Aurora (2015) av Kim Stanley Robinson

aurora-kim-stanley-robinson-1Aurora har varit ordentligt hypad, åtminstone i de kanaler där jag får min information om vad som händer i sf-världen. Det har förstås två effekter: Först blir jag nyfiken – om så många hyllar den måste det väl vara bra på något sätt? Sen dyker min inre indiesnubbe upp och börjar viska om alla tillfällen då majoriteten haft fel. Den senare förstärks förstås av att det bara går att höra ett visst antal lyriska beskrivningar av en bok innan man ledsnar. Alla andra kanske låter sig ledas av förstå-sig-påarna, men jag Läs mer

A Stranger in Olondria (2013) av Sofia Samatar

A Stranger in OlondriaDet är en gammal sanning att alla bokmalar gillar böcker om läsande och att bibliotekarier köper in alla böcker som utspelar sig på bibliotek. Är det alltså så att Sofia Samatar gör det lätt för sig när hon skriver en fantasyroman där huvudpersonen är en klassisk bokmal och temat är mänsklighetens andliga, politiska och estetiska förhållande till den skrivna berättelsen? Nej, tvärtom är det här en bok som ger känslan att ytterst få människor skulle ha kunnat skriva den. Det beror delvis på Samatars poetiska språk, där varje mening är en aforism, varje stycke en dikt och varje kapitel en ballad, men även på att hon faktiskt lyckats i sitt värv. Tänk dig att din lärare ger dig papper, en penna och uppdraget att skriva om mänsklighetens andliga, politiska och estetiska förhållande till det skrivna ordet. Efter en timme eller två, när du gnagt ner tre blyertspennor till träflis och är fastklibbad vid stolen av ångestsvett, kan du snegla på bänken bredvid din, där Sofia S i 9B skriver så att pennan glöder samtidigt som hon nynnar för sig själv.

Huvudpersonen Jevick växer upp på en liten ö i havet, långt söder om imperiet Olondrias kust, som son till en välbärgad köpman som handlar med peppar. Efter en av sina handelsresor till Olondria har fadern med sig en lärd man som ska lära Jevick att läsa och räkna, något som ska vara en hjälp i pepparförsäljandet. Planen går i baklås, kan man säga, då Jevick blir lite väl intresserad av läsning och hellre drömmer om de främmande platser han läst om i Olondrias bokskatt än ägnar sig åt bokföring och räkenskaper. När så fadern dör får Jevick resa till Olondrias huvudstad i hans ställe. Där förlorar han sig i boklådor och filosofiska diskussioner med stadens kultiverade invånare och ägnar sig bara halvhjärtat åt kryddhandeln. Faktum är att han är lite pinsam, på det där ungdomligt naiva sättet. Det är lätt för mig att känna igen mina egna mer världsfrånvända egenskaper. Varför sitter jag här och bloggar när jag skulle kunna odla potatis?

Efter en blöt natt upptäcker så Jevick att han är hemsökt av spöket av en ung kvinna som kräver att han ska skriva ned hennes livshistoria. Detta drar in honom i Olondrias politiska spel, där de största fraktionerna är två religiösa rörelser, varav den ena betraktar hemsökelsen som förbjuden vidskepelse medan den andra ser den som helig. Båda är dock tämligen ointresserade av vad Jevick själv, för att inte tala om den hemsökande kvinnan, har för syn på saken.

I slutändan blir Jevicks härliga entusiasm, hans oförmåga att hantera verkligheten bakom berättelserna samt spökets desperata behov av en berättelse en resa genom allt som litteraturen för med sig, på gott och ont. Det ska dock sägas att det är en rätt långsam och krävande resa och i likhet med faktiska resor har den för mig varit som mest givande i efterhand, när jag väl fattat vad som egentligen försiggick.

Sofia Samatar

Sofia Samatar

Detta inlägg kanske kan ses som en liten paus från Hugo-bevakningen, men det finns flera kopplingar. Dels är Samatar nominerad i novellkategorin, dels är hon nominerad till Campbell-priset, som är ett pris för nya stjärnor inom science fiction och fantasy och delas ut tillsammans med Hugo-priserna. Med tanke på att Samatars novell också är mycket bra, men skriven i ett helt annat tonläge än A Stranger in Olondria verkar hon vara ytterst värdig som Campbell-nominerad. Har vi fått en ny Le Guin?

En annan koppling är att Abigail Nussbaum, som är nominerad som fanskribent, har en recension av just A Stranger in Olondria som exempel på en av hennes bästa texter från det gångna året. Den där recensionen är en bidragande orsak till att jag skriver om romanen först nu, mer än ett halvår sen jag läste den. Det är svårt att jämföra sig med Nussbaum utan att känna sig bakom flötet. Jag har alltså inga problem med att andra är smartare än jag (hur skulle samhället annars klara sig), men vi snackar inte om en intelligensskillnad á lärare/elev, utan snarare Stephen Hawking/kakmonstret. Det är tveksamt om Fan Writer-kategorin får ett eget inlägg, men nu vet ni iaf vem jag tänker rösta på. Det säger en hel del, för fanskribentkategorin är riktigt stark. Som jag skrev på twitter häromdagen skulle ett lämpligt pris åt vinnaren i romankategorin kunna vara gratis författarlektioner ledda av fanskribentvinnaren. Men mer om romanerna i ett senare inlägg!

