Hugobevakning 2015 – Podcasts (eller, ja, fancasts)

boy_in_headphones_by_mitchellf-d4ti4qs

Vi kör med samma bild som förra året.

På grund av olika omständigheter har jag tillfälle att lyssna en hel del på poddar, så jag vill förstås skriva något kort om fancastkategorin. Det jag är mest orolig för är att inte tillräckligt många ska rösta i kategorin för att den ska vara giltig (om färre än 5% av det totala antalet röstande bryr sig om en kategori så delas inget pris ut). Förra året var det bara de som röstade No Award och inget annat som gjorde att kategorin hamnade över gränsen. Tydligen är det många som tycker att fancastdelen är överflödig. De har inte fattat att en podcast är ”ett fanzine som går att läsa medan du diskar”. Nåja, folk gör som de vill.

Galactic Suburbia

Galactic Suburbia logoCitatet om fanzines och diskande kommer från just denna podcast. Det är ingen direkt hemlighet att detta är en av mina absoluta favoritpoddar, med en skön blandning av analyser, fanniska nyheter och tips och recensioner. Alex, Alisa och Tansy är en sådan där perfekt kombination av personligheter som radioproducenter drömmer om att hitta. Dessutom täcker de in hela sff-fältet med Alisa som är förläggare, Tansy som är författare och Alex som är krönikör och recensent.

Om jag ska nyansera mig lite så finns det några svagheter att peka på. Framför allt har inte 2014 varit GS:s allra bästa år. Efter svackan har de kommit tillbaka, men den riktiga comebacken skedde efter årsskiftet.

Dessutom kan jag ifrågasätta innehållet i den ”typepisod” som de lämnat till Hugo-paketet. Mycket av det avsnittet handlar om Gamergate och även om jag till en början tyckte att det var coolt och kaxigt att lyfta fram just det avsnittet (med tanke på att det finns åtminstone en viss överlappning mellan gamergaters och Sad Puppies), men problemet är förstås att de inte själva är gamers. Det kan bli lite svårt att prata om något man inte själv är en del av, vilket synts på hur Sad Puppies-kontroversen presenterats i mainstream-media, där åtminstone någon tidning fått ta tillbaka sådant de skrivit om valparna. GS-gänget är helt öppna och ärliga med sin brist på förstahandskunskap, men med tanke på hur många andra intressanta och roliga avsnitt de gjort, så… kanske inte det bästa valet.

Adventures in SciFi Publishing

AiSFPloggaDetta är en allmän nyhets- och intervjupodd med ett professionellt anslag. Problemet är att den är lite tråkig. De valde, föredömligt nog, att låta båda sidor i SP-kontroversen komma till tals, men genom att de valde att bara låta representanterna berätta om sina perspektiv utan att ställa några svårare frågor blev det sterilt och ointressant, som en vanlig bloggpost av någon inblandad, förutom att det blir lite mindre genomtänkt i muntlig form.

I stort vill jag påstå att detta är en riktigt bra podd, men att den verkligen inte passar mig. Den är alldeles för allmän, opersonlig och onischad. Men om de till exempel intervjuar någon av mina favoritförfattare kommer jag garanterat att lyssna. De är bara inte intressantare än sitt ämne för dagen.

Lite intressant är det iofs att de använder det motbjudande stavfelet sci-fi, men utan bindestreck. En av anledningarna att jag ogillar felstavningen är ju att den inför onödiga streck i löpande text (ja, jag vet att jag själv ofta syndar på samma sätt), men nu vet vi att det inte blev det minsta bättre utan. Intressant.

The Sci Phi Show

sciphishowloggaDesto mer nischad är The Sci Phi Show. Den tar upp olika filosofiska frågor runt sf-troper, figurer eller enskilda verk. Några intervjuer hinns också med. Idén är ju fin, men i avsnitten om enskilda frågor blir det lite väl tråkigt att lyssna på en persons röst som pratar på om olika filosofiska frågor, oftast utan att tillföra något som jag inte kunnat komma på själv.

