Författar Arkiv

by

Mat i fantasy?

Hallå, vi måste prata om maten i fantasylitteraturen. Finns det inte mustiga skildringar från gästabud och grillade galtar så är det inte riktig fantasy, eller? En del författare tar verkligen i så att de spricker när de ska beskriva maten andra är lite mer sansade och låter inte sina karaktärer utsättas för de mest galna kulinara upplevelserna.

…”Vad är det där? Te! Nej tack! Litet rött vin blir nog bra till mig.”
Till mig också , sade Thorin
Och hallonsylt och äppelkaka, sade Bifur
Och fruktpastejer och ost, sade Bofur
Och fläskpaj och sallad, ade Bombur
Och mer sötebröd –och öl- och kaffe, om det går bra, ropade de andra dvärgarna”

-Hobbiten av Tolkien sida 17.

Att prata om mat och dryck är ett väldigt effektivt knep för att få oss läsare att sjunka in i berättelsen och relatera till karaktärerna, alla äter vi mat. Det brukar kunna kurra rätt bra i min mage när jag läser vissa böcker, en favoritförfattare när det gäller mat (och svordomar!) är Scott Lynch som alltid brer på rejält i sina beskrivningar.

Calo och Galdo drog bort fuktiga dukar från serveringsfat och skålar så att måltiden för första gången uppenbarades i sin helhet. Där fanns verkligen korvar, prydligt skivade och stekta i olja med päron skurna i fyra bitar. Där fanns halva röda paprikor fylda med mald mandel och spenat; knyten av tunt bröd vikta kring kycklingbitar och friterade tills brödet var genomskinligt som papper; kalla svarta bönor i vin och senapssås. (det fortsätter i en halv sida till!)

-Locke Lamoras lögner av Scott Lynch sida 118.

En annan författare som jag älskade som ung, Brian Jacques, hade alltid fantastiska måltider i sina böcker. Samlade i klostret Redwall ägnade sig allsköns skadedjur åt otroligt mysiga middagsbjudningar och det var ett tydligt tecken på att de snälla djuren åt vegetariskt medan de elaka mårddjuren struntade helt i sina matvanor.

Eftermiddagsteet på Redwall var alltid mycket gott. De möss som var klosterbröder och klostersystrar satt bland de andra i stora hallen. Det gjordes aldrig någon åtskillnad på rang eller släkte: alla var Redwallbor och alla var vänner, och de umgicks fritt med varandra och delade den utsökta måltiden. Varma scones, hasselnötsbröd, äppelgele, ängsgrädde, rödvinbärstårta, myntate och jordgubbsdryck avnjöts i stora mängder.

-Salamandastron av Brian Jacques sida 22.

När vi pratar mat i böcker så går det ej att hoppa över George RR Martin, den gubben beskriver mat nästan lika ofta som han skriver om bröst. Han har dessutom inspirerat till riktiga kokböcker så att du själv kan laga maten. The inn at the crossroads (http://www.innatthecrossroads.com/) är en fantastisk sida och kokbok med imponerande många recept från Martins böcker, mat att både bli sugen på och äcklad av om du frågar mig.

Ölet var brunt, brödet svart och grytan gräddvit. Hon serverade den i en tallrik av urholkat bröd. Grytan bestod av purjolök, morötter och korngryn, vita och gula rovor och dessutom musslor, bitar av torsk och krabbkött i en tjock sås gjord på grädde och smör. Det var mat av det slag som värmer ända in i märgen, precis rätt mat för en våt, kall kväll.

-Drakarnas dans av George RR Martin sida 152.

Har jag missat någon som är duktig på matfantasy? Går det skriva bra fantasy utan mat?

/karl

by

201208140400

 

 

Jag är så väldigt förtjust i Saga av Brian K. Vaughan som är illustrerad så fint av Fiona Staples. Det är SciFi när den är som bäst, jag får lite vibbar av Star Wars men med en lite mörkare ton och helt galet kreativt. Än så länge finns det 3 samlingsvolymer och några lösnummer, olidligt spännande och bra! Läs!

 

/karl

by

Suget försvann.

Mitt läsande ser annorlunda ut idag, en liten revolution har skett.

Revolution och revolution, jag har inte börjat spränga in böcker rätt in i hjärnan, vi lever inte i framtiden!

