Star Wars Uncut – The directors cut

2009 startade webdesignern Casey Pugh ett experiment i crowdsourcing. Han kläckte idén om att göra en remake av Star Wars IV: A new hope genom att låta människor över hela jorden bidra. Filmen delades upp i 15-sekunders sekvenser och deltagarna fick tinga den bit de ville göra och sen återskapa scenen precis som de ville. Projektet fick en hel del uppmärksamhet och tilldelades t.ex en Emmy för Outstanding Achievement in Interactive Media 2010. Nyligen släpptes den slutgiltiga versionen på nätet och det är en intressant upplevelse. Jag häpnar över den kreativitet och den fantasi deltagarna har i sina skapelser. Titta och njut av dagens nördigaste filmklipp.

Projektets hemsida.

//Stefan

Pyssel för nördar – Star Wars craft book

Newsflash! Det har kommit ut en ny Star Wars bok! Ok då, kanske inte så upphetsande men till skillnad från 99% av SW böckerna som kommer så vill jag faktiskt ha den här. Sen 2004 har starwars.com haft en pysselhörna på sidan. I boken The star wars craft book har författaren Bonnie Burton samlat ihop ett 50-tal olika exempel på pyssel med SW tema. Det är allt från olika fingerdockor till en jul-tie fighter komplett med mistel. Andra roliga exempel är Han Solo i tvålonit och en oerhört charmig AT-AT som kryddodling. Den sistnämnda tänker jag nog bygga i helgen.

Undrar om jag kan få min sambo att virka en R2D2 mössa månntro…

//Stefan

Myten om Star Wars

Jag snubblade över en artikel med överskriften The Campaign for Real Monopoly och tyckte att den var intressant. Visst, att varje hushåll har egna regler till Monopol vet vi väl alla och alla som spelat Monopol i vuxen ålder har förmodligen redan insett att spelet blir någorlunda roligt (och snabbt) först när man skippar alla dessa regler och istället följer de skrivna slaviskt*. Det artikeln pekade på som jag inte riktigt tänkt på, trots att det legat framför näsan på mig, är att monopolreglerna utgör en sorts levande muntlig tradition. Att fundera på detta fick mig att upptäcka en annan sådan som frodas i samhället där jag bor (och säkert på många andra håll) – Star Wars, tolkad av förskolebarn.

Dels har jag själv avkomma i den åldern, dels har jag ett yrke som innebär att jag rört mig mellan de olika förskolorna i närområdet under de senaste fyra-fem åren och kunnat lyssna på vad barnen pratar om. Just nu är Star Wars trendigt i gruppen två till sex år. Detta trots, eller på grund av, att ingen eller nästan ingen i gruppen tycks ha sett någon faktisk Star Wars-film. Det de har sett och hört är olika derivat, såsom lösryckta bilder på allt från affischer till strumpor och tröjor, Star Wars-legot (som tycks vara den primära informationskällan) och förmodligen en del återberättade episoder av äldre syskon (som anses vara tillräckligt gamla för filmerna). Utifrån dessa motsägelsefulla evangelier skapar de sedan sina egna lekar, berättelser och bilder, gärna uppblandade med andra fantasifigurer, som de antingen tar från något annat trendigt stycke media eller hittar på själva.

Radikal omtolkning av myten

Jag har aldrig varit något större fan av science fictionberättelser som handlar om hur någon kommersiell företeelse i vår tid feltolkas av framtida civilisationer, så att Disney-figurerna uppfattas som ett panteon av gudar, för att ta det klassiska exemplet. Kul idé, visst, men inte särskilt realistisk. Självklart kommer samtida konst att omtolkas i framtiden och det vi betraktar som klyschbemängt skräp kanske höjas till skyarna av framtida kritiker, men Musse Pigg och Janne Långben som världsalltets skapare och omformare? Skärpning.

"Hm, kan jag ha funnits på riktigt?"

Utifrån mina observationer av mytbildningen kring Star Wars måste jag dock medge detta: Om all merchandise (inklusive alla kopior av originalfilmerna) kring Star Wars försvann spårlöst i detta nu är det fullt möjligt att legenden ändå skulle leva vidare. Folk skulle sätta upp teaterpjäser och skriva noveller om Star Wars, föräldrar skulle kanske låta de gamla sagor de berättar för sina barn handla om Star Wars-karaktärer för att göra dem lite mer intressanta och förskolebarnen skulle fortsätta att leka Darf Väjder och Oobi Kanoobi. Och om hundra år eller lite mer skulle ingen som sett filmerna vara i livet och ingen som varit med på vår tid skulle kunna svära på att det rörde sig om påhitt snarare än aningen förvanskad verklighet. Vid det laget skulle kanske myten hunnit blandas upp med andra sägner, så att det i ett hörn av världen skulle berättas om Chewbacca som stal från de rika och gav åt de fattiga, i ett annat om jediriddarna kring det runda bordet och i ett tredje om prinsessan Leia, som tvingades fly från sina förföljare genom ett utedass.

Hur som helst kan den kulturvetare som läser detta och saknar uppsatsämne få ett gratis tips av mig: Ta en titt på den muntliga berättarkulturen hos förskolebarn. Och skicka en kopia av uppsatsen till mig när den är klar.

/Olov L

* Och då menar jag slaviskt. Om du inte designat minst tre prisbelönta spel kommer du aldrig att kunna få mig att spela efter dina ”mer rättvisa” regler.

Jake Lloyd har inte haft det lätt.

Hej!

Det finns en intervju med Jake Lloyd som nu florerar på the interwebz, Jake är barnskådisen som spelade Anakin Skywalker i episod 1 i Star Wars. I videon berättar han lite om vad han har haft för sig och sina tankar kring inspelningen, tråkigt nog så verkar han ha fått en hel del skit under hela sin skolgång. Är det bara jag eller verkar det vara ett väldigt hårt klimat i skolorna i USA? Lloyd beskriver sina plågoandar väldigt ironiskt,det är en intressant intervju och samtidigt lite sorglig.

Junot Diaz´ karaktär Oscar Wao beskriver High School i stil med att: Det är ett enda långt gatlopp där unga utvecklingsstörda män slår på en med stora trubbiga påkar.

Jag undrar hur mycket talang och livslust som kvävs redan i skolan?

/karl