Hugobevakning 2015 – The Three-Body Problem av Cixin Liu (roman 5)

threebodyproblemDen sista romanen halkade in på ett bananskal – författaren Marko Kloos ville inte vinna en Hugo genom valparnas försorg och tackade nej till sin nominering. In kom nummer sex på listan, The Three Body Problem, som är något så ovanligt som en kinesisk roman som översatts till engelska. Översättaren är den förträfflige novellförfattaren Ken Liu, som själv vunnit Hugon ett par gånger.

Många amerikaner har gjort ett stort nummer av att det är en översättning, men för en svenne är det naturligtvis inget ovanligt att läsa översatta böcker, så strunt i det! Jag kan iofs nämna att en översättaren har lagt in en del fotnoter som förklarar vissa begrepp som kanske inte är så kända utanför Kina, vilket var mycket praktiskt.

Hyfsat känd även för oss européer är den period som kallas Kulturrevolutionen, då fraktionsstrider inom det kinesiska kommunistpartiet resulterade i att en mängd intellektuella stämplades som kontrarevolutionärer och utsattes för fruktansvärda övergrepp. Även i mer reguljära strider mellan olika politiska grupper dog en stor mängd människor.

Tydligen är det inte alltför känsligt att kritisera denna epok i Kinas moderna historia, för Cixin Liu låter den bilda bakgrund till sin berättelse och beskriver den som ett anfall av irrationalitet som höll tillbaka Kinas utveckling och kostade mycket i mänskligt lidande. Ett av offren för vansinnet är Ye Wenjie, en vetenskapskvinna som stämplas som politiskt suspekt och tvångsplaceras på en hemlig forskningsbas, där det antyds att hon kommer att spela en avgörande roll i en fråga som rör hela mänsklighetens framtid.

Handlingen växlar till en hyfsat närliggande framtid, där Wang Miao, en forskare som utvecklar nanomaterial, kommer i kontakt med en grupp högt uppsatta militärer som undersöker en rad självmord bland framstående forskare – de tycks ha drabbats av motsatsen till Lovecrafts vansinne, som kommer sig av att man ser det kalla kosmos som det verkligen är. Istället har de förlorat tron på att universum är begripligt eller konsekvent och har därför tagit livet av sig.

Den första tredjedelen påminner om ett ganska långsamt avsnitt av Arkiv X, med stora konspirationer och mäktiga grupper i bakgrunden. Jag är inte jätteförtjust i sådana upplägg, men Cixin Liu balanserar på rätt sida av tråkighetsgränsen. I den andra tredjedelen dras Wang in i ett virual reality-spel som tycks gå ut på att lösa gåtan om den märkliga värld det utspelar sig i – en gåta som har att göra med titelns trekropparsproblem. Till sist vidgas vyerna, allt får sin förklaring och mitt sinne drabbades av en explosion av sense of wonder och spreds långt ut i kosmos.

Detta är helt enkelt mycket, mycket bra science fiction av den typ som ibland kallas hård – berättelser där någorlunda vetenskaplig korrekthet eftersträvas och där handlingen kretsar kring vetenskap och ny teknologi. Nidbilden av hård sf visar att den brukar sakna välutvecklade karaktärer – tyvärr stämmer detta ganska bra på The Three-Body Problem. Ye Wenjie är cool och hennes agerande får sin förklaring i hennes bakgrund, men Wang Miao är desto plattare. Vill man vara snäll kan man säga att han är en Tintin-figur – en medvetet tråkig person som det mer karismatiska persongalleriet kan spegla sig i. Han har en fru och ett barn, men de dyker bara upp som hastigast för att sen försvinna. Måhända är de bara där för att det skulle vara orealistiskt att en man i Wang Miaos ställning skulle vara ogift, men det framstår ändå som ganska klumpigt skrivet.

