Den västerländska kanon

Ett ofta omdiskuterat begrepp inom litteraturvetenskapen är den västerländska kanon, alltså den samling litterära verk som anses ha format västerländsk kultur och  vara av högsta konstnärliga värde. De böcker som i vardagstal kallas klassiker är också de som är en del av kanon, om vi förenklar något. Frågan om vilka böcker som är de allra bästa är förstås kontroversiell och det finns många sätt att förhålla sig till kanon, varav några är följande:

1. Kanon har sammanställts av de skarpaste hjärnorna under, bokstavligt talat, årtusenden och består av de verk som ställer sig över trender och politiska kontroverser. Istället lär de oss något om de, eventuellt biologiska, egenskaper som förenar mänskligheten, som utgör den mänskliga naturen. Därför är verken i kanon objektivt bättre läsning än icke-kanoniska verk och de som påstår annat saknar tillräcklig bildning för att förstå sitt eget bästa, alternativt har påverkats av illvilliga politiska demagoger.

2. Idén att vissa verk skulle vara objektivt bättre än andra är en tankemässig relik från tiden då den breda allmänheten föraktades av överheten. Det kan ha uppstått konventioner om vad som utgör ”god litteratur”, men kanon är i grund och botten ett subjektivt urval med liten om någon förankring i verkligheten.

3. Det kan finnas praktiska fördelar, åtminstone inom högre utbildning, med att ha en lista över standardverk, men kanon har tyvärr utformats av de dominerande grupperna i samhället, det vill säga i stort sett av vita, europeiska män, som också valt ut verk av andra vita, europeiska män. Därför bör kanon vidgas för att innefatta skildringar av t ex kvinnors erfarenheter, alternativt kan den monolitiska kanon erättas av flera alternativa listor.

4. Kanonkonceptet är jättebra, men har fått dåligt rykte på grund av att ingen frågat den som vet bäst, nämligen mig!

Om vi har som hypotes att inställning nummer 4 är den mest sansade blir det lätt att definiera den västerländska kanon: Den består av de verk som fått högsta betyg i recensioner på Drömmarnas berg.

Här nedan presenterar jag med glädje, för första gången i världshistorien, den nyligen påbörjade västerländska kanon. Dessa verk är de som det är vår moraliska plikt att påtvinga barbariska folk sedan vi invaderat dem och lagt beslag på deras naturresurser infört fred, frihet och demokrati i deras hemländer.

Romaner:

Bakker, Scott: Neuropath

Benford, Gregory: Across the Sea of Suns

Chabon, Michael: The Yiddish Policmen’s Union

Joyce, Graham: Memoirs of a Master Forger

Lovecraft, Howard Phillips: Skuggan över Innsmouth

Mieville, China: The City and the City

Samuelsson, Tony: Jag var en arier

Noveller:

Sheldon, Alice: ”Ett ögonblicks kort smak av varande” (finns i nr 10-11 av Nova Science Fiction)

Sheldon, Alice: ”Parasitflugelösningen” (finns i nr 10-11 av Nova Science Fiction)

Icke-fantastik:

Díaz, Junot: The Brief Wondrous Life of Oscar Wao

Leve kanon! Leve oss!

/Olov L

The Yiddish Policemens Union av Michael Chabon

Nu har jag haft äran att få läsa 2 snuskigt bra böcker på en väldigt kort tid, jag får akta mig så att jag inte blir allt för bortskämd. Nu efter den här boken skall balansen återställas med ett par Warhammer 40k noveller 🙂 Det har presenterats en hel del alternativhistoria nu på bloggen och här följer ytterligare en roman:

yiddish-policemens-union

The Yiddish Policemens Union av Michael Chabon är en fantastisk roman. Förut pratade jag om mallar som följs i böcker och huruvida det blir bra eller tråkigt. Chabon har skrivit en noir/pulp deckare som leker med och utmanar mallen för en av de mest klassiska deckargreppen, nämligen den försupne och miserable huvudpersonen som antingen är en detektiv eller polis. I YPU får vi följa Landsmann en judisk polis som bor på ett skabbigt ungkarlshotell, han dricker alldeles för mycket, frugan lämnade honom mensom tur är har han en stabil partner att lita på. En dag så blir någon mördad i Landsmanns eget hotell och vi dras in i en fantastisk historia med både stora och små skurkar, allting är grått och jävligt men väldigt varmt skrivet.

Det som gör historien extra intressant är att vi läser en bok där Israel som stat bara överlevde i ett par månader 1948, det nya landets fiender blev allt för starka. Istället skapades en temporär stat för det judiska folket i Alaska! Vi får alltså följa Landsmann i nutid 60 år efter flykten till Alaska och nu det är bara några månader kvar tills det temporära tillståndet skall upplösas, ingen vet riktigt vad som kommer att hända.

Boken är väldigt välskriven och extremt underhållande. Precis som en bra bok skall vara så blev jag helt indragen i Landsmanns liv och jag trodde stenhårt på ett judiskt samhälle i Alaska. Det är en klassisk polishistoria i en extremt fin miljö och med en bra släng humor och värme.  Bra gymnastik för både hjärna och hjärta!

5/5 asbra!

/karl