Författar Arkiv

by

Skräcken i väst.

För några veckor sedan skrev jag om skräckfilmsklubben Theatre of Blood. Påminner nu om att nästa tillfälle infaller på torsdag nästa vecka. Månadens tema är Gore från 80-talet. Inget en frisk och sund själ vill missa.

Men det vankas fler möjligheter till att se skräckfilm med likasinnade nu i mars. Ett stenkast (läs: 5 mil) från Göteborg ligger Alingsås. Fredagen den 30/3 och lördagen den 31/3 hålls här Den Magiska Biodagen. Festivalens egen hemsida rapporterar för tillfället inte mycket mer än att mer info ska släppas under vecka 9. Moviezines skräckfilmsblogg Grim Cinema har mer att komma med. Här presenteras bland annat festivalens filmprogram och övriga godsaker som deltagare kommer att kunna ta del av. Värt att plocka ut är att regissören Filip Tegstedt är på plats för att presentera en exklusiv förhandsvisning att den svenska skräckfilmen Marianne.

Väl mött i biomörkret!

/Den Mörke Lorden

by

Realm of the Mad God

Har ni känt suget efter att ge er in i ett actionfyllt rollspel online men saknar tid, pengar och/eller viljan att hoppa på WoW eller någon annan av giganterna? Då kanske en stund med Realm of the Mad God kan locka. Spela i en värld presenterad i en grafik som slår skam i gamla Nes spel.

Inga nerladdningar, installationer och registrering är nödvändig. En djupare presentation av spelets mekaniker och annat hittar ni här. Annars är det bara att sätta igång och klubba monster. Bomba!

/Den Mörke Lorden

by

Skräcken i Göteborg

Igår hade jag det stora nöjet att för första gången vara med på en av skräckfilmsklubben Theatre of Bloods filmvisningar. Platsen var musik- och kulturföreningen Truckstop Alaskas underbart rock&roll osande lokal på Hisingen, Göteborg. Det kostar ingenting att få vara med. Enda kravet var att man blir medlem i Truckstop Alaska. Det kostar inte heller något. Allt man behöver göra är att skicka ett mail till dem. Fördelen är då att de kan sälja öl och andra starka drycker till rimliga priser.

Kvällen inkluderade, förutom möjlighet till mingel och samkväde, en montagefilm om bikters av den äldre skolan. Sedan följde ett quiz där det gällde att knäcka ur sig titlarna på tolv skräckfilmer efter att ha fått se deras trailers med tyskt tal. Undertecknad hamnad på en inofficiell tredjeplats. Vinnaren fick det höga nöjet att välja temat för kommande filmvisningskväll. Det blev till mångas förtjusning 80-tals gore. Kvällens tema var dock ockult bikerfilm. Därför visades den engelska rullen Psychomania från 1973. En för mig tidigare okänd film som kompenserade sina dramaturgiska tillkortakommanden med kitschig charm.

Som ni säkert har förstått så var det en helgjuten kväll. Räkna med att se mig där den 15:e mars då det beger sig härnäst. Rekommenderar alla skräckfantaster i Göteborg med omnejd att göra mig sällskap. Väl mött!

Mer om Theatre of Blood hittar ni på deras hemsida och på Facebook. Medlemskap i Truckstop Alaska kan ansökas från deras hemsida.

/Den Mörke Lorden

by

Utomjordingar och vampyrer i Göteborg!

Till min stora förtjusning kan jag informera om att filmklubben Cinemateket i Göteborg slår till med en Alien-helg i höst. Lördagen den 15:e oktober visar de Alien – The Director’s Cut, omedelbart följd av Aliens – Återkomsten. Dagen därpå visar de, kanske inte lika upphetsande, Alien 3. För en så där sju-åtta år sedan visade de Aliens – Återkomsten på Göteborgs sorgligt underutnyttjade paradbiograf Draken. I år får publiken hålla sig till tåls med förvisso finfina Capitol. Satt själv i publiken när det senaste begav sig. Underbart att på nytt få chansen att se denna kanonfilm, tillsammans med dess syskon, på stor duk. Hoppas dock att de letat fram en bättre kopia än senast då jag minns att ljudet inte höll måttet i vissa scener. Något att se fram emot i höstmörkret.

Noterar även att de ikväll (!) visar stumfilmsklassikern Nosferatu. Ackompanjerad på piano dessutom. Om två veckor kommer chansen att se Christopher Lee axla grevens mantel i ”I Draculas klor”. Enligt programmet den första holmgången mellan Lees greve och Peter Cushings (Grand Moff Tarkin i Star Wars Episode 4: A New Hope) Van Helsing.

Vill  man uppleva skräck av ett lite annat slag så visas Mannen På Taket den 4:e december. En svensk kriminalklassiker som jag råkade se när jag var lite för ung och som skrämde skiten ur mg. Väl mött i Göteborgs biomörker!

/Den Mörke Lorden

by

Gotham City och Lisebergskaninerna.