Tea and Jeopardy

teaandjeopardy_2014_300x300Precis som Galactic Suburbia har Tea and Jeopardy varit nominerad förr. Det är en intervjupodd med en otroligt charmig och mycket engelsk inramning – Emma Newman spelar rollen av en fin, engelsk dam som bjuder in olika sff-författare till sina olika hemliga baser och läskiga hålor, där det bjuds te och artig konversation. Ibland blir det mycket intressanta intervjuer och ibland mindre lyckat. Även här känner jag att den sällan är mer intressant än sitt intervjuobjekt. Skådespelet är underbart, men intervjutekniken är halvbra, helt enkelt.

Dungeon Crawlers Radio

DCRloggaJag brukar fnysa när folk klagar på ljudkvalitén i poddar (gnäller de på papperskvalitén i hemmakopierade fanzines också?), men när brusljudet kombineras med en enorm kommitté av programledare som pratar i munnen på varandra blir det faktiskt väldigt svårt att uppfatta vad de säger. När man någon gång hör vad de säger verkar de mest prata om teknikaliteter i olika rollspelssituationer, vilket inte intresserar mig. Detta är lite synd, då kommittémedlemmarna verkar vara rätt sköna och roliga människor. Som det nu är känns DCR som årets klart sämsta val och den enda podd som tveklöst kommer att hamna under No Award på min röstsedel.

Vadslagningsbyrån

Förra året trodde jag att Tea and Jeopardy skulle vinna, vilket var fel. Jag tycker att AiSFP verkar vara den typ av allmänt hållna pod som röstarna gillar, men kanske tappar den en del röster på att vara nominerad av SP-gänget. Samtidigt har AiSFP försökt att ge båda sidor en röst i etern, så kanske överser vissa anti-SP:are med deras plats på SP-listan. Så jag gissar på att AiSFP vinner i år, om det inte blir No Award.

/Olov L

Bild av Mitchellf på Deviant Art.

Hugobevakning 2015 – The Dark Between the Stars av Kevin J. Anderson (roman 4)

The Dark Between the StarsEn fråga som måste ställas är följande: Vad gör den här boken på listan?

I vanliga fall hade jag kunnat gissa och spekulera, men eftersom The Dark Between the Stars har kampanjats fram av Sad Puppies går det att… spekulera och gissa, men med åtminstone lite på fötterna. Det finns mycket som irriterar SP-människorna, varav vissa delar hamnar i skymundan, men om man lyssnar på dem ett tag märker man en sak: De blir väldigt upprörda när försäljningssiffror och framröstade priser inte går hand i hand. Kevin J. Anderson säljer extremt mycket, alltså måste han ha en Hugo-nominering. Alternativt kanske han inte måste ha en Hugo-nominering, men om han inte får det är det ett tydligt tecken på att Hugon röstas fram av människor som struntar fullständigt i om en bok har en bra handling eller inte, utan bara röstar på utsatta minoriteter av politiska skäl.

Denna inställning kan förstås verka vettig, men det finns även vissa problem med den. Som tur är finns det ett citat ur The Dark Between the Stars som hjälper oss att förstå ett av problemen: Läs mer

Iron Sky visas i Sverige! Hela listan!

Filmen Iron Sky, som finansierats av frivilliga bidrag från fans världen över, har haft premiär i Sverige! Vi har hela listan (ni slipper nakenchock denna gång) över vilka svenska städer den visas i. Jag har även, med stor möda, skrivit dem i bokstavsordning, så att du lätt kan hitta en nazistisk invasion från månen nära dig.

