upp en gammal superhjälteidentitet och inte alls ett desperat försök av förlaget att hitta nya marknader och tjäna en slant på tokiga samlare som bara måste ha förstanumret av alla serietidningar… Cynism åsido så kan det förstås vara vettigt att låta sitt superhjälteuniversum hänga med omvärlden, för att slippa 91:an-effekten (att handlingen tycks utspela sig i ett evigt 40-tal).

Ms. Marvel utspelar sig i Jersey City, som ligger i norra delen av New Jersey, USA. Här bor Kamala, en sextonåring som gillar att skriva fanfic (om Avengers!), spela tv-spel och hänga med sina kompisar Bruno och Nakia. Hennes föräldrar kommer från Pakistan och familjen är troende muslimer, något som ibland får Kamala att känna sig utanför i skolan. Hennes bror har löst identitetsproblemen genom att omfamna islam desto mer, något som föräldrarna verkar tycka är lika jobbigt som att Kamala vill vara med på kompisarnas fester.

En kväll smyger Kamala iväg på en sådan fest och överraskas av en mystisk dimma som får henne att svimma. När hon kvicknar till får hon syn på flera medlemmar av Avengers, inklusive den tidigare Ms. Marvel, som förklarar att om hon vill ha superkrafter kan hon få det.

Tänk att få möta sina fanficfavoriter!

Tänk att få möta sina fanficfavoriter!

Där inleds Kamalas nya superhjälteliv och det blev en riktigt trevlig nostalgiresa för mig, som läste Spindelmannen som ung*. Origin stories är oftast de roligaste delarna av superhjälteserierna, där hjälten måste lära sig att hantera sina krafter och bolla sitt vardagsliv med hjältandet. Och samtidigt som den nya Ms. Marvel är mycket modern både vad gäller teckningsstil och genom att huvudpersonen är en WoW-spelande, mörkhyad muslim, etc, så är den en fin återgång till det klassiska tonårshjältekonceptet som gjorde Peter Parker så populär.

Orolig bror.

Orolig bror.

Serien är full av småskämt, tonårsgrubblerier och klassiska inslag (som tillverkning av en superhjältedräkt). Jag är lika mycket en seriefantast nu som när jag var elva, men min smak har ändrats och detta gör inte lika mycket för mig som det en gång gjorde. Däremot rekommenderar jag varmt denna serie till alla som gillar superhjältar. Och om den kan peppa någon ung tjej med mellanösternbakgrund lika mycket som Peter Parker en gång i tiden peppade plugghästkillar så är det förstås en härlig bonus.

Rat Queens Volume 1: Sass and Sorcery

Av Kurtis J. Weibe och Roc Upchurch

Rat Queens vol 1 coverDetta är Sword & Sorcery-fantasy om fyra legosoldater som drar ut på olika uppdrag samtidigt som de försöker hantera sina privata förehavanden. Figurerna är väldigt moderna i sitt språkbruk och tänkande, för att inte tala om frejdiga, vildsinta och allmänt tokiga. De svär, slåss, äter ”svampar”, super och gökar, det sistnämnda utanför bild. Nämnde jag att alla fyra är kvinnor?

Det är en tramsfest utan dess like, med en del blinkningar som jag misstänker riktar sig till rollspelare, men som går mig lite över huvudet. Ett citat ur en recension längst bak i boken kallar Rat Queens för en blandning mellan Sex and the City och Sagan om ringen. SatC är en klockren jämförelse, men Rat Queens är väldigt långt från Tolkien.

Rat queens tactical nightmare

Snarare påminner den om Pratchett (bara inte lika rolig) och Groo Svärdbäraren (men mycket roligare). Den som gillar actionserier och vill ha en trevlig stund i hängmattan ska absolut kolla upp Rat Queens, men jag själv kände mig ganska tom efter läsningen. Kommer jag ens att minnas detta om ett år?

Saga Volume 3

Av Brian K. Vaughan och Fiona Staples

Saga no hittingSaga, som varit nominerad förr, och som även Karl här på Drömmarnas Berg uppskattar, fortsätter att vara totalt ostoppbar på sin färd genom ett myllrande, magiskt universum och tar upp kärlek, krig, våld, relationer, familjeliv, fördomar, sex och allt annat som gör livet besvärligt och/eller värt att leva. Och den gör det bra. Det är riktigt, riktigt svårt att lägga ifrån sig den, samtidigt som man hela tiden känner att det rör sig så mycket under ytan att en eller två omläsningar inte kommer att räcka för att få grepp om den.

Jag troooor att jag nominerade den här. Tror det. Bra gjort av mig, isf. Nu är det din tur att rösta och om du röstar på Saga har du röstat på kvalitet. Så det så.

Sex Criminals Volume 1: One Weird Trick

Av Matt Fraction och Chip Zdarsky

Sex Criminals orgasmKors i jösse namn**, även denna har jag hört talas om och till och med varit riktigt sugen på att läsa. Premissen är enkel och genial – de två huvudpersonerna, en bibliotekarie och en banksekretare, har förmågan att stoppa tiden med en ovanlig metod. Varje gång de får en orgasm så stannar tiden, precis som i den där Kalle Anka-episoden där Björnligan snor Uppfinnar-Jockes specialklocka. Ja, nästan som med Björnligan. Jag vill inte tänka på björnligeorgasmer, men nu kan varken du eller jag låta bli, är jag rädd.