Läste en kort artikel i GP idag som fick mig att fnissa till lite fundersamt. Personalen på Liseberg har tydligen vägrat att sminka en femårig grabb som hans idol Jokern. Anledningen var rädsla för att kränka copyrighträttigheter. ”Känns sjukt att det gått så långt med rättighetsskälen” tycker grabbens far. Må så vara. Jag tror knappast att Liseberg hade haft något att frukta om de målat på grabben med vad som i praktiken är en clownsminkning. Men borde inte pappan istället lägga sitt emotionella krut på det faktum att grabben idoliserar en galen massmördare?

Artikeln hittar ni här.

/Den Mörke Lorden

by

Moon

Moon har jag velat se sen den kom härom året, blev omtalad och fick finfina recensioner. Det är en science fiction historia med pretention att vara något annat än ännu ett krigsäventyr i rymden. Bakom historien och regin står Duncan Jones. Har ni inte hört talas om honom så beror det säkert på att detta var hans regidebut på långfilmsplanet. Han råkar, vid sidan om detta, vara son till David Bowie. Kände ni hur filmens hippfaktor steg?

Snudd på ensam skådespelare i filmen är Sam Rockwell. En skådis man oftast har fått se i excentriska och slemmiga roller. Inte här dock. Sam spelar här Sam Bell. Ensam arbetare på en utvinningsanläggning för ett miljövänligt energialternativ belägen på månens baksida. Fråga inte hur det går ihop. Det är heller inte filmens kärna. I vilket fall närmar sig Sam slutet på ett tre år långt kontrakt och han ser fram emot att få återvända till jorden och sin fru och barn. Under åren på anläggningen har hans sociala stimuli bestått av färdiginspelade medelande från jorden samt anläggningens mobila AI Gerty. En hjälpsam maskin som kommunicerar med Sam via smileys och Kevin Spaceys dispassionerade röst. Men med två veckor kvar på kontraktet råkar Sam ut för en olycka som kastar hela hans verklighet över ända och leder honom in i en existensiell mardröm.

Som jag skrev ovan är detta något så trevligt som en film som inte nöjer sig med att vara Pocahontas in space. Inte heller strävar den efter att vara omöjligt kvasi och otillgänglig. Det är en historia med en vibbar av Philip K Dick som lyckas gå sin egen väg och vara tillräckligt spännande och oförutsägbar för att hålla hela vägen i mål. Ju mindre ni vet om handlingen i förväg desto bättre.

Vid sidan av historien så är filmen snygg och håller ett högt produktionsvärde. Sam Rockwell agerar sig igen stora delar av filmen på egen kvist och mot AIn Gerty. Det gör han i stort med ära även om jag tycker mig se regissörens oerfarenhet lysa igenom personregin emellanåt. Slutligen kan jag bara säga att det här är en bra film. För er bosatta i Göteborg med omnejd kan jag meddela att den inom kort på nytt finns att låna på stadsbiblioteket.

Betyg: 4/5

/Den Mörke Lorden

by

Mer om American Gods som tv-serie.

Läser i en artikel från The Hollywood Reporter att Tom Hanks produktionsbolag Playtone Productions ska producera American Gods för HBOs räkning. Gaiman är involverad som executive producer och manusförfattare. Anmärkningsvärt är att serien är tänkt att löpa över sex säsonger där varje säsong består av 10-12 en timme långa avsnitt. Räcker verkligen materialet verkligen till det? Vi pratar trots allt om endast en medellång roman här.

Serien ska utvecklas runt frasen: ”Are you a god if no one believes in you?”. Kanske är det så att det är tänkt att Gaiman ska utöka den befintliga romanen med nyskrivet material? Vore inte det en smaskig karamell? Sen finns ju den besläktade, och i min mening mycket roliga Anansi Boys att plocka material från. Varje säsong kommer att ha en budget på maffiga 35-40 miljoner dollar. Spännande utveckling att se fram emot.

/Den Mörke Lorden

by

Leslie Nielsen är tillbaka från de döda!!!

Nja, inte riktigt kanske. Men som den stora komiker har var (är!?) lyckas han roa även från andra sidan graven. På kyrkogården Evergreen Cemetary i Fort Lauderdale, Florida, finns denna gravsten att beskåda:

För er som undrar så är ”Let’er rip” i sammanhanget en referens till Leslies förkärlek till fisskämt och fjärtkuddar. Oh, den här bilden fick mig att garva hejdlöst för att i nästa stund snudd på fälla en tår. Mitt väderspända hjärta puttrar av kärlek. Det är i sanning en stor man som inte bara vågar stå för att han tycker brakskitar är det roligaste som finns utan dessutom begär att få det inskrivet på sin gravsten så att framtidens barn också kan ta del av hans ställningstagande. Nu ska jag gå och öppna en burk med bönor till hans ära. Vila i frid, Leslie.

/Den Mörke Lorden