Fyra och en halv!

Confuse häromveckan satt jag i en panel där vi rekommenderade olika böcker. Socialistsimon var moderator och har lagt upp hela listan på sin blogg, så där kan ni gå in och få tips. Dock säger en lista med bara titlar och författare inte särskilt mycket om varför vi rekommenderar dessa böcker, så jag tänkte skriva lite om de lästips som jag hade med mig till panelen. Efter den långa hugoresan har jag bestämt mig för att försöka gnälla mindre och agera mer, vilket innebär att läsa fler nyskrivna romaner och noveller för att (förhoppningsvis) ha något att nominera till priset nästa år. Därför är alla verk på listan ganska nya. Läs mer

Love and Romanpunk (2011) av Tansy Rayner Roberts

loveandromanpunkTansy Rayner Roberts, frejdig poddare i Galactic Suburbia, deckarförfattare under pseudonymen Livia Day och fantasyförfattare under sitt eget namn, får bilda eftertrupp i det australiensiska tematåget. Jag har tidigare bara läst en novell av Tansy Rayner Roberts och den var liksom varken bra eller dålig, så jag visste inte vad jag kunde förvänta mig av Love and Romanpunk, i synnerhet med tanke på den överdrivet generiska titeln. Och vad hände med sandalpunk som benämning på ”steampunk fast under romarriket”? ”Romanpunk”, på min ära.

Julia Agrippina’s Secret Family Bestiary

Ånej, en alfabetisk lista, det tråkigaste, ”experimentella” berättarknepet i världen, tänkte jag. Vad hände med det gamla hederliga historieberättandet? Har till och med de ledsna valparna en poäng, om än framförd med ostoppbar idioti och toxiska doser ofrivillig komik?

Som tur är hade jag, som så ofta, fel. Detta är inget konstigare än Julia Agrippinas memoarer, om än med ett monster per kapitel. Det är inga dåliga memoarer heller. Enligt denna novell är alla rykten du hört (av gamla romare) om mantikorer, havsmonster och andra hemskheter helt sanna.

Om man kan lita på något hos de gamla romarna så är det deras förmåga att skapa dekadenta kejsarätter och vansinniga palatsintriger. I TRR:s händer blir Julia Agrippinas liv en mustig blandning av kvinnohistoria (hela händelseförloppet återges ur några kvinnors perspektiv), bästa sortens hovfantasy och den roligaste historielektion du någonsin haft. Det märks verkligen att romarriket är ett favoritämne för författaren!

Betyg: 4/5

Lamia Victoriana

Den näst coolaste historiska perioden, den viktorianska, utgör scenen för nästa novell. Det är en återgivning av den spännande episod då Mary Shelley skrev Frankenstein och vi får naturligtvis, på bästa alternativhistoriemanér, veta vad som egentligen hände. Det var inte bara den fiktive Frankenstein som fick tampas med monster.

En helt okej novell, men den känns lite som en mellanlandning.

Betyg: 3/5

The Patrician

Desto bättre är ”The Patrician”, där vi möter Clea, som vuxit upp i en australiensisk stad som är uppbyggd som en historisk turistfälla, där invånarna spelar rollerna som romare i ett historieland. En dag möter hon en främling som verkar veta väldigt mycket mer om romarriket än de andra turisterna och som dessutom verkar ha viss expertis vad gäller de mytiska varelser som romerska miljöer lockar till sig. Vi får följa hur Cleas och främlingens relation utvecklas genom åren och det är riktigt fint och trovärdigt gjort.

Det är här som titelns love dyker upp och jag måste säga att det är en av de finare kärleksberättelser jag läst, som den levererar stora känslor utan att det slår över i det överdrivet storvulna.

Betyg: 5/5

Tansy Rayner Roberts

Tansy Rayner Roberts

Last of the Romanpunks

Den sista novellen knyter ihop säcken och sammanfogar alla fyra delarna till en helhet, då både Cleas och Julia Agrippinas ättlingar dyker upp. Berättelsen är mer av en rak actionhistoria än de tidigare och jag blir imponerad av TRR:s förmåga att berätta olika sorters historier med samma lätthet. Till den steampunkentusiast som undrat om romanpunk är något för henom kan jag meddela att hela novellen utspelar sig på ett luftskepp. Vad mer kan en enkel klackare begära?

