Memoirs of a master forger av William Heaney (Graham Joyce) 2008

0076För att förklara den lite knöliga titeln på inlägget så syftar jag på att William Heaney är den fiktiva huvudpersonen och berättaren i boken Memoirs of a master forger, däremot heter författaren Graham Joyce. Jag läste hela boken innan jag kopplade att det faktiskt var Joyce som var författaren, Joyce som fick British Fantasy Award i år och som faktiskt kommer till Stockholm nu i helgen!  Jag tycker att alla som kan nu skall vallfärda dit och trycka Graham Joyces hand och dunka honom i ryggen från mig, Memoirs of a master forger är en riktig pärla till bok!

Boken är skriven i  jag-form och handlar således om William Heaney, en medelålders frånskild gubbe som jobbar med organisationer med inriktning på att hjälpa barn i trubbel. Heaney dricker lite för mycket vin och har det inte helt lätt med en jobbig ex-fru och truliga tonåringar. Titlen på boken syftar på att Heaney och två vänner förfalskar gamla böcker och säljer dessa dyrt till samlare. Någonting har hänt i berättarens förflutna och därför går pengarna som fås in via böckerna oavkortat till ett vårdhem för hemlösa. Det som kryddar till historien och för in den på det fantastiska är det faktum att William Heaney ser demoner. Demonerna finns runt människorna och klamrar sig fast på ovetande offer. Demonerna är svartsotiga små varelser som suger energi från sitt offer och påverkar sin människa på ett dåligt sätt.

Boken börjar med att Heaney berättar hur han nu efter 20 år som ”ren” nu har fått en demon på sig..

Fantastik-inslagen i boken är inte speciellt tunga, demonerna kan ses på olika sätt och det kan faktiskt vara så att Heaney egentligen är galen. Boken har dock en grym stämning och jag känner mig lite gammal när jag tycker det är olidligt spännande med köphandel om förfalskade böcker. Det i sig är nog ett tecken på att Joyce skriver väldigt väl och bra när enkla saker som att gå på pub blir roligt att läsa om. Det är ett ständigt hängande på pubar i London med spännande historik och konstiga vinsorter.

Det är en bok om olycklig kärlek, ångest, värme och att hitta det som saknas i livet. Jag njöt verkligen av boken och nu lever den vidare i mitt huvud och tankarna återkommer till formuleringar och karaktärer. Jag blir sugen på att åka till London och sätta mig på en konstig pub och känna in atmosfären. Letar du efter magi och svavelosande demoner är det här ingen bok för dig, fantasyinslagen är lätta och skulle kunna ses som metaforer. Men det är en riktigt bra bok och jag längtar lite mer efter att få bli kufisk gubbe.

5/5 -Asbra!

/karl

Sauroooon, kom och äääääät!

sauron

Efter att av en slump ha hört ett barn tilltalas med namnet Legolas började jag och sambon leka lite med Statistiska Centralbyråns namnsökningsfunktion. Några Tolkien-inspirerade namn (i någon sorts topplisteform) är:

 

125 personer i Sverige heter Arwen, varav 29 har det som tilltalsnamn.

54 personer i Sverige heter Bilbo, varav 13 har det som tilltalsnamn.

34 personer i Sverige heter Eowyn, varav 7 har det som tilltalsnamn.

44 personer i Sverige heter Legolas, varav 6 har det som tilltalsnamn.

25 personer i Sverige heter Gandalf, varav 6 har det som tilltalsnamn.

43 personer i Sverige heter Aragorn, varav 3 har det som tilltalsnamn.

22 personer i Sverige heter Frodo, varav 3 har det som tilltalsnamn.

36 personer i Sverige heter Galadriel, varav 2 har det som tilltalsnamn.

6 personer i Sverige heter Sauron, varav 2 har det som tilltalsnamn.

13 personer i Sverige heter Gimli, varav 1 har det som tilltalsnamn.

2 personer i Sverige heter Radagast, varav 1 har det som tilltalsnamn.

17 personer i Sverige heter Vidstige, varav ingen har det som tilltalsnamn.

3 personer i Sverige heter Peregrin, varav ingen har det som tilltalsnamn.

3 personer i Sverige heter Samwise, varav noll personer har det som tilltalsnamn.

2 personer i Sverige heter Bombadill, varav ingen alls har det som tilltalsnamn.

2 personer i Sverige heter Meriadoc, varav inte en kotte har det som tilltalsnamn.

1 person i Sverige heter Boromir, varav ingen har det som tilltalsnamn.

1 person i Sverige heter Eomer, varav ingen har det som tilltalsnamn.

Frågan är hur vi ska tolka detta. Att Arwen kommer först är kanske inte så förvånande, eftersom det både a) låter som ett riktigt namn och b) är riktigt snyggt, vilket gör det mindre konstigt, något som de flesta föräldrar (men uppenbarligen inte alla) anser vara hyfsat viktigt när de namnger sina barn. Det kan konstateras att Bombadill är det enda namnet på listan som en man och en kvinna har som förnamn. Annars föjer namnvalen könsgränserna, då alla som heter Arwen är kvinnor, alla med namnet Aragorn är män, alla som heter Gandalf har skägg, etc.

Apropå skägg har alla valt att tolka Gimli som ett mansnamn, trots att dvärgen ifråga i princip skulle kunna vara kvinna, med tanke på Tolkien-dvärgarnas idiosynkratiska hållning till kön. Visserligen används manligt pronomen i böckerna, men hela verket ska ju föreställa en översättning till engelska från Adûni, så som jag ser det finns det gott om tolkningsmöjligheter för den hågade. Folk är så jämrans konservativa, helt enkelt.

Kanske är förekomsten av Vidstige en tyst protest mot nyöversättningen av Tolkiens böcker? Iofs är det möjligt att han heter detsamma i den nya översättningen, vad vet jag, ser jag ut som någon sorts kunskapsbank, eller? I vilket fall är Vidstige knöligt att uttala, men ändå en rätt sjysst översättning av originalets Strider. Det ska också nämnas att tio personer har Vidstige som efternamn.

Att Bilbo hamnar så högt på listan beror förmodligen på att det etablerades som svenskt förnamn för relativt länge sedan, långt innan filmerna av Peter Jackson kom ut, något som jag antar påverkat många av de övriga. Själv är jag lite extra glad att Radagast finns med. Jag har alltid gillat honom. I grunden god men upptagen av oväsentligheter och extremt lättlurad; sådana är vi, Radagast den Brune och jag.

/Olov L