Hugobevakning 2015 – “The Journeyman: In the Stone House” av Michael F. Flynn (långnovell 2)

Ännu en berättelse från Analog, denna gång från juninumret 2014.

Ännu en berättelse från Analog, denna gång från juninumret 2014.

”The Journeyman: In the Stone House” har en fördel – den tar sig inte på för stort allvar. Novellen är en fantasyberättelse om en vandrande krigare, Teodorq, som är ute på uppdrag, med en annan krigare hack i häl. Den senare vill hämnas sin döde bror, som huvudpersonen dödat i strid i ett tidigare skede av berättelsen. Japp, det finns minst en tidigare del i berättelsen, där Teodorq fick sitt uppdrag av vad som verkar vara en AI i ett störtat rymdskepp. Det är alltså egentligen sf i fantasykläder.

Blodshämnd och episka uppdrag, på vilket sätt är det att inte ta saker på för stort allvar? Jo, Teodorq har en sidekick, Sammi, vars lott i livet är att hänga med Teodorq och ta ner denne på jorden när hans skryt om sina krigarfärdigheter blir alltför storvulet. Detta par råkar på en främmande stam och blir mer eller mindre tvångsrekryterade till den lokala vaktstyrkan, samtidigt som uppgörelsen mellan Teodorq och hans nemesis obönhörligen närmar sig.

Man ska akta sig för att ta sig själv på för stort allvar.

Jag anar att författaren håller på att bygga en stor värld, men det bygget kommer inte riktigt till sin rätt i det korta formatet. Inte heller känns ”In the Stone House” som en intressant berättelse i sig, då det är alltför uppenbart att detta är ett enskilt kapitel i en längre historia. Språket skiner bara till när Sammi levererar en lustighet och även då är det inte direkt fråga om jätteroliga skämt.

Allt som allt är det en långnovell som man kan ha eller mista. Möjligen har den nominerats för att folk gillar ramberättelsen. Lite småputtrig trivsel lyckades den frammana, får jag erkänna, men är det tillräckligt för att förtjäna en Hugo?

/Olov L

Betyg: 2/5

Suget försvann.

Mitt läsande ser annorlunda ut idag, en liten revolution har skett.

Revolution och revolution, jag har inte börjat spränga in böcker rätt in i hjärnan, vi lever inte i framtiden!

Jag läser fortfarande text. Som glad och nördig student i Göteborg så läste jag absolut mest i hela mitt liv (än så länge, jag hoppas på pensionen). Jag hade tillgång till en otroligt välsorterad och fin fantastikhylla, samt att jag dagligen gick och besökte SF-bokhandeln (trånade mest där kanske ska tilläggas). Jag simmade i böcker, jag mockade böcker och åt böcker.

Snabbspolar vi 8 år och ett par städer samt ett tiotal lägenheter så hamnar vi först i Sala och sen i Västerås. Helt plötsligt läser jag knappt en bok i kvartalet. Jag fortsatte köpa böcker och högen med olästa böcker växte sig stressande stor. Vad är det som händer?

Varför blev det så då? Mindre tid att läsa, slutade pendla, sjukdom, skaffade kolonilott osv. Det är inget konstigt och udda med det, men det som jag slagit mig hårdast är bristen på serendipitet. Bristen på ett brett utbud med böcker som intresserar mig slog hårt mot min läslust. Att upptäcka nya författare som jag inte visste att jag gillade.

Så jag skaffade mig en läsplatta och vips så är läslusten tillbaka, jag köper fortfarande pappersböcker när jag är i storstan men allt som oftast så snubblar jag på någon ny spännande bok på internet och köper/lånar den direkt.

Så en liten revolution i hur jag väljer att ta del av texten. Det är ändå texten som är viktigast.

Men, jag kommer nog inte ta med min läsplatta till stranden (eller stranden!? vem försöker jag lura)

(re-bloggat från bokcirklar.se)

/karl

 

Det här med att skriva om böcker långt in i en serie?

Hur hanterar ni det? Jag har läst ut Orb Sceptre Throne av Ian C Esslemont , det är beronde på hur man ser det, bok 5 eller 15 i böckerna om the Malazan Empire. Kanske kul för fansen att höra vad jag har att säga om den boken, men för den stora massan så blir du i bästa fall sugen på att läsa första boken ( Gardens of the Moon, Steven Eriksson) eller så scrollar du frenetiskt på mushjulet istället.

Jag har haft en liten lässvacka på sistone där jag har mer eller mindre plågat mig igenom böcker som har varit ok, inte mer än så. De böckerna känns som de absolut värsta att blogga om! Känner du igen det? Hellre en rövdålig bok att såga än en fisljummen alvhistoria mall: Fantasy 1.1. Nu hoppas jag på något riktigt smaskigt att sätta tänderna i, har du något tips?

/karl

Jag älskar TED. Verkligen älskar det. Har jag tråkigt så brukar jag ofta logga in där och lyssna på nån smart människa föreläsa om sitt specialämne. TED står för Technology, Entertainment, Design. Att Ridley Scott sen gammalt är intresserad av just de tre sakerna är ingen nyhet. Jag är inte heller förvånad över att även han tycks gilla TED. Att publicera en föreläsning av Weyland corperations grundare Peter Weyland från 2023 där är ett mästerdrag i marknadsföring.

Själv har jag börjat lessna lite på litianian att Prometheus INTE är en Aliens-film nu. Det är ju uppenbart att det är det när man ser det kraschade skeppet som uppenbarligen är samma som i Alien. När man nu lämnat ut den här ledtråden så finns det väl ingen kvar som tvivlar?

För den intresserade så kan man hitta Weylands officiella sida här. Den är rätt tom nu men jag gissar att det ommer dyka upp en del godis inom kort. Den där blinkande länken högst upp till höger intresserar mig…

//Stefan