Betyg: 4/5

Sammanfattningsvis är jag svårt imponerad av Tansy Rayner Roberts förmåga att dra en skröna (familjeskröna, till och med) som utspelar sig över tvåtusen år och berättas i fyra olika tonlägen utan att det känns ansträngt eller tråkigt. Detta är bästa sortens underhållning och rekommenderas varmt till alla som vill ha en avslappnad lässtund utan att behöva utsätta sig för ytligheter!

/Olov L

Hugobevakning 2014 – kortromanerna

Nu börjar vi komma upp i de lite längre formaten. Jag tycker att det är motiverat att ha en egen kategori för kortromaner (novellas), då det är en längd som tillåter djupare person- och miljöbeskrivningar än i en novell, samtidigt som Läs mer

Poste Restante – Brevlajv. Lets go old school!

Ibland är den där förbaskade tickern på facebook rätt användbar. Tidigare idag så kommenterade en facebookvän ett inlägg från en person jag inte känner. Kontentan var att hon anmält sig till ett brevlajv som heter Poste Restante. Jag följde länken och hamnade här. Självklart blev jag eld och lågor. Ett textbaserat lajv som utspelas under 1860-talet? Count me in! Att det sen gav mig en stark känsla av nostalgi är ju inte heller helt fel. Ni som läste utländska rollspelstidningar på 80-talet minns säkert alla annonser för olika PBM. PBM (Play By Mail) är nog det mest analoga sättet som existerar för roll- och konfliktspel. Alla spelar efter en mall som satts av spelledaren som administrerar det hela. Alla drag meddelas till spelledaren via brev. Formen lämpade sig bäst till strategispel i diplomacystil.

Jag såg de där annonserna och önskade att någon skulle starta något liknande i Sverige. Jag vill faktiskt minnas att det gjordes försök men att de rann ut i sanden. Internet var definitivt sista spiken i kistan för den här arkaiska spelformen.

Nu är Poste Restante inte ett strategispel utan ett fullfjädrat rollspel. Man skapar sin karaktär och brevväxlar sen med andra deltagare i spelet. Spelet har intrig- och rollansvariga som kommer hjälpa till att skapa kontakter och föra intrigen framåt. Förstår jag det rätt kommer de även agera NPC (Non Player Characters) och skriva brev till deltagarna för att driva historien.

Jag håller som bäst på att fila på en karaktär och det är en ren njutning. Hmm, vem ska jag vara? Kanske nån med anknytning till frimurarna och de ockulta sällskapen? En butler som vet saker han inte borde om sin herre? Möjligheterna är oändliga och bara fantasin är gränsen. Att sen få gå till brevlådan och hämta annat än fönsterkuvert är dessutom en stor lockelse.

Var fasen tog min gamla reservoarpenna vägen?

http://brevlajv.wordpress.com/

//Stefan

The Iron Dragon’s Daughter (1993) av Michael Swanwick

Du känner förmodligen igen känslan. Din kompis håller på att laga te åt er båda, medan du fumlar runt i ryggsäcken med händer som skakar av iver över att äntligen få vara den som är först med något, den vars namn figurerar i magiska meningar som ”jag hörde talas om den via…” och ”jag hörde den första gången hemma hos..”. Längst ner i ryggsäcken ligger den, inbäddad mellan två skyddande kollegieblock, vilka du ömt viker åt sidan för att med fingertopparna lirka fram din skatt, rädd att besudla dess silverskimrande magi med simpelt svett. I halldunklet glittrar skivan som silver, i kökets persiennrandiga dagsljus, inför din väns nyfikna blick,  ökar värdet till diamant.

”Jag hörde om den på radion för fem år sedan och har letat sen dess”, viskar du utan att bry dig om att din röst röjer din stolthet och förväntan. ”De gjorde den i bara tio exemplar.”

