Nytt av Miéville och alla sorger åker ner i en gammal säck!

Vi har en fin tradition av avgudadyrkan här på Drömmarnas berg. Jag syftar naturligtvis på den stora idolen China Miéville, vars nya novellsamling släpps i år. Jag såg just att en av novellerna i Three Moments of an Explosion heter Säcken. Förmodligen är det fråga om klaustrofobisk skräck som uspelar sig inuti en säck, men jag visste inte att Miéville kunde skriva på svenska.

China Miéville i väntan på postsäcken?

China Miéville i väntan på postsäcken?

Det kan förstås vara ett försök att vara cool på det där hårdrocksband-från-åttiotaletsättet, genom att sätta prickar över slumpmässigt utvalda bokstäver i riktigt tuffa ord, som motley, motor eller trojan. Men det väcker ytterligare en fråga – vad är en sacken? Hur som helst är det trevligt att ha en bok att verkligen se fram emot, som ett barn inför julafton.

/Olov L

P.S. Länken ovan går till en signerad utgåva inbunden i äkta människoskinn, eller något liknande, men den kommer så klart även att släppas som en vanlig bok. D.S.

Science fiction till Tekniska Muséet, Miéville till Norge, Abercrombie till Sverige, fantasy till folket!

Vi avbryter zombietemat för nyheter och evenemangstips!

10 december 2011 – Science fictiondag på Tekniska Muséet

Jag blir aldrig bjuden på Nobelbanketten. Om du har samma problem, men ändå befinner dig i Stockholm på nobeldagen, kan du vara lika glad ändå och istället gå på Tekniska Muséets science fictiondag! Föreläsningar om böcker och spel med sf-tema kommer att hållas och dagen avslutas med en diskusion om vad som händer inom sf idag. Programmet är lagt av Carolina Gomez Lagerlöf, känd bland annat för att ha varit ordförande för årets EuroCon. Programmet finns på SFSFs hemsida.

10-12 februari 2012 NorCon i Oslo

Årets nationella sf-kongress i Norge har ingen mindre än China Miéville som författarshedersgäst. Vi på DB (eller åtminstone jag och Karl) är Miéville-fanboys av nästan obehagliga proportioner och det går att läsa om hans böcker här, här och här. På NorCons hemsida är det ännu ganska glest med info, men egentligen räcker det ju att veta att Miéville kommer.

China Miéville

2012 i allmänhet – Fantasy Masterworks återuppstår

Den kanonbra bokserien Fantasy Masterworks återuppstår under 2012, samtidigt som systerserien SF Masterworks fortsätter. Slår man ihop mina favoritböcker med alla de böcker jag brukar tänka att jag ska läsa innan jag dör får man något i stil med dessa serier. Läs vilka böcker som kommer under 2012 på denna sida och skänk en tacksam tanke till Martin Andersson (Lovecraft-översättare, mm) som tipsade oss om detta. Inte minst intressant är det att novellsamlingen Dangerous Visions, redigerad av Harlan Ellison, som Stig W. Jørgensen pratade om i modernismpanelen på EuroCon, ska ges ut igen. Det är alltså fråga om science fiction-noveller som på sin tid refuserats pga kontroversiellt innehåll eller alltför experimentell stil.

5-7 oktober 2012 – SweCon i Uppsala

Näst års nationella sf-kongress heter Kontrast och har nu en hemsida där man just presenterat de första hedersgästerna. Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, författare till den inte helt okända ungdomsromanen Cirkeln och dessutom den brittiske fantasyförfattaren Joe Abercrombie. Läs Karls recension av den senare här och titta gärna in på Sara BE:s eminenta blogg. Uppsalagänget har lovat att slå på stort med denna kongress, med fler utländska hedersgäster och en drös svenska (alla som kan komma, typ) i en ovanligt lämplig lokal. Ett tips är att bokmärka hemsidan redan nu och gärna anmäla dig – det brukar alltid bli dyrare ju närmare kongressen man kommer.

Joe Abercrombie

Joe Abercrombie

Det finns alltså en del att se fram emot det närmaste året.

