Legion (2010)

regi: Scott Stewart

skådespelare: Paul Bettany, Dennis Quaid, Josh Lucas, Kate Walsh, Kevin Durand, m.fl.

En liten brokig skara håller stånd i ett dammigt hak någonstans i den Nordamerikanska öknen. Utanför väntar horder av besatta människor på att få slita dem i stycken. Gud har förlorat förtroendet för mänskligheten och nu ska jordens rensas på homo sapiens. Men en i skaran bär på ett barn som kan bli den nya frälsaren och rädda mänskligheten.

Legion levererar ett habilt hantverk men lämnar tyvärr mycket annat att önska. Den kristna mytologin man spelar på snurrar ihop sig och förlorar det mesta av sin potential när man vrider och skär i den för att få den att passa i actionmallen. Att ersätta de mer klassiska hjärndöda zombisarna med demoniskt besatta är inte så orginellt som filmskaparna vill få det till att verka. Inte ens med den lilla twist angående deras egentliga natur som droppas en bit in i filmen. Irriterande blir det när dessa till synes intelligenta monster mest beter sig som posernade tonåringar och hade, om de för ett ögonblick tänkte till, kunnat besegra filmens protagonister i ett nafs. Men då hade det ju blivit en kort film. Över lag hanterar filmen de övernaturliga elementen som en häftig yta att baka skräckeffekter och lite annorlunda action på. Legionerna från annorstädes blir inte mer än en köttig massa för filmens hjältar att öva automateldsskytte på. Tror ni att filmens mörkhyade karaktärer överlever?

Lite märkligt att filmen lyckats samla så många begåvade skådespelare. Nu tillåter manuset inga djupare rolltolkningar. Så även om ingen gör bort sig så satt jag efter ett tag och undrade om man verkligen skulle bete sig så om helvetet brakade lös. Ett inte helt ovanligt fenomen i skräckbetondade filmer med ointressant persongalleri.

Som undergångsactionskräckfilm är Legion knappt godkänd. En ytlig historia som poserar med kristna symboler, klyschiga karaktärer och action som blir mindre slagkraftig än man förväntar sig. Dock så är filmen hyfsat snygg och lyckas i vissa stunder slå på poser som får en att dra på smilbanden.

Knappt godkänd 2/5

/Den Mörke Lorden

Vad tycker ni om io9.com’s 20 SFF favoriter?

Nu har den eminena sidan io9.com varit djärva nog att lista de 20 bästa SFF böckerna under de tio senaste åren. Ganska mycket SF och en hel del djärva val, jag saknar några författare, George RR Martin och Scott Bakker till exempel. Sen kan jag inte alls förstå varför Acacia: The War with the Mein av David Anthony Durham har hamnat i listan, helt ok bok men inte bra. Bra valt är dock Doctorow, Mievillé och Banks för att nämna några.

Vad tycker ni om listan?

/karl

Ruskigt i höstmörkret.

summer_of_night_43104658Jag har ”hittat” en till skön skräckförfattare, Dan Simmons. Jag läste hans SF serie Hyperion för några år sedan och tyckte att det var en helt ok serie, om något lite flummig. Nu i veckan plöjde jag Summer of Night och det var riktigt bra! Summer of Night syftar på en sommar i början på 60-talet när några grabbar snubblar på något ohyggligt som håller på att hända i deras lulliga småstadsidyll. Det känns väldigt inspirerat av flera av Kings romaner där unga grabbar ställs mot hemska och övernaturliga problem. Simmons har baserat sina karaktärer på sig själv och hans egna kompisar när de var unga. Kusligheterna sker kring mörka källare, i garderober och under pojksängar.. Riktigt bra mysskräck.

Nu håller jag på med Simmons mastodontbok Drood, en fiktiv historia baserad på Charles Dickens. Än så länge är det väldigt bra och småkusligt. Simmons har även författat the terror om en expedition till sydpolen som råkar ut för något högst otrevligt.

/karl

Cirkus Pilo av Will Elliot (2007)

untitledCirkus Pilo är skriven av Will Elliot en ny och relativt ung (30) författare från Australien. Mycket riktigt handlar boken om en cirkus, men ingen mysig och festlig cirkus utan en makaber och ondskefull cirkus. Huvudkaraktären Jamie har ett ganska så tradigt liv och hans drömmar har gått i spillo.

Än värre blir det när Jamie en kväll efter jobbet ser ett par clowner en sen natt som pysslar med något skumt. En av de tappar en mystisk påse som Jamie får tag på och tar med sig hem, nästa dag när Jamie kommer hem så är det någon som har vandaliserat hans hem och misshandlat hans rumskompisar. Tydligen var det några knarkare utklädda till clowner..

Jamie terroriseras av clownerna, stoppas i en liksäck, åker en dold hiss ner i en bajamaja och förs till Cirkus Pilo. Han ska bli Clown! Jamie är en ganska så trevlig kille men så fort sminket och den röda näsan åker på så förvandlas han till den elake clownen JJ. JJ är ett svin och ställer till det för Jamie som dyker upp ur medvetandet med blodig händer och då sminket har kletats ut på kudden. Cirkus Pilo är en magisk plats med många underliga och makabra figurer, allt styrt av de obehagliga bröderna Pilo.

Det är en kul och stundtals obehaglig bok,  en mörk roman med inslag av svart humor. Clowner i sig är obehagliga och det har vi sett många gånger, det är dem i Cirkus Pilo också. Översättningen till svenska verkar ha fungerat bra, språket flyter på bra och en fin stämning hålls vid liv i hela boken. Sköna karaktärer och en rolig idé.

3/5 helt ok

/karl

R.Scott Bakker om min läskigaste bok.

Neuropath av R.Scott Bakker är den läskigaste boken jag har läst och HÄR kan vi läsa mer om tankarna kring temat i boken.

”What if science, the greatest institutional instrument of discovery in history, starts telling us there’s no such thing as choices, or stranger still, selves? What if the portrait of humanity that science ultimately paints strikes us as immediately and obviously inhuman?

This is the question I ask in Neuropath through the lens of one man’s troubled life.”

Läskigt bra..

 

/karl