I fem år har du letat, innan du fick kontakt med en tjej i Wales som fått ett av exemplaren av sin morbror, vilken arbetat på ett litet skivbolag i London. Det har kostat dig alla dina bästa bootlegs av Gorky’s Zygotic Mynci samt över tvåtusen kronor i skivor som är svåra att få tag på utanför Skandinavien, men nu har du en av låtarna i din hand. Bränd på den skiva som du visar upp för din vän. Din vän som kastar en blick på den och säger:

”Jaså, den. Hela den EP:n är jättebra, jag har två ex av den. Vill du höra?”

Den känslan känner du nog igen. Åtminstone gör du det om du är som jag och aldrig fattar hur folk håller reda på allt nytt som kommer, för att inte tala om allt gammalt och svåråtkomligt. Internet underlättar på sätt och vis, men där finns det en uppenbar risk att pärlorna drunknar bland svinigheterna.

Kanske var det därför det tog så lång tid för mig att få tag på The Iron Dragon’s Daughter. Jag har googlat, snokat, frågat och till och med försökt köpa ex på ebay (böcker som sen påstods vara ”sålda medan du bekräftade budet”). Så när jag till slut hittade ett var det med viss förvåning som jag konstaterade att det fanns på Bokbörsen. En stor, svensk sida som t ex flera inom sf-fandom redan verkade känna till. Hur kunde jag missa den*?

Även inledningen till boken ifråga känner du igen, från Charles Dickens böcker. Eller kanske hellre från den uppfattning om Dickens som sprids till alla som inte läst honom. En liten flicka, Jane, är barnarbetare i en stor, stinkande fabrik. Hon och hennes vänner intrigerar och planerar för att vinna små pyttesegrar över systemet, men är hårt hållna av en tyrannisk förman. Japp, det låter som Dickens (säger jag som läst en (1) bok av honom). Skillnaden är dock att Jane är en bortbyting, att fabriken tillverkar jättelika mekaniska drakar och att förmannen är en oger. Miljön är alvernas land, som befolkas av oknytt, skrymt och skrott från alla möjliga folkslags vidskepelse och folktro, med de aristokratiska alverna i toppen av den sociala hierarkin. Men istället för en evigt grönskande skog eller en glorifierad pseudomedeltida stad skildrar Swanwick Fairy som ett steampunkaktigt artonhundratalsimperium, om än med coola inslag av modernare teknik. Ett exempel på det senare är de järndrakar som titeln nämner, vilka styrs med ett VR-liknande gränssnitt.

Och allt detta var hyfsat nytt när boken kom ut i början av 90-talet, om jag förstått det rätt. Men betyder det att den bara kan läsas som en del av kurslitteraturen i Nördvetenskap B? Nej, lyckligtvis blev jag inte besviken efter min långa väntan. The Iron Dragon’s Daughter är en riktigt skön läsupplevelse och en av de få böcker som jag är övertygad om att jag kommer att läsa om minst en gång. Den tycks nämligen ha en hel del att säga om makt, mognad och ansvarstagande, vilket gestaltas väl genom Janes uppväxt och försök att finna sin plats i det samhälle hon släppts ner i utan att först bli tillfrågad**. Dock var det klart svårt att koncentrera sig på den biten medan min inre tolvåring hela tiden kom med kommentarer som ”Wöööh! Ståldrake! Cooolt” och, tja, det var väl allt den lilla tönten hade att säga. Swanwick har helt enkelt lyckats att kombinera lysande underhållning med mer allvarliga intentioner och detta utan att vara alltför hårdhänt med genren. Drakarna, alverna och dvärgarna känns igen som klassiska drakar, alver och dvärgar, men i nya roller. Det är Midgård tvåhundra år Efter Ringen.

Tag och läs, alltså, särskilt om du har en mindre omogen inre tolvåring än min. Boken är väldigt lätt att hitta.

Betyg: 5/5 – mästerverk

/Olov L

* Men rekordet innehas nog av en bekant som letade efter en viss film över hela nätet för att ett halvår senare upptäcka att den fanns till salu för 39 kronor på ICA-affären där han arbetar varje dag.

** Vilket ju knappast någon av oss blivit, oavsett om vi råkar vara bortbytingar eller ej.

Retribution Falls av Chris Wooding

 

Nu börjar det bli ljust ute och allt känns genast mycket lättare! Sen att jag fick nys om en riktigt skön bok hos Socialist Simon gör inte saken sämre. Jag brukar inte sitta och flina nöjt när jag läser men med Retribution Falls satt jag  med ett förnöjt dumflin i ansiktet genom hela boken.

