Farlander av Col Buchanan

Lässuget börjar lite smått återkomma, det gäller bara att hitta något med lite drag i.  Jag har plöjt Farlander av Buchanan som är lite av ett lapptäcke av ideér och väl utnyttjade grepp som vi känner igen från en hel drös fantasyböcker.

Grundkonflikten i boken handlar om att det är ett ondskefullt imperium som gör sitt bästa för att lägga beslag på så stor del av världen som möjligt, det har varit krig i mer än 50 år. Självklart så finns det en stat som håller ut och har gjort detta de senaste tio åren. I den här världen finns också en relativt snäll kult med, i mina ögon, buddistinspirerade lönnmördare. De mördar inte vem so helst utan för en rejäl summa så kan du köpa dig ett speciellt frö och ha det runt halsen, skulle du bli mördad så kan dessa Roshun, lönnmördarna se vem som dödade dig och deras jobb blir då att döda mördaren, alltså vendetta. En väldigt handfast försäkring eller hur?

Saken är den att kejsarinnans son tycker sig stå över detta mördar kallsinnigt en bärare av ett sådant här vendettafrö, saker och ting urartar. Vi läsare får följa en hel radda karaktärer, jag gillar verkligen att du aldrig riktigt vet hur det ska gå och vem som kommer att klara sig. Bra är också att vi får följa både gamla lönnmördargubbar och personer lojala mot kejsarinnan.

Det är fantasy med en liten gnutta magi och en relativt hög grad av teknologi. Krutvapen har börjat att komma och luftskepp är ett ett givet inslag i miljön. Stämningen är mörk och grå, inga tydliga hjältar, mer eller mindre alla knarkar, super och är våldsamma.  Någonstans mellan Eriksson och Abercrombie kanske?

Det är en debutbok och jag gillar det mesta, bra driv, flera bra karaktärer och oväntad handling. Det största minuset är bristen på ok kvinnoporträtt, författaren verkar ha snöat in på horor, vilket är väldigt trist.

3 av 5 helt ok.

/karl

The Left Hand of God av Paul Hoffman

Det här är en bok som går i samma skola (hehe) som Harry Potter och Ruthfuss egen Kvothe. Det handlar alltså om en ung man som går i träning för att senare bli någonting speciellt. Nu är då Hoffmans bok mycket mer brutal än de andra exemplen men mallen känner vi igen. Cale Thomas växer upp i en väldigt isolerad och förnedrande miljö, han och tusentals andra småpojkar tränas hårt för att bli krigsmunkar och på våldsamma sätt sprida Guds ord över världen. Det är självspäkning, vansinnigt hård träning och misshandel på schemat. De unga killarna har ingen uppfattning om något annat än vad som försiggår inom klostrets murar och de drillas i att kriga mot Antagonisterna. Något händer som gör att Cale och ett par vänner beslutar sig för att fly från klostret och ut i den okända världen.

Ju längre du läser boken så upptäcker du att det inte är en helt ny värld Cale befinner sig i, detaljer dyker upp som gör att vi som läsare hajar till och överraskas på ett snyggt sätt. Det är en underhållande bok men jag börjar bli lite trött på kaxiga unga män som är bäst på allt. Cale är lite som Rainman men istället för grymma matteskills så är han bäst på allt som har med krig att göra (lite som Arn!) och jag känner att det här har jag sett några gånger nu. Du får lite sköna vibbar av Orwell i början av boken och sen bubblar det upp lite Gangs of New York mot slutet, samtidigt som en hel del kängor mot olika uppfattningar delas ut. Jag gillar också att det finns några sköna karaktärer i boken, intressanta samtidigt som de är vidriga på sitt sätt. Det är en mörk och våldsamt berättad historia där det ibland hade varit skönt med lite mer hopp. Boken är hyfsat spännande och det är en hel del sköna twists som håller det hela intressant. En bok som funkar fint i sommarvärmen i väntan på att det ska bli 12 juli.

3/5 -Helt ok.

/karl

Patrick Rothfuss och hans skägg.

Han har ett grymt fint skägg och en väldigt trevlig blogg. Patrick Rothfuss har ju som ni vet skrivit Vindens namn och jag gillade den skarpt. Nu äntligen har del två kommit på engelska och den ligger och pyr i min att-läsa-hög (Nu läser jag the Crippled god!). Det är ett tag sen första boken kom och minnet är ju som det är, hej guldfisk!

Rothfuss har fått flera förfrågningar från sina fans om det finns någon bra sammanfattning av boken att läsa nu så att du hänger med nu när den nya har kommit. Som svar på det här har Rothfuss och en tecknare gjort en fin och rolig  variant av historien. Humorn och kärleken till det egna verket är väldigt underhållande.

 Här kan ni titta själva.

/karl

Nu är den äntligen här! Listan på de längsta SF-serierna.