Iron Sky

Borås (från 20/4)

Bromölla

Enköping (från 27/4)

Eskilstuna (från 27/4)

Grebbestad

Göteborg

Helsingborg

Hässleholm

Jakobsberg

Jönköping (från 20/4)

Kalmar (från 20/4)

Katrineholm

Kristianstad (från 27/4)

Köping (från 20/4)

Linköping (från 20/4)

Ludvika

Luleå (från 20/4)

Lund

Lycksele (24-25/4)

Malmö

Norrköping

Nynäshamn

Oskarshamn

Piteå

Rättvik

Sandviken

Skellefteå (från 27/4)

Stockholm: Sergel, Heron, Kista, Sickla, Söder.

Sundsvall

Sölvesborg

Tierp

Trollhättan

Umeå

Uppsala

Vansbro

Västerås

Växjö (från 20/4)

Ystad

Örebro

Östersund (från 20/4)

/Olov L

Utomjordingar och vampyrer i Göteborg!

Till min stora förtjusning kan jag informera om att filmklubben Cinemateket i Göteborg slår till med en Alien-helg i höst. Lördagen den 15:e oktober visar de Alien – The Director’s Cut, omedelbart följd av Aliens – Återkomsten. Dagen därpå visar de, kanske inte lika upphetsande, Alien 3. För en så där sju-åtta år sedan visade de Aliens – Återkomsten på Göteborgs sorgligt underutnyttjade paradbiograf Draken. I år får publiken hålla sig till tåls med förvisso finfina Capitol. Satt själv i publiken när det senaste begav sig. Underbart att på nytt få chansen att se denna kanonfilm, tillsammans med dess syskon, på stor duk. Hoppas dock att de letat fram en bättre kopia än senast då jag minns att ljudet inte höll måttet i vissa scener. Något att se fram emot i höstmörkret.

Noterar även att de ikväll (!) visar stumfilmsklassikern Nosferatu. Ackompanjerad på piano dessutom. Om två veckor kommer chansen att se Christopher Lee axla grevens mantel i ”I Draculas klor”. Enligt programmet den första holmgången mellan Lees greve och Peter Cushings (Grand Moff Tarkin i Star Wars Episode 4: A New Hope) Van Helsing.

Vill  man uppleva skräck av ett lite annat slag så visas Mannen På Taket den 4:e december. En svensk kriminalklassiker som jag råkade se när jag var lite för ung och som skrämde skiten ur mg. Väl mött i Göteborgs biomörker!

/Den Mörke Lorden

Myten om Star Wars

Jag snubblade över en artikel med överskriften The Campaign for Real Monopoly och tyckte att den var intressant. Visst, att varje hushåll har egna regler till Monopol vet vi väl alla och alla som spelat Monopol i vuxen ålder har förmodligen redan insett att spelet blir någorlunda roligt (och snabbt) först när man skippar alla dessa regler och istället följer de skrivna slaviskt*. Det artikeln pekade på som jag inte riktigt tänkt på, trots att det legat framför näsan på mig, är att monopolreglerna utgör en sorts levande muntlig tradition. Att fundera på detta fick mig att upptäcka en annan sådan som frodas i samhället där jag bor (och säkert på många andra håll) – Star Wars, tolkad av förskolebarn.

Dels har jag själv avkomma i den åldern, dels har jag ett yrke som innebär att jag rört mig mellan de olika förskolorna i närområdet under de senaste fyra-fem åren och kunnat lyssna på vad barnen pratar om. Just nu är Star Wars trendigt i gruppen två till sex år. Detta trots, eller på grund av, att ingen eller nästan ingen i gruppen tycks ha sett någon faktisk Star Wars-film. Det de har sett och hört är olika derivat, såsom lösryckta bilder på allt från affischer till strumpor och tröjor, Star Wars-legot (som tycks vara den primära informationskällan) och förmodligen en del återberättade episoder av äldre syskon (som anses vara tillräckligt gamla för filmerna). Utifrån dessa motsägelsefulla evangelier skapar de sedan sina egna lekar, berättelser och bilder, gärna uppblandade med andra fantasifigurer, som de antingen tar från något annat trendigt stycke media eller hittar på själva.