Därför säger det en hel del om idéernas kraft att de väger upp romanens svagheter så väl. Om jag blev småkär i The Goblin Emperor så är The Three-Body Problem mer som en stor upplevelse i livet, något man minns för all framtid. Den står stadigt på egna ben, men jag kommer definitivt att läsa uppföljaren. Det var skönt att Hugo-eländet fick avslutas med något så fantastiskt bra. Tack för det, herrar Liu, Liu och Kloos!

/Olov L

Betyg: 4/5

Annonser

The Hundred Secret Senses (1996) av Amy Tan

Olivia Laguni har alla förutsättningar att få ett normalt och odramatiskt liv. Visserligen är hon resultatet av ett ”blandäktenskap”, med en vit, amerikansk mor och en kinesisk far, något som inte var alltför vanligt vid tiden för hennes födelse, men i övrigt är hon ett begåvat men alls inte underligt amerikanskt barn.

Men så dör hennes far och avslöjar på sin dödsbädd att Olivia har en halvsyster i Kina vid namn Kwan. Genast bestämmer sig Olivias mamma för att adoptera Kwan och föra henne till USA. När Kwan väl anlänt, elva år äldre än Olivia och utan något begrepp om hur livet ter sig i USA, blir inget sig likt. Förutom sitt språk och sitt oamerikanska beteende är Kwan ovanlig på ett tredje sätt: Hon kan se in i Yin-världen, där andarna av människor som inte kommit till ro väntar på att få komma vidare till nästa steg i livet efter detta. Dessutom har hon minnen  från ett tidigare liv som orädd ung kvinna i Changmian, en by i Kina som vid mitten av 1800-talet hotas av anstormande manchuer. Både dessa minnen och spökhistorierna får Olivia höra som godnattsagor under sin uppväxt.

Även i vuxen ålder präglas Olivias liv av hennes förhållande till sin envetet kärleksfulla halvsyster, som alltid har ett lika gott som oönskat råd i tröjärmen. Tan väver sömlöst ihop tre berättelser – Olivias liv i det moderna San Fransisco, särskilt hennes äktenskap med tillhörande bekymmer,  Kwans upplevelser under kinesiskt 1800-tal och historien om Kwans nya liv i Amerika och hennes övernaturliga förmågor.

I Kwan har Tan skapat en oförglömlig och väldigt levande romanfigur. Hon är vilsen i det omgivande samhället, men alltid självsäker och ostoppbart entusiastisk, en sådan person som man skulle älska att känna men som säkert skulle vara enormt påfrestande att ha som påträngande och excentrisk storasyster.

Amy Tan

Tans prosa gnistrar och blänker och Olivia är en berättare som man verkligen lär känna. På många sätt är hon Kwans motsats: Introspektiv, ständigt grubblande, ibland lite gnällig, men med en viss torr humor och en insikt om sina egna känslomässiga tillkortakommanden som ändå gör henne sympatisk.

Förutom att närvaron av spöken har ett egenvärde för de av oss som älskar icke-realism är andarna en kraftfull metafor för vårt förhållande till det förflutna. Om man skulle fråga befolkningen i ett nyligen demokratiserat land, som t ex Libyen eller Irak, om friheten varit värd priset i form av krig vore det egentligen rationellt fråga även de dödade om deras åsikt. I verkligheten finns det inga spöken, men deras närvaro i böcker säger oss något, både på det personliga planet, där minnen av våra kära fortsätter att påverka oss och världen även sedan deras upphov lämnat den, och det politiska, där vi har en skyldighet mot de förflutnas offer att inte upprepa de misstag som tog deras liv.

Jag kommer faktiskt inte på något att klaga på. Möjligen kan jag varna för att den som är van vid svärdsdueller och palatsintriger kanske kan finna boken något långsam och vardaglig. Dock upptäckte jag att de som köpt boken från en viss internetbokhandel även köpt George R R Martins fantasyepos. Vad nu det säger.

Hur som helst: Tag och läs!

Olov L

Betyg: 5/5 – mästerverk

Fotnot: Romanen finns även på svenska som Hundra hemliga förnimmelser.