Tidsstopp var det. Alla andra människor stannar alltså upp, medan huvudpersonerna kan röra sig fritt. I likhet med Björnligan väljer de att använda sin förmåga till att råna banker.

Det kanske är lätt att tro att någon som, tydligen, är så urbota pryd att han lyckas recensera Madeline Ashby utan att nämna sex inte skulle uppskatta Sex Criminals. Så är icke fallet, tvärtom uppskattar jag serien väldigt mycket. Den tar upp sex på ett lagom moget och lagom tramsigt sätt och skildrar det sexuella uppvaknandet hos två personer som bor i den där bisarra, parallella verkligheten där sexualundervisningen är till och med ännu sämre än den slappa svenska. En värld utan Kamratposten.

Förutom Saga är Sex Criminals den enda av årets nominerade serier som jag är riktigt sugen på att fortsätta läsa. Synd att serier brukar kosta så mycket.

The Zombie Nation Book #2: Reduce Reuse Reanimate

Av Carter Reid

zombie nation

Brad Torgersen och Larry Correia gömmer sig för fandom.

Sad puppies brydde sig bara om att nominera en serie i år. Det är en webserie om olika figurer som råkar vara zombies. Jag har läst lite här och där för att försöka hitta en röd tråd att följa, men det hela är tämligen ointressant. Avsikten verkar vara att Zombie Nation ska läsas som en dagsstripserie med ett skämt per strip, men det är svårt att avgöra eftersom skämten så sällan är roliga. Känslan som infann sig när jag läste Comics Alliances redogörelse för hela SP-spektaklet, att ungarna skrattar åt oss, fick en stark bekräftelse. Om seriefansen är ungdomar och sf-fandom är kufiga gubbar och gummor som sitter och trycker i sina fåtöljer med varsin pipa i munnen så är Sad puppies farbröderna som dricker lite för mycket och vill visa ungdomarna sina skönaste danssteg. ”Hm, vi behöver nominera en serie också… Zombies! Är inte zombies det absolut nyaste och fräschaste år 2015? Fort, leta fram något! Ta något från nätet, vad som helst”.

Vadslagningsbyrån

Rat Queens är för tramsig, Zombie Nation är för dålig, Ms. Marvel är för mycket av en superhjälte och Saga är tredje delen i en serie som redan vunnit en Hugo. Därför tror jag att Sex Criminals kommer att vinna. Så var det med det.

Det är nästan roligare att försöka gissa vilken av seriealbumen som skulle reta valparna mest. Då får jag förstås utgå från mina fördomar, vilket är en skakig grund av två skäl. Dels är det bara fördomar, dels är valparna trots allt en ganska spretig grupp med många olika (men oftast lika dåliga) skäl att förstöra Hugon. Icke desto mindre – dags att killgissa!

Ms. Marvel är förstås muslim, vilket ofta brukar vara ett rött skynke för dessa människor. Samtidigt är hon en ganska ordentlig tjej som följer traditionerna, älskar sin familj och gärna skulle lyda sina föräldrar om de bara släppte liiiite på reglerna. Mmm, familjevärderingar. Mmm, religion. Perfekt för den stereotype valpen. Den får 3 av 5 westborobaptister, där 1 anger lite valphat och 5 anger mycket valphat.

Saga antyder förstås att en familj inte är något av Gud givet utan något man måste arbeta för att hålla samman. Sen har vi ju detta med homosexualitet, droger och annat som valparna knappast gillar. En del problem löses förstås med våld, något som den amerikanska högern verkar älska mer än något annat, vilket drar ner hatnivån litegrann. 4 av 5 westborobaptister.

Zombie Nation är Good Clean Fun för hela familjen, möjligen med undantag av bilderna av ruttnande ansikten som dyker upp då och då. 1 av 5 westborobaptister.

Rat Queens har mycket skämt och våld, men samtidigt ett homosexuellt förhållande, kvinnor som har sex utan att fråga en man om lov (vilket verkar vara det värsta gamergaters vet) och en huvudperson som lämnar sina föräldrars religion. Våld och trams dominerar dock, så det får bli 2 av 5 westborobaptister.

Sex Criminals innehåller ocensurerade sexscener, de övernaturliga inslagen är uppblandade med vardagsliv och bristen på sexualundervisning i åtminstone delar av USA får sig en kraftig känga. Redan där finns mycket grund för hat, men serien har även välutvecklade huvudpersoner, intressant berättande och välskriven dialog, vilket verkar vara de tre ingredienser som valparna hatar mest av allt. 5 av 5 westborobaptister!

Själv hoppas jag att Sex Criminals vinner…

Sammanfattningsvis var seriekategorin 2015 mycket bättre än förra året och det är bara att hoppas att valparna fortsätter att hålla fingrarna borta!

/Olov L

Noter

* I skrivande stund är jag lika gammal som min pappa var när jag var tre år. Under uppväxten tyckte jag att det lät larvigt när han sa Läderlappen om Batman och nu antar jag att jag låter minst lika töntig när jag säger Spindelmannen istället för Spider-Man. Det är livets cirkel.

** Mycket coolare än att säga Läderlappen.

Den översta bilden är ritad av gianna10624 på Deviantart.

Om rymdolov

Science fiction and fantasy nerd from northern Sweden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s