/Olov L

Kraken (2010) av China Miéville

Nu har jag äntligen läst Kraken, bara ett halvår efter alla andra, och det är med viss lättnad jag kan konstatera att jag inte tycker att den är lika bra som hans tidigare verk. Den här personkult vi oavsiktligt odlat här på Drömmarnas Berg har börjat kännas ohälsosam, och om någon ställer den klassiska frågan Följer du efter om Miéville hoppar utför ett stup? vill jag inte höra mig själv svara ja. Dock kan det ju hända att andra är mer lättsnärjda (eller understår sig att ha annan smak än mig) och därför istället vill kasta mig utför det där stupet för att jag smädar deras idol, så jag ska försöka motivera min åsikt, något som praktiskt nog ändå är vad en recension går ut på.

För det första har Kraken en ganska lång startsträcka. Mycket av det som sker under de första hundra eller tvåhundra sidorna visar sig iofs vara väsentliga för intrigen, men samtidigt är det liiite tråkigt ibland. Sedan blir det bättre; för den som inte vet så börjar Kraken med att en jättelik tioarmad bläckfisk (en squid på engelska, vilket lägger avund till de känslor jag upplever under läsningen – varför har engelskan alla coola ord, som fortnight och squid, medan vi återanvänder de gamla vanliga tioarmad, bläckfisk, fjorton och dagar?) blir stulen från ett museum i London, varefter Billy Harrow, den unge museiarbetaren som varit den som konserverat bläckisen, dras in i mysteriet. Detta tycks kretsa kring en bläckfiskkult, som är en del av det dolda London, där olika magiker, väsen och skumma religiösa samfund har sin egen värld vid sidan av den vanliga. Och det är när vi presenteras för allt detta som det börjar lossna ordentligt. Miéville har som vanligt en massa idéer av varierande knäpphetsgrad och för mig, som tycker att just knasiga religioner är något av det roligaste som finns, är andra halvan av boken rena julafton.

Det som skiljer Kraken från Miévilles tidigare verk är, enligt min mening, helheten. Medan den övergripande berättelsen alltid varit lika intressant som miljön och detaljerna i Miévilles tidigare böcker, särskilt de som utspelar sig i Bas-Lag, är skrönan om den stulna jättebläckfisken inte alls särskilt engagerande. Jag förstår att det varit just en rejäl skröna som Miéville velat dra, kanske för att kunna låta fantasin spela fritt ett tag (det måste vara ett helsike att vara sådär kreativ), men resultatet ger mer känslan av en pytt-i-panna på de idéer som blivit över i kylskåpet än en middag i sin egen rätt. Som tur är handlar det om Miévilles kylskåp, så det är rester från en femstjärnig restaurang vi talar om här.

Alltså: Bra, men inte jämfört med hans tidigare verk.

Betyg 4 restaurangstjärnor av 5 – rekommenderas

/Olov L

Filmklipp från http://www.youtube.com/watch?v=c0VuQvFBUHM

Nomineringar till Hugo- och Arthur C Clarkepriserna 2009

Via Landet Annien fick jag två intressanta länkar. Den första går till en lista över de verk som nominerats till en Hugo, alltså ett av de stora prisen för bästa verk inom fantastik under föregående år. Vinnarna i de olika kategorierna röstas fram av deltagarna i World Science Fiction Convention, som i år hålls i Melbourne i Australien. Det bästa med listan är nästan att där finns länkar till onlineversioner av flera av de kortare verken! Två av de nominerade romanerna, The City and the City och The Wind-Up Girl har Karl recenserat här på Drömmarnas Berg.

Den som klickar på länk nummer två får veta vilka verk som finns kvar på listan över verk som kan vinna The Arthur C Clarke Award, ett namnkunnigt pris för bästa brittiska science fiction-roman. Även här är The City and the City representerad. Vi får anta att vi är en av få fantastikbloggar (kanske den enda) som recenserat en bok av den jurymedlem som inte själv är fantastikförfattare, nämligen The Child that Books Built av Francis Spufford. På listan finns en massa länkar till olika recensioner av de nominerade romanerna.