Jag läser fortfarande text. Som glad och nördig student i Göteborg så läste jag absolut mest i hela mitt liv (än så länge, jag hoppas på pensionen). Jag hade tillgång till en otroligt välsorterad och fin fantastikhylla, samt att jag dagligen gick och besökte SF-bokhandeln (trånade mest där kanske ska tilläggas). Jag simmade i böcker, jag mockade böcker och åt böcker.

Snabbspolar vi 8 år och ett par städer samt ett tiotal lägenheter så hamnar vi först i Sala och sen i Västerås. Helt plötsligt läser jag knappt en bok i kvartalet. Jag fortsatte köpa böcker och högen med olästa böcker växte sig stressande stor. Vad är det som händer?

Varför blev det så då? Mindre tid att läsa, slutade pendla, sjukdom, skaffade kolonilott osv. Det är inget konstigt och udda med det, men det som jag slagit mig hårdast är bristen på serendipitet. Bristen på ett brett utbud med böcker som intresserar mig slog hårt mot min läslust. Att upptäcka nya författare som jag inte visste att jag gillade.

Så jag skaffade mig en läsplatta och vips så är läslusten tillbaka, jag köper fortfarande pappersböcker när jag är i storstan men allt som oftast så snubblar jag på någon ny spännande bok på internet och köper/lånar den direkt.

Så en liten revolution i hur jag väljer att ta del av texten. Det är ändå texten som är viktigast.

Men, jag kommer nog inte ta med min läsplatta till stranden (eller stranden!? vem försöker jag lura)

(re-bloggat från bokcirklar.se)

/karl

 

by

Anno Dracula av Kim Newman (1992)

Image

Anno Dracula av Kim Newman 1992

Jag erkänner jag har nu sett alla Twilight-filmer, jag kan inte hjälpa att jag lockas av att det finns monster som lever gömda i skuggorna. Fast vampyrerna i Twilight, de gillar jag inte riktigt, de glittrar och är tjusiga. Nu har jag läst Anno Dracula där vampyrerna inte alls är lika mysiga, mer min kopp te kan kanske?

Anno Dracula kom redan 1992 och är i mina ögon en populärkulturkaramell med vampyrtema. Kim Newman har skrivit en fantastiskt spännande bok som tar vid där Dracula slutar, fast Dracula dog aldrig, han tog makten över hela brittiska riket och styr nu med järnhand. Det visar sig såklart att det kryllar av olika vampyrer med olika blodslinjer och snabbt så bildas ett nytt klassamhälle där det är ett krav att du skall vara vampyr för att komma riktigt högt. Men det hjälper ändå inte om du för att få ditt blod måste prostituera dig i Whitechapel samtidigt som det är någon galning med silverskalpell som skär upp dina vänner..

Det här är dels en påhittad fortsättning på Dracula samtidigt som att det är en hyllning till nästintill all populärkultur som rör vampyrer utkommen innan 1992. När du har läst boken så bör du kika på wikisidan och titta vilka karaktärer som dyker upp i boken (bara en sådan kille som Blacula!), det är iaf en väldigt lång lista med fiktiva ”cameos”. Sen finns det en lika lång lista på historiska personer som också dyker upp i denna mörka tid som är 1888. Nu låter det som att boken är en enda lång fest i name dropping men boken är riktigt bra! Klart du vill läsa om hur Dr Jekyll diskuterar vampyranatomi tillsammans med Dr Moreau samtidigt som att Oscar Wilde fått nytt o-liv.

Spännande rolig och ett jäkla bra driv i språket. Skulle boken ha blivit skriven idag så hade säkert Bella och Edward varit med, säkert också Blade! Men gillar du vampyrer på minsta vis så kommer du att gilla den här boken, likaså för den som gillar kultur från slutet på 1800-talet. Otroligt många små guldklimpar till scener i Anno Dracula.

5 av 5

karl

by

Så väldigt svag

Jag är så väldigt svag när det gäller skildringar av bibliotek i fantastik och nu har Erik Granström (Sveriges Morrisey) publicerat ett litet smakprov från hans kommande bok. Vi får en inblick i biblioteket i HOXOH. Älskar detta.

Ändå skulle det bli värre. Så snart böckerna upptäckte åskådarna i dörröppningen steg frenesin till nya höjder så att en hel bokflod kom vältrande. Ur volymerna reste sig en desperat spökarmé av litterära gestalter, många av dem bleknade till skuggor efter att alltför länge ha talat till döva ögon. Genrer sökte överflygla varandra. Spänningsromaner blottade oblygt sina slut för att dra till sig uppmärksamhet. Erotika lovade läsglädje utöver det vanliga.

/karl