Inglorious basterds

Såg Tarantino’s nya film Inglorious basterds på bio igår. Filmen kan väl beskrivas som en judisk hämndporrs historia där Nassar från de lägsta till de allra högsta rangen får vad de förtjänar. Ljudet föll av flera gånger under den första scenen, man kunde knappt höra vad de sa. -Fan, han har låtit bli att dubba om ljudet från den egentliga tagning tänkte jag, Vilken naturalistisk filmstil, vilken filmmakare skulle våga göra så. En sån auteur!

Just då bröt de filmen och meddelade att eftersom det var en förhandsvisning så haade de inte haft tid att kolla ljudet, och om det inte blev bättre skulle de avbrtya och ersätta oss. … okej. Inte en sån stor filmmakare då….

Filmen verkar ju ska ju handla om Brad Pitt‘s Lt Aldo Raines och hans grupp judiska badass soldater inklusive ”The Bear Jew!”, filmens titulära Inglorious basterds . Men utöver första anblicken av Pitt’s skrädandes en Redneck dialekt med ärret från en snara runt sin hals så var the Basterds delar av filmen inte särskilt intressanta. Okej, Lt Raines italienska var också rätt bra. Själv tyckte jag Christoph Waltz som SS överste Hans ”The Jew Hunter” Landa var filmens stora behållning, Tydligen så hade Cannes festivalens recensenter samma åsikt eftersom han blev utsedds till Best Actor tidigare i år.

Det är väldigt lite krig i filmen, för en krigsfilm. Filmens bästa scener är, kanske inte så förvånande för en QT film, då rollpersonerna sitter runt något bord inbegripna i välskriven dialog. Bondgården, cafeet och tavernan är de tre scenerna som stod ut i filmen, och kanske inte helt förvånande så är det överste Landa’s i två av dem.

Jag hade hört att det skulle vara en rolig film, men det kan jag inte riktigt hålla med om. Det är en pulpig och bitvis väldigt rå historia som inte bygger upp nog med hat mot skurkarna för att jag ska kunna tycka att de får vad de förtjänar (med två undantag). Jag fick lära mig en gång i tiden att huvudpersonen i en film eller historia ska utvecklas under dess gång, och om det är sant så är huvudpersonen i filmen fransk judiskan Soshanna. Vissa kan väl tycka att överste Landa utvecklas men jag ser hans handlande som helt i linje med hans karaktär, han är en hök men kan tänkta som en mus.och fan-i-mig om han tänker bli en.

/Andreas

Annonser

Død snø

Vad får man om man kombinerar Norge, nazister och zombies?

En rulle bra nog att komma in på Sundance festivalen. Nu har jag ingen aning om hur det gick för Død snø men det räcker med konceptet för att göra den här filmen till en vinnare i mina ögon.
Ein! Zwei! Die!

/A

Gissa filmen:
”Only one man can kill this many Russians. Bring his guitar to me!

Battlestar Galacticas final

På fredag börjar scifi channel sända det första av de tio sista avsnitten av Battlestar Galactica (BSG). Det lär ta tid innan de sänds här i England och än längre innan de sänds i Sverige, men det finns en gobit att suga på tills dess. Som upptrappning har de nämligen släppt nio små webisodesScifi.com. (torrent)

Webisoderna kretsar kring Lt. Gaeta. En biroll som, likt många andra biroller i serien, fått utvecklats till något riktigt intressant*. Webisoderna går att uppskatta utan att veta bakgrunden men ger så mycket mer om man sett de Irak-ockupationsinspirerade avsnitten på New Caprica i början av säsong 3. Det är kul att se hur de väver in Gaeta’s konfrontation med ex-president Baltar i kontinuiteten igen**. Gaeta som började serien som Dr. Baltars hundvalp till hjälpreda har verkligen utvecklats och brytits ner. Först Baltars svek på New Caprica (och mer som webisoderna avslöjar), sedan nästan avrättad som kollaboratör trots att han  hjälpte motståndsrörelsen. Efter att ha förlorat ett ben p.g.a.  Starbucks ”visioner” och Helo’s principer är han nu en sliten, arbetsberoende, morfin (förlåt morpha) drogis. Den enda ljuspunkten är att han nu har en pojkvän***.