/Olov L

Betyg: 4/5 – rekommenderas

P.S. Följ mig gärna på twitter. Jag heter @Rymdolov och retweetar mest lustigheter och arga rants. Har inget emot att folk lägger till mig av ren medömkan. D.S.

Dags att lyssna på en podcast!

Sen jag vann en iPod i en pristävling för några år sedan har jag lyssnat mer och mer på podcaster. I början handlade det om att lyssna på radioprogram jag missat och någon författarintervju som rekommenderats av Landet Annien eller annan trovärdig källa. Sen började jag följa en del podcaster avsnitt för avsnitt och med tiden har det vuxit fram en identitet kring mediet. Jag har helt enkelt börjat känna mig som en Podcastlyssnare, på samma sätt som folk kan känna sig som Cineaster eller Frimärkssamlare. Till viss del kan det bero på att åtminstone den icke-kommersiella delen av podcastvärlden verkligen är en egen liten värld. Poddare gästspelar i andras poddar och man hittar nya poddar att lyssna på genom rekommendationer i poddar. Man nöjer sig inte längre med att bara lyssna på avsnitten utan kommenterar dem även på poddarnas hemsidor (som oftast fungerar som bloggar, med ett inlägg per avsnitt). Även om innehållet kommer först så har jag börjat betrakta folk som lyssnar på poddar som besläktade med mig, oavsett om vi lyssnar på samma poddar eller ej, ungefär som jag tycker att jag har mer gemensamt med någon som bara läser deckare än med någon som inte läser böcker alls. Jag kan också konstatera att podcaster är den mediaform jag ägnar överlägset mest tid åt numera.

Med tanke på detta är det lite underligt att jag lyssnat på relativt få podcasts om science fiction och fantasy, men i och med att jag deltog i Hugo-omröstningen har jag åtminstone kollat upp de som var nominerade i kategorin fancast i år. Jag tänkte att jag skulle tipsa om några av de podcasts jag fastnat för, så kanske det blir lättare för den som inte lyssnat på poddar tidigare att veta var vederbörande ska börja.

Galactic Suburbia

Alisa Krasnostein, Tansy Rayner Roberts och Alex Pierce är tre australiensare som, förutom att vara sf-fans, på olika sätt ägnar sig professionellt åt genren. I varje avsnitt diskuterar de vad de läst och tittat på sen sist, samt pratar om och analyserar olika nyheter i sf-världen.

Bra: Tre intelligenta vänner som samtalar med varandra ger en nästan perfekt balans mellan det personliga och det politiska, mellan det nördiga och det allmängiltiga samt mellan det flamsiga och det intellektuella. Detta är nog den podcast som jag skulle betrakta som min favorit. Den var nominerad till en Hugo, men kom sist i omröstningen. Jag har mina idéer om vad detta kan bero på, men nöjer mig med att konstatera att ett av mina favoritband, The Lovely Eggs, har skrivit en låt som beskriver fenomenet. People are twats heter den.

Dåligt: Själva produktionen är något sämre än genomsnittet. Ljudet är helt enkelt ganska burkigt och telefonaktigt. Men det hörs vad de säger.

Passar dig som… gillar långa diskussioner som innehåller lite av varje, från politiska analyser över kongressrapporter till rena bokrekommendationer.

StarShipSofa

Med okuvlig entusiasm och en charmig brittisk dialekt presenterar Tony C. Smith en novell per avsnitt, plus olika kortare inslag, som vetenskapsnyheter, presentationer av klassiska dataspel, etc. En mängd kända författare finns representerade och jag kan personligen rekommendera till exempel The Mad Scientist’s Daughter av Theodora Goss (avsnitt 278), Search Engine av Mary Rosenblum (avsnitt 265) och King Rat av Gene Wolfe (avsnitt 251). Framåt december kan du ordna julstämning med hjälp av ‘Tis the Season av China Miéville (avsnitt 56). Roligast av allt är förstås att botanisera själv och hitta nya favoriter.

Bra: Podden är en skattkista fylld med fler än trehundra science fiction- och fantasynoveller som du kan lyssna på helt gratis!

Dåligt: Varje avsnitt är varken bättre eller sämre än huvudnovellen. De övriga inslagen är ofta småintressanta men kanske inte så speciella och ärligt talat hoppar jag ofta över dem. I de tidigare avsnitten förekommer det en del dåliga inläsningar, mer specifikt sådana där alla kvinnor pratar som Disney-prinsessor med falsettröst, även när de är kommandosoldater som ryter ut order. Med tiden har man dock knutit fler och fler professionella röstskådespelare till sig och det är ofta en fröjd för örat att lyssna (jag fullkomligt avgudar inläsningen av Miéville-novellen som jag nämner ovan).

