Science fiction- och fantasydag i Uppsala

Höstens kanske bästa händelse är sf- och fantasydagen i Uppsala den 5 november. Den verkar funka som en minikongress, med paneler, diskussioner, författargäst och umgänge i största allmänhet. Inte minst är den bra eftersom den är gratis! Perfekt för dig som har ont om pengar eller aldrig varit på något liknande och inte vill köpa grisen i säcken.Efter dagens slut blir det gemensamt häng på någon krog, för den som vill och är tillräckligt gammal.

Både Erik Granström (Svavelvinter, Slaktare små) och Anders Björkelid  (Ondvinter, Eldbärare) kommer dit och pratar om sina fantasyböcker, Lisa Medin (Medley) och Elin Fahlstedt (Umbra) kommer att prata om serietidningen Utopi.

Det verkar alltså ambitiöst, men inte pretentiöst. Om du kan ta dig dit tycker jag att du ska göra det! Tänk på att den som bor i t ex Stockholm eller Gävle har närmare till Uppsala, räknat i restid, än vad många har till arbetet varje dag. Och om inte jag kommer dit får ni ha lite extra roligt åt mig!

Läs mer på den officiella hemsidan.

/Olov L

Annonser

Ondvinter av Anders Björkelid

ondvDet var länge sedan jag läste svensk fantasy som jag gillade, Niklas Krog för några år sedan och givetsvis Astrid Lindgren. Men nu har jag fått läsa Ondvinter av Anders Björkelid och den gillar jag skarpt! Äntligen har det kommit något fräscht på svenska inom genren. Boken är klassad som en ungdomsroman, men även äldre rävar kan finna stort nöje i Ondvinter.

Boken handlar om Wulf och Sunia, tvillingar som bor med sin far i utkanten på en by. Far är mystisk och pratar inte villigt om sitt förflutna och håller sig på sin kant. En dag dyker det upp en främling på gården och barnen kastas in i obehagligheter! Barnen har Blodet och ställs mot kvarlevorna av ett utdött Imperium.

Björkelid har ett väldigt fint språk som känns både nytt och gammalt på samma gång. Vi får ta del av Ondvintern, galgmän, hirdjägare, bergsfruar och kist-maja. Det är spännande och väldigt stämningsfullt, Kylan är obehaglig och det riktigt kryper i skinnet när barnen hamnar i klistret. Jag kommer på mig själv med att läsa om meningar och stycken samt verkligen smaka på orden och miljöerna.

Det är första delen av fyra i Berättelsen om Blodet och det verkar väldigt lovande! Det är bara att tacka och bocka för en fin bok och ett välbehövligt vitamintillskott i en något trög genre.

4/5 rekommenderas!

/karl