Kan saker bli värre? (Såklart det kan, det här är BSG vi talar om).

* bättre än Kat‘s slut i.a.f. Jag har inte helt förlåtit manusförfattarinnan (och fan favoriten)  Jane Espenson (Buffy, Angel, Firefly, BSG, ST: DS9) för att hon hittade på en helt ny backstory och dödade av en intressant roll bara för att chocka. Nåja, om Joss Whedon skulle vända sig till Ms. Espenson igen och be henne skriva ett avsnitt för uppkommande serien Dollhouse så kommer jag inte klaga.

** Seriens producent kommenterade i sin podcast att de klippte bort en den del av intrigen som den konfrontationen handlade om. Podcasten är för övrigt något extra! Han kommenterar och diskuterar varje avsnitt och scen i varje avsnitt under tiden som han tittar, dricker maltwhiskey och röker. På populär begäran inleder han vare avsnitt med att berätta vilken whiskey han dricker.

*** Något cyniskt så tror jag att producenten har vikit sig efter fansen. Gaeta har i stort sett röstats fram som ‘most likely to be gay’ av fansen.  Det har ingen betydelse för handlingen, vilket är lite synd. Det hade hade kunnat krydda räddningsuppdragskonfrontationen med Tigh lite mer.

Den Elfte Doktorn

Det har väl knappast någon nyhet längre att 26 åriga Matt Smith ska axla manteln som Den Elfte Doktorn när David Tennant lämnar programmet. Det har ju slagits på stora rubriker här i England med notiser på IMDB och artikel i Wired magazine. För att inte tala om att de kan få BBC att avsätta en timmes sändingstid på en lördag för att tjittla och slutligen avslöja den nya Doktorn för fansen. Doctor Who är stort i England.

Själv blev jag något överraskad när jag såg lördagens (3/1) Dr Who Confidential, något övermättad på överbliven julmat så trodde jag att i förväg att det var en repris av backstage episoden för 2008 Christmas Special å halva programmet hade nog gott innan jag insåg vad det handlade om.

När jag väl fick se unge herr Smith så var min första tanke ”herregud har de gett rollen till Ron Wesely!”, vilket inte är särskilt smickrande eller för den delen smart tanke då han inte ser ett dugg ut som Rupert Grint.

Matt Smith kommer bli den yngste doktorn någonsin, han har tre år på  Peter Davidsons femte doktor. Förhoppningsvis så får han en bättre kostym än Davidson som var tvungen att ha Cricket klädsel och en sparris i bröstfickan. Men det är nog inget Smith behöver oroa sig över. Producenterna är väl medvetna om den nya fanskaran av XX kromosomer som Tennant drog in. Det är ingen slump att Smith är tvålfager, om än med några udda drag, samt att han har ett hårsvall som kan mäta sig med McDreamy’s eller Edward Cullens.

Jag har inget emot Smith men hade väl hoppats att Steven Moffat, den nya producenten, skulle välja någon med lite mer erfarenhet, lite mer… gravitas. Helst skulle jag ha sett Tennant göra en säsong till, det ryktades ju att Moffat hade planer på en plotline med Alex Kingston, mest känd från Cityakuten, som professor River Song. De episoder hon var med i under säsong 4 ( Silence in the Libary & Forest of the Dead) var de starkaste i en annars ganska mjäkig säsong. Det skulle ha varit j-kligt kul att få reda på backstoryn till Doktorn och professor Songs förhållande.

Nu får jag nöja mig med fyra special avsnitt med Tennant under 2009 men som Who fan så känns det ändå väldigt ljust ut. Moffat tar över som producent 2010 och han är en underbar manusförfattare som skrivit alla de bästa avsnitten till nuWho inklusive avsnittet ‘Blink‘,  de 42minuterna bästa TV jag någonsin sett.

För er som inte är tokiga i brittisk Sci Fi kan jag ändå rekommendera Moffats tidigare komedi serie ‘Coupling’.

Det här var min första blog post på Drömmarnas berg. Förhoppningsvis blir det fler och om än inte lika ämnes specifika blog inlägg i framtiden. Troligtvis blir det rapporter om vilken sorts SciFi/skräck/fantasy som Engelsmännen frossar i just nu.  Tills dess! And please remember to spray and newter your pets.