Dark Orbit (2015) av Carolyn Ives Gilman

Dark Orbit Carolyn Ives GilmanKanske är det en bieffekt av en alltför grandios självbild, men jag inbillar mig att Dark Orbit är en bok som behöver bli recenserad av mig. Titeln är generisk (även om jag gillar den – orbit måste vara engelskans vackraste ord), omslaget är snyggt men klyschigt och även en genomgång av premissen riskerar att låta som standardiserad rymdopera. Icke desto mindre ska jag göra ett försök, för det är den här romanen sannerligen värd.

Sara Callister är en exoetnolog som i berättelsens början återvänder till sin hemplanet efter en lång tids frånvaro – i den framtid där Dark Orbit utspelar sig har många planeter koloniserats av människan, men resor mellan dem kan bara göras genom att skicka människors personligeheter med ”ljusstrålar”. Nya planeter upptäcks med automatiserade, obemannade rymdskepp som skickar tillbaka rapporter om vad de hittat. Nu har ett sådant meddelande kommit in från en planet som ligger ovanligt långt bort – över femtio ljusår! Eftersom strålarna rör sig med ljusets hastighet innebär det ännu en lång bortavaro för Sara – hon rekryteras nämligen omedelbart till den grupp som ska utforska den nyupptäckta planeten. I hemlighet ska hon även hålla ögonen på en annan besättningsmedlem, Thora, som är släkt med en dignitet på sin hemplanet och skickas femtio ljusår bort för att sopa en skandal under mattan.

Det låter väl som en helt okej inledning av en science fiction-roman, men samtidigt inte som något som sticker ut från mängden. Inget kunde dock vara längre från sanningen. När expeditionen anländer till det främmande stjärnsystemet och börjar utforska dess beboeliga planet blir det nämligen riktigt intressant. Invånarna på planeten visar sig bo under förhållanden som skiljer sig avsevärt från våra och beskrivningen av deras samhälle är mycket fascinerande och välskriven. Eftersom expeditionen är full av forskare börjar man undersöka hur urinvånarnas levnadsförhållanden påverkat deras perception på olika sätt, olika hypoteser läggs fram och teorier formas inför läsarens ögon, hela tiden på ett enormt intressant och idérikt sätt. DETTA ÄR VAD SCIENCE FICTION HANDLAR OM!

Ja, förlåt att jag hojtar, men jag blir verkligen så glad av att det fortfarande skrivs idédriven, hård sf. Dark Orbit är dessutom den typ av sf jag gillar allra bäst, den som bygger på antropologi och kulturkrockar. Carolyn Ives gilman är ingen amatör, utan knyter tematiskt ihop alla trådar på ett fantastiskt sätt. Intrigerandet bland besättningen, Thoras återblickar till den politiska situationen på hennes tidigare hemplanet och beskrivningen av den främmande planetkulturen visar alla på samma sak, att Dark Orbit är en roman om relationer. Den tar upp relationer mellan individer, mellan olika kulturer och den växelverkan som finns mellan fysisk miljö, mänsklig etnicitet och de individer som föröker vara mer än sitt ursprung.

När jag läst Just City av Jo Walton trodde jag att jag hittat 2015 års bästa bok, men nu vet jag inte om jag kan vara så säker. Jag sitter här och oroar mig, iofs orealistiskt, för att de båda kommer att bli nominerade till Hugopriset, för hur skulle jag kunna välja?

Du, kära läsare, behöver dock inte välja bort något från din läslista, utan uppmanas att sätta upp Dark Orbit på den omedelbart!

/Olov L

Betyg: 5/5

Om rymdolov

Science fiction and fantasy nerd from northern Sweden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s