Fantastiskt underhållande skröna om ett älskvärt rövhål i samma anda som Han Solo, Malcolm Reynolds eller Locke Lamora. Darian Frey är kapten på the Ketty Jay, ett slitet luftskepp som fungerar både som fraktskepp eller kapare om så behövs. Frey och hans besättning av misfits hankar sig fram som rätt så misslyckade brottslingar och alla har ett skumt förflutet som de vill dölja. Deras vardag fylls av billiga fyllor och småfiffel. Alla karaktärer är välskrivna och underbart roliga att följa hur de smartaste planerna snabbt faller sönder vid minsta lilla motgång. Det hjälper inte direkt när besättningen består av avdankade alkisar och folk på flykt från lagen. Det är en härlig ångpunks-pulp–värld fullproppad med pirater, flottan och hertigar som ställer till problem.

Vi kastas in i handlingen när The Ketty Jay är på väg för att möta en hälare som har ett skönt erbjudande. Väl på plats så får kapten Frey ett erbjudande om ett jobb som han inte kan motså. Han blir erbjuden så pass mycket pengar att han kan pensionera sig, det här säger han givetsvis inte till sin besättning. Frey intalar sig själv med att han bara ska lura sin besättning en gång, inte fler (han ska ju sluta jobba..). De ska bara bara utföra en lätt kapning av en oskyddad lastare..

Det går såklart käpprätt åt helvete. Darian Frey och sin tappra (eh..) besättning får fly och blir jagade av nästan alla.

Roligt är det och tempot är högt. Har du Firefly-abstinens eller gillar du Scott Lynch så kommer du tycka att det här är en förtjusande skröna som är precis lagom! Nästa bok är redan beställd.

4/5 rekommenderas

/karl

Vårens böcker.

Jag sitter och bläddrar i Svensk Bokhandels katalog över vårens nya böcker och hittar lite smått och gott i fantastik.
Vertigo släpper som vanligt lite mer udda och sköna titlar, Kjell Lekebys bok Gustaviansk mystik med kabbalister, alkemister, skattgrävare och andeskådare i 1700-talets Stockholm. En riktig klassiker kommer också i form av E.T.A Hoffmans Djävulselexiret från 1815, vansinniga munkar och annat kusligt.

Nytt förlag: Coltso, för den nyskapande spänningslitteraturen. 2 ryska författare som vi känner igen, dels Nick Perumovs 7 bok om Nekromantikern och Sergej Lukjanenkos böcker om Nattpatrullen. Polens fantasyexport Andrzej Sapkowski kommer äntligen på svenska med Sista önskningen med häx- och demonjägaren Geralt. Max Frei, också rysk kommer på svenska med en udda bok om drömvärldar och annat knasigt. Echos labyrinter 1: Främlingen heter den.

Ny bok från John Ajvide Lindqvist! En man hittar en mystisk flicka i skogen, nedgrävd i en plastpåse. Han tar med henne hem och håller henne ren från omvärlden. Vargar, sång och myspace. ”I Lilla Stjärna för John Ajvide Lindqvist åter in skräcken i ett vardagligt Sverige, och mellan blodiga scener och höga toner är det de vuxnas svek och de ungas utsatthet som speglas i bakgrunden. Det är hans mörkaste bok hittills och både känsliga läsare och älskare av Allsång på skansen varnas” Det verkar som en helfestlig bok! Ordfront är förlaget.

Damm förlag fortsätter med  att ge ut fantasy på svenska, bla L.E Modestitt.JR, David Gemmel, Raymond E Feist och Terry Goodkind.

Rent spontant känns det mest spännande med Lindqvists nya bok Lilla Stjärna men Nick Perumov och Andrzej Sapowski smäller också högt på min himmel. Sen hoppas vi att det blir mycket kul från Kabusa Böckers nya fantastik förlag som skall komma igång nu i vår.

Att läsa högen kommer att växa till oanade höjder under 2010!

/karl