Passar dig som… hellre lyssnar på skönlitteratur än diskussioner om skönlitteratur. Precis som med bloggar har poddarna en tendens att ta över så att man till slut knappt läser någon skönlitteratur alls, men det slipper du här.

The Agony Column

Rick Kleffel intervjuar alla möjliga författare, varav några är sådana som skriver sf och fantasy, om deras verk. En del avsnitt är paneldiskussioner.

Bra: Kleffel är en duktig intervjuare som ofta får författarna att öppna sig och komma med intressanta utläggningar om sina och andras böcker.

Dåligt: Intervjuaren är ingen sf-nörd och ibland märks det på hur han närmar sig de verk han diskuterar.

Passar dig som… gillar djuplodande författarintervjuer.

The Coode Street Podcast

Jonathan Strahan och Gary K. Wolfe är två redaktörer och recensenter med lång erfarenhet av science fictionvärlden. De diskuterar olika ämnen och har ofta en författare, redaktör eller liknande som gäst. Detta tycks vara exakt samma podcast som Notes from Coode Street. Varför podden har två namn övergår mitt förstånd, men det spelar väl egentligen ingen roll.

Bra: Programledarna är enormt belästa inom sf och fantasy och kan konsten att ställa de intressanta frågorna till sina gäster.

Dåligt: Ibland kan det bli lite väl mycket prat om vem som sammanställt vilken novellsamling och liknande. Som läsare är jag förstås intresserad av förlagsvärlden, men här blir det ibland lite väl internt, i synnerhet i de avsnitt där de inte har någon inbjuden gäst.

Passar dig som… vill lyssna på mer akademiska litteraturdiskussioner.

The SF Squeecast

Ett antal författare presenterar sådant de gillar tillräckligt mycket för att squeea om (om jag förstått rätt är squee det ljud ett fan utstöter när något är sådär otroligt bra att man nästan storknar). Med i panelen är Elizabeth Bear, Paul Cornell, Seanan McGuire, Catherynne M. Valente och Lynne M. Thomas. Ibland har man även med olika författargäster. Denna podd har vunnit en Hugo för bästa fancast två år i rad.

Bra: Panelisterna är alla underhållande och intressanta. Själva framförandet känns ofta mindre amatörmässigt än det i många andra poddar.

Dåligt: Att panelen bara tar upp sådant de gillar gör att de mer kritiska diskussionerna uteblir.

Passar dig som… vill ha många boktips och några glada skratt.

Jag hoppas att detta kan hjälpa någon att hitta en intressant podcast att lyssna på. Jag har som sagt bara börjat skrapa på ytan, så den som vill tipsa om andra poddar får väldigt gärna göra det i kommentarerna.

/Olov L

Science fiction- och fantasydag i Uppsala

Höstens kanske bästa händelse är sf- och fantasydagen i Uppsala den 5 november. Den verkar funka som en minikongress, med paneler, diskussioner, författargäst och umgänge i största allmänhet. Inte minst är den bra eftersom den är gratis! Perfekt för dig som har ont om pengar eller aldrig varit på något liknande och inte vill köpa grisen i säcken.Efter dagens slut blir det gemensamt häng på någon krog, för den som vill och är tillräckligt gammal.

Både Erik Granström (Svavelvinter, Slaktare små) och Anders Björkelid  (Ondvinter, Eldbärare) kommer dit och pratar om sina fantasyböcker, Lisa Medin (Medley) och Elin Fahlstedt (Umbra) kommer att prata om serietidningen Utopi.

Det verkar alltså ambitiöst, men inte pretentiöst. Om du kan ta dig dit tycker jag att du ska göra det! Tänk på att den som bor i t ex Stockholm eller Gävle har närmare till Uppsala, räknat i restid, än vad många har till arbetet varje dag. Och om inte jag kommer dit får ni ha lite extra roligt åt mig!

Läs mer på den officiella hemsidan.

/Olov L

Farväl Dolores.

Anrika butiken Dolores (i Göteborg) slog idag, efter 34 fyra år i allmänhetens tjänst, igen sina portar för sista gången. Även om jag själv inte var deras mest trogna kund så var det en butik jag gärna trillade in i när jag befann mig i närheten. Om inte annat för att insupa den murkiga stämningen och bläddra i serietidningar och ockult böcker för en stund. Dolores hade historia och en enorm själ. Något som försvinner allt mer i Göteborgs innerstad. Funderade på att starta en tävling om vad som kan tänkas öppna i deras lokal nu. Lattecafé? Sushibar? Ekobutik? Självmedvetet trendig secondhand? Men så råkade jag hör att en inredningsfirma ska ta över deras lokal. Fy fan! Göteborg dör gentrifieringsdöden.

Har någon av er några tankar/åsikter/historier/minnen knutna till Dolores så får ni gärna dela med er. Ikväll skålar vi med gravölen. Å glöm aldrig att Jabba the Hutt är Gaisare.

/Den Mörke Lorden