Det är inte utan att jag känner mig aningens bäng i huvudet efter att ha tillbringat en stor del av kvällen i sällskap med Video Ferox. Över 600 sidor om film i filmkonstens yttersta gränsland. Vi snackar, horror, splatter, gore, exploitation, mondo, giallo, spaghetti westerns. Ni vet allt det där godiset som brukar klumpas ihop under etiketten kultfilm.
Video Ferox var ett fanzine som publicerades i tio nummer mellan 1997 och 2004. Redaktörer var Johan Karlsson och Niklas Dahlman och ämnet var som sagt film. Tidningen började komma i det som måste ha varit fanzinens sista tid. Med internets genomslag dog de små hemmasnickrade tidskrifterna sotdöden och det är lite imponerande att de höll ut så långt som till 04 och inte gjorde en blogg av det hela. De har nu gjort bokslut och samlat alla tio nummer i en rejält fet volym. 600 sidor faksimil av vad som ursprungligen var en förlustaffär som kopierades på vanligt a4 och såldes för en struntsumma. Jag köpte de sista numren som kom ut men jag har inte tidigare haft möjligheten att läsa hela deras produktion samlat. Nu har jag äntligen fått göra det och min över hängande känsla är ”Jävlar vilket jobb de gjorde”. Det är SÅ dedikerat och SÅ initierat att man inte kan bli annat än imponerad. Jag anser mig själv vara bevandrad i obskyr genrefilm men i den här boken springer jag ständigt på titlar ja aldrig hört talas om. Det är inspirerande och om man inte ser upp ruinerande eftersom man drabbas av akut köplust när man läser en del av recensionerna.
Video Ferox tar sitt avstamp i filmsamlarkulturen som den såg ut på 80 och 90-talen. Jag var själv en del av den och minns precis hur jobbigt det kunde vara att få tag på svåra titlar. På den tiden handlade det om personliga kontakter och en stor mängd kopierade listor som berättade vem som hade vad. Vi köpte, bytte och sålde helt analogt på ett sätt som antagligen är helt främmande för dagens yngre. Lyckan av att lägga vantarna på en Argento man inte sett tidigare på nån skivmässa överskuggades endast av sorgen när man insåg att man för dyra pengar köpt en sjundehandskopia som knappt gick att se. Ni anar inte hur tufft vi hade det barn.
VF tar mig i alla fall tillbaka till dagarna innan piratebay och en situation där jag med ett paypalkonto kan beställa de mest obskyra titlar från USA och ha dem i brevlådan mindre än en vecka senare. Tro nu bara inte att det är en nostalgiskrift för farbröder som mig. Inte det minsta. Det är mer eller mindre en bibel för den som är intresserad av film utanför Hollywoods mainstreamfåra. Boken innehåller sjukt mycket recensioner. Hundratals filmer avhandlas och varvas med artiklar i såna viktiga ämnen som Åsa Nisse, Giallo, den svenska videocensurens historia, en genomgång av vilka titlar video invest egentligen gav ut och ett retrospekitiv över den slaka penisen på film. Redaktionen blandade verkligen i sina ämnesval och knöt bra skribenter som Pidde Andersson och Daniel Dellamorte till sig. Det gav i slutändan en galet eklektisk liten tidning som jag numera ser som nödvändig läsning.
Är allt bara rosor då? Nja. De första numren haltar en en smula och inte för nummer fem så finner man en riktigt bra form men när man väl var där så blev det en av landets mest intressanta filmtidskrifter. SKa jag gnälla över nåt med boken så hade jag velat haft ett index. Det är nära på omöjligt att hitta det man söker i den. Kanske finns det även en överdriven fixering vid Jess Franco men det kan jag lämna därhän.
Den finns att köpa på fanzinearkivet och jag rekommenderar den till alla som är intresserade udda film. Kom bara ihåg att det är en faksimil av ett fanzine så bilderna är murriga och ser ut som om det är gjora på en vanlig kopiator. Fast vänta ett slag… Fanzines gjordes ju på vanliga kopiatorer 🙂
5/5
//Stefan
Drömmarnas berg -SF, Fantasy och Skräck 