The Hundred Secret Senses (1996) av Amy Tan

Olivia Laguni har alla förutsättningar att få ett normalt och odramatiskt liv. Visserligen är hon resultatet av ett ”blandäktenskap”, med en vit, amerikansk mor och en kinesisk far, något som inte var alltför vanligt vid tiden för hennes födelse, men i övrigt är hon ett begåvat men alls inte underligt amerikanskt barn.

Men så dör hennes far och avslöjar på sin dödsbädd att Olivia har en halvsyster i Kina vid namn Kwan. Genast bestämmer sig Olivias mamma för att adoptera Kwan och föra henne till USA. När Kwan väl anlänt, elva år äldre än Olivia och utan något begrepp om hur livet ter sig i USA, blir inget sig likt. Förutom sitt språk och sitt oamerikanska beteende är Kwan ovanlig på ett tredje sätt: Hon kan se in i Yin-världen, där andarna av människor som inte kommit till ro väntar på att få komma vidare till nästa steg i livet efter detta. Dessutom har hon minnen  från ett tidigare liv som orädd ung kvinna i Changmian, en by i Kina som vid mitten av 1800-talet hotas av anstormande manchuer. Både dessa minnen och spökhistorierna får Olivia höra som godnattsagor under sin uppväxt.

Även i vuxen ålder präglas Olivias liv av hennes förhållande till sin envetet kärleksfulla halvsyster, som alltid har ett lika gott som oönskat råd i tröjärmen. Tan väver sömlöst ihop tre berättelser – Olivias liv i det moderna San Fransisco, särskilt hennes äktenskap med tillhörande bekymmer,  Kwans upplevelser under kinesiskt 1800-tal och historien om Kwans nya liv i Amerika och hennes övernaturliga förmågor.

I Kwan har Tan skapat en oförglömlig och väldigt levande romanfigur. Hon är vilsen i det omgivande samhället, men alltid självsäker och ostoppbart entusiastisk, en sådan person som man skulle älska att känna men som säkert skulle vara enormt påfrestande att ha som påträngande och excentrisk storasyster.

Amy Tan

Tans prosa gnistrar och blänker och Olivia är en berättare som man verkligen lär känna. På många sätt är hon Kwans motsats: Introspektiv, ständigt grubblande, ibland lite gnällig, men med en viss torr humor och en insikt om sina egna känslomässiga tillkortakommanden som ändå gör henne sympatisk.

Förutom att närvaron av spöken har ett egenvärde för de av oss som älskar icke-realism är andarna en kraftfull metafor för vårt förhållande till det förflutna. Om man skulle fråga befolkningen i ett nyligen demokratiserat land, som t ex Libyen eller Irak, om friheten varit värd priset i form av krig vore det egentligen rationellt fråga även de dödade om deras åsikt. I verkligheten finns det inga spöken, men deras närvaro i böcker säger oss något, både på det personliga planet, där minnen av våra kära fortsätter att påverka oss och världen även sedan deras upphov lämnat den, och det politiska, där vi har en skyldighet mot de förflutnas offer att inte upprepa de misstag som tog deras liv.

Jag kommer faktiskt inte på något att klaga på. Möjligen kan jag varna för att den som är van vid svärdsdueller och palatsintriger kanske kan finna boken något långsam och vardaglig. Dock upptäckte jag att de som köpt boken från en viss internetbokhandel även köpt George R R Martins fantasyepos. Vad nu det säger.

Hur som helst: Tag och läs!

Olov L

Betyg: 5/5 – mästerverk

Fotnot: Romanen finns även på svenska som Hundra hemliga förnimmelser.

Annonser

Stor bok om nordisk science fiction på gång och du kan bidra!

Peter Öberg, som driver den utmärkta recensions- och nyhetsbloggen Spektakulärt, har skrivit en bok som kan fungera som uppslagsverk över alla filmer och tv-serier inom science fictiongenren som producerats i norden. Det rör sig om förvånansvärt många – ett fyrtiotal långfilmer bara i Sverige.

Det som saknas är finansiering av utgivningen och därför har Öberg startat en insamling på nätet. 8 papp (även kända som lakan) behövs och i skrivande stund har han fått in 4.750 kronor – alltså mer än hälften! Det går att skänka hur små summor som helst.

Den som ger 200 kronor eller mer får ett signerat exemplar av boken. Det går alltså att betrakta det som en ren förhandsbeställning.  Köp två och ge det ena exet till ditt lokala bibliotek! Bibliotekarier älskar att bli påprackade smala böcker av stjärnögda entusiaster, i synnerhet när författaren namnmärkt boken i förväg. 🙂

Skämt åsido är detta ett jättebra projekt och oavsett om man gillar science fiction eller bara filmkonst i största allmänhet är det värt att ge sitt stöd.

Läs mer och donera valfri summa på denna sida.

/Olov L

The Pillars of the Earth

Det här inlägget hamnar inte strikt under ämnet fantastik. Men jag vill så gärna sträcka ut en smärtlindrande tablett till var och en av er. Tabletter som ska lindra lidandet i den långa väntan på HBOs A Game of Thrones. Se min välvilja och var vänliga förlåt mig.

The Pillars of the Earth är namnet på en roman av den engelske författaren Ken Follett. Romanen har nyligen förvandlats till en miniserie och det är den jag har bekantat mig med. Historien utspelar sig i 1100-talets England. När den rådande kungen dör lämnar han ingen klar tronarvinge efter sig. På det följer, som sig bör, en storm av maktstrider, ränkspel och ond, bråd död när adel och präster kämpar om makten. Vid sidan om deras blodiga sandlådefasoner hittar vi en liten skara mer resonabla karaktärer. En idealistisk munk som försöker förvandla sitt fattiga kloster till en fungerande marknadsplats. En godhjärtad ”häxa” som sitter på farliga hemligheter. Samt en fattig stenhuggare vars högsta dröm är att få uppföra ett katedral.

Serien är påkostad och har en spännande intrig med en bra dialog. Skådespeleriet håller även det hög klass. Bland de mer namnkunniga hittar vi Rufus Sewell (Dark City), Matthew MacFadyen (Pride & Prejudice, tv-serien Spooks), Donald Sutherland (kom igen!) och Ian ”Al Swearengen” McShane. Den sistnämnde spelar, som vanligt med stor behållning, en svarthjärtat biskop. Utöver dessa kan jag inte låta bli att nämna Tony Curran. Karlen,en duktig skådespelare för övrigt, har i sitt förflutna haft den mycket otacksamma rollen att gestalta Den Osynliga Mannen i den misslyckade filmatiseringen av Alan Moores ”The League of Extraordinary Gentlemen”. Fast det är klart. När man drar tanken ett steg längre så kanske han bör vara tacksam för att han var osynlig i den soppan.

Ta er gärna en titt på PofE i, vad som känns som en avgrundslång väntan på AGoT.

/Den Mörke Lorden