Radikal omtolkning av myten

Jag har aldrig varit något större fan av science fictionberättelser som handlar om hur någon kommersiell företeelse i vår tid feltolkas av framtida civilisationer, så att Disney-figurerna uppfattas som ett panteon av gudar, för att ta det klassiska exemplet. Kul idé, visst, men inte särskilt realistisk. Självklart kommer samtida konst att omtolkas i framtiden och det vi betraktar som klyschbemängt skräp kanske höjas till skyarna av framtida kritiker, men Musse Pigg och Janne Långben som världsalltets skapare och omformare? Skärpning.

"Hm, kan jag ha funnits på riktigt?"

Utifrån mina observationer av mytbildningen kring Star Wars måste jag dock medge detta: Om all merchandise (inklusive alla kopior av originalfilmerna) kring Star Wars försvann spårlöst i detta nu är det fullt möjligt att legenden ändå skulle leva vidare. Folk skulle sätta upp teaterpjäser och skriva noveller om Star Wars, föräldrar skulle kanske låta de gamla sagor de berättar för sina barn handla om Star Wars-karaktärer för att göra dem lite mer intressanta och förskolebarnen skulle fortsätta att leka Darf Väjder och Oobi Kanoobi. Och om hundra år eller lite mer skulle ingen som sett filmerna vara i livet och ingen som varit med på vår tid skulle kunna svära på att det rörde sig om påhitt snarare än aningen förvanskad verklighet. Vid det laget skulle kanske myten hunnit blandas upp med andra sägner, så att det i ett hörn av världen skulle berättas om Chewbacca som stal från de rika och gav åt de fattiga, i ett annat om jediriddarna kring det runda bordet och i ett tredje om prinsessan Leia, som tvingades fly från sina förföljare genom ett utedass.

Hur som helst kan den kulturvetare som läser detta och saknar uppsatsämne få ett gratis tips av mig: Ta en titt på den muntliga berättarkulturen hos förskolebarn. Och skicka en kopia av uppsatsen till mig när den är klar.

/Olov L

* Och då menar jag slaviskt. Om du inte designat minst tre prisbelönta spel kommer du aldrig att kunna få mig att spela efter dina ”mer rättvisa” regler.

Science fiction till nedladdning!

Jag läste nyligen (i Fria Tidningen) om en tv-serie vid namn Pioneer One, som handlar om en sovjetisk kosmonaut som kommer tillbaka till jorden efter årtionden i rymden. Samtidigt har stora delar av jorden blivit radioaktiv.

Det som är lite speciellt med serien är att den producerats direkt för nedladdning. Pilotavsnittet har släppts och resten av tv-serien kommer att spelas in när tillräckligt mycket pengar har donerats till den. När jag läste om den hade 90% av pengarna som krävdes för att spela in pilotavsnittet kommit in. De följande tre avsnitten beräknas kosta 20 000 dollar och första säsongen kommer att bestå av sju avsnitt.

Klicka här för att ladda ned piloten!

/Olov L

Cheap Truth

En gång, för bra många år sedan, skickades det ut ett antal nyhetsbrev sammanställda av en man som kallade sig Vincent Omniaveritas.  Dessa brev var till viss del svidande kritik till dåtidens Sci-fi och till viss del ett slags reklam för de verk skrivna av författarna som bidrog till nyhetsbreven.   Nu visste jag inte om detta nyhetsbrev förens ganska nyligen när mina eskapader på Wikipedia ledde mig in på just detta spår.  Jag tyckte det var fascinerande att se just hur Cyberpunk-genren kom att utformas och tyckte därtill att det var lite värt att sprida ut det vidare på nätet.  Det kan tänkas att en del av de tankar och kritik som dyker upp där fortfarande har bäring på nutidens skrivande.

Vem var Vincent Omniaveritas?  Jo, vi känner honom nuförtiden som Bruce Sterling och här kommer en liten länk ifall nån vill kika igenom breven som skickades ut på det tidiga 80-talet.

/AndreasG