Trevlig läsning!

/Olov L

Vågar vi lita på det här?

China Mievillé älskar vi här på Drömmarnas Berg och vågar vi tro på det här ryktet kring hans kommande bok Kraken?

The Natural History Museum’s prize exhibit – a giant squid – suddenly disappears. This audacious theft leads Clem, the research scientist who has recently finished preserving the exhibit, into a dark urban underworld of warring cults and surreal magic. It seems that for some, the squid represents a god and should be worshiped as such. Clem gradually comes to realise that someone may be attempting to use the squid to trigger an apocalypse. And so it is now up to him and a renegade squid-worshiper named Dean to find a way of stopping the destruction of the world as they know it whilst themselves surviving the all out-gang warfare that they have unwittingly been drawn into…

Det kanske bara är fejk. Vem vet? Jag läser allt från Mievillé ändå. Sucker!

/karl

Den västerländska kanon

Ett ofta omdiskuterat begrepp inom litteraturvetenskapen är den västerländska kanon, alltså den samling litterära verk som anses ha format västerländsk kultur och  vara av högsta konstnärliga värde. De böcker som i vardagstal kallas klassiker är också de som är en del av kanon, om vi förenklar något. Frågan om vilka böcker som är de allra bästa är förstås kontroversiell och det finns många sätt att förhålla sig till kanon, varav några är följande:

1. Kanon har sammanställts av de skarpaste hjärnorna under, bokstavligt talat, årtusenden och består av de verk som ställer sig över trender och politiska kontroverser. Istället lär de oss något om de, eventuellt biologiska, egenskaper som förenar mänskligheten, som utgör den mänskliga naturen. Därför är verken i kanon objektivt bättre läsning än icke-kanoniska verk och de som påstår annat saknar tillräcklig bildning för att förstå sitt eget bästa, alternativt har påverkats av illvilliga politiska demagoger.

2. Idén att vissa verk skulle vara objektivt bättre än andra är en tankemässig relik från tiden då den breda allmänheten föraktades av överheten. Det kan ha uppstått konventioner om vad som utgör ”god litteratur”, men kanon är i grund och botten ett subjektivt urval med liten om någon förankring i verkligheten.

3. Det kan finnas praktiska fördelar, åtminstone inom högre utbildning, med att ha en lista över standardverk, men kanon har tyvärr utformats av de dominerande grupperna i samhället, det vill säga i stort sett av vita, europeiska män, som också valt ut verk av andra vita, europeiska män. Därför bör kanon vidgas för att innefatta skildringar av t ex kvinnors erfarenheter, alternativt kan den monolitiska kanon erättas av flera alternativa listor.

4. Kanonkonceptet är jättebra, men har fått dåligt rykte på grund av att ingen frågat den som vet bäst, nämligen mig!

Om vi har som hypotes att inställning nummer 4 är den mest sansade blir det lätt att definiera den västerländska kanon: Den består av de verk som fått högsta betyg i recensioner på Drömmarnas berg.

Här nedan presenterar jag med glädje, för första gången i världshistorien, den nyligen påbörjade västerländska kanon. Dessa verk är de som det är vår moraliska plikt att påtvinga barbariska folk sedan vi invaderat dem och lagt beslag på deras naturresurser infört fred, frihet och demokrati i deras hemländer.

Romaner:

Bakker, Scott: Neuropath

Benford, Gregory: Across the Sea of Suns

Chabon, Michael: The Yiddish Policmen’s Union

Joyce, Graham: Memoirs of a Master Forger

Lovecraft, Howard Phillips: Skuggan över Innsmouth

Mieville, China: The City and the City

Samuelsson, Tony: Jag var en arier

Noveller:

Sheldon, Alice: ”Ett ögonblicks kort smak av varande” (finns i nr 10-11 av Nova Science Fiction)

Sheldon, Alice: ”Parasitflugelösningen” (finns i nr 10-11 av Nova Science Fiction)

Icke-fantastik:

Díaz, Junot: The Brief Wondrous Life of Oscar Wao

Leve kanon! Leve oss!

/Olov L