Jag är ett fanboi när det gäller listor och det har dykt upp en hel del listor på Drömmarnas Berg. En av mina favoriter är bloggen Walk into Mordors aplånga lista över fantasyserier. Nu har samma person börjat samla ihop en lista på Science fiction böcker som ingår i serier. Gå in där och kolla så att det inte missas någon serie.

Här är den långa SF-listan över långa serier.

/karl

Disciple of the Dog av Scott Bakker (2010)

Älskvärt rövhål?

Tokigt hur det kan vara så känsligt att förknippas med fantasy, jag ”känner” Bakker som R. Scott Bakker och inte Scott Bakker. Jag undrar om det är förlaget eller författaren själv som väljer att skriva under ett annat namn? Nu är det inte så stor skillnad men ändå! Disciple of the Dog är inte en fantasybok, det går med nöd och näppe klämma in den under fantastisk, skräck-spänning kanske jag vågar kalla boken. Bakker skriver riktigt tunga och ibland provocerande fantasyböcker där svärtan ligger tät över hela hans serie om The Second Apocalypse. Nu har han även skrivit den ypperliga Neuropath som är en av de absolut läskigaste böckerna jag har läst. Nu hade jag med Disciple of The Dog hoppats på ytterligare en bok i samma psykologiska skräck genre, men Bakker har valt att förnya sig igen.

Den här senaste boken har hans mest lättillgängliga verk än så länge, men det är fortfarande svart och smart men inte alls lika nattsvart som i hans andra böcker. Disciple of the Dog är utöver det här en väldigt rolig bok också! För mig var det lite oväntat, även om det finns lite humor i Neuropath också.

Vi får följa privatsnoken Disciple Manning som i terapisyfte har fått skriva ner sina minnen i textform. Manning är klippt ur samma mall som en mängd älskavärda karaktärer till rövhål. Constantine, Hank Moody i tv-serien Californication och Spider Jerusalem är andra tölpar som vi trots allt de hittar på ändå gillar,eller varför inte ta valfri korrupt suput med en gnutta hjärta kvar. Det som gör Manning speciell är att han minns precis allting, han kan inte glömma. Det kan tyckas ganska så praktiskt eftersom han minns precis allt, men tänk er då att ni även kommer ihåg allt det tråkiga, hemska och precis alla gånger du har vaknat upp med en sprängande huvudvärk. För att bedöva det här så super och knarkar Disciple Manning väldigt mycket, han ligger med en massa kvinnor, är extremt cynisk och på det rejält bitter. Han har ju sett allt! Romanen i sig är inget göttande i snusk och supa, det blir mest ett brus som ligger och gnager konstant i tankarna hos huvudkaraktären. Det kan räcka med speciell lukt för att minnet ska rusa tillbaka i åren, tänk då hur disträ du skulle vara om du hade extremt mycket att minnas!

Nåväl, Manning är som sagt ett riktigt rövhål som finner stort nöje i att jävlas med folk, kanske inte så smart men det är ju ack så svårt att låta bli. Han hankar sig fram i livet som privatdetektiv, det är dyrt med knark och ciggaretter (snart 100 000 rökta!). När ett par kommer in för att få hjälp med att hitta sin dotter bestämmer sig Manning snabbt för att ta så mycket betalt han bara kan. Dottern har gått med i en domedagssekt och är nu försvunnen. Vår anti-hjälte tar sig an jobbet och tar sin Golf, kör till hålan där sekten finns och börjar nysta. Saken är att Manning är extremt kaxig och har på det en extremt vass tunga som han gärna använder för att på mer eller mindre subtila sätt förolämpa alla han träffar. Kul för oss men det är inte alltid så bra för honom själv.

Det blir en härlig soppa av sektmedlemmar, redneck-nazism och udda minnen. Det fladdrar förbi en lång rad med intressanta karaktärer, hårt och roligt beskrivna av Manning.

Det är en kort men naggande god bok som bjuder på en hel del skratt och spänning. Det är en väldigt lättsmält bok om du jämför med hans tidigare böcker och det märks att Bakker har haft det väldigt roligt när han har skrivit boken. Jag läste nyss att Bakker har två till böcker med Disciple Manning  i huvudet och jag hoppas att folk utanför fantastikkretsar kan få upp ögonen för författaren.

4/5 Rekommenderas!

/karl

Vågar vi lita på det här?

China Mievillé älskar vi här på Drömmarnas Berg och vågar vi tro på det här ryktet kring hans kommande bok Kraken?

The Natural History Museum’s prize exhibit – a giant squid – suddenly disappears. This audacious theft leads Clem, the research scientist who has recently finished preserving the exhibit, into a dark urban underworld of warring cults and surreal magic. It seems that for some, the squid represents a god and should be worshiped as such. Clem gradually comes to realise that someone may be attempting to use the squid to trigger an apocalypse. And so it is now up to him and a renegade squid-worshiper named Dean to find a way of stopping the destruction of the world as they know it whilst themselves surviving the all out-gang warfare that they have unwittingly been drawn into…

Det kanske bara är fejk. Vem vet? Jag läser allt från Mievillé ändå. Sucker!

/karl