Hugo-romanerna, del 2 av 5 – Parasite av Mira Grant

ParasiteDe två övriga nominerade sf-romanerna utspelar sig nästan ofattbart långt fram i tiden, men Parasite är uppfriskande nog en medicinsk thriller från en nära framtid. Om några år har de flesta sjukdomar botats genom att en genmanipulerad parasit tillförts till människors tarmsystem, en parasit som sen håller koll på människans hälsa. Naturligtvis finns det redan från början aningar om att något är på väg att gå fel.

Det är mycket som jag gillar med Parasite. Huvudpersonen är den första männsika som, efter en trafikolycka, räddats från hjärndöd av sin parasit och har därför blivit något av en försökskanin för det företag som utvecklat parasiten. Hon har en distinkt röst från början och klarar av att sätta ned foten och kräva att bli tagen på allvar, samtidigt som hon påverkas trovärdigt av de omtumlande hemskheter hon utsätts för. Framför allt är det skönt att läsa en författare som tar sociala relationer på allvar och låter dem vara så irriterande och komplicerade som de kan vara i verkligheten. Jag gillar också att hon gjort ett ambitiöst försök att skriva en zombieroman utan att någon gång använda ordet zombie. Hon har tagit ett eget grepp om genren och tänkt ut den medicinska bakgrunden på ett föredömligt noggrannt sätt.

Tyvärr kan det bli lite mycket av andra grepp. Mira Grant (eller Seanan McGuire, som hon egentligen heter) är en populär författare av den typ om vilken man brukar säga att fansen skulle läsa hennes tvättlistor [1] om de publicerades. De skulle även nominera dem till Hugo-priset. Särskilt i början är det ett väldigt upprapande av meningslösa detaljer och oändliga rader av restaurangbesök. Tvättlistor är det inte, men ibland känns det som att läsa en restaurangmeny, i synnerhet som språket inte är något anmärkningsvärt, även om Grant skriver bra dialog. Har någon sagt åt henne att man inte ska låta berättelserna utspela sig i ett vakuum, vilket fått henne att tro att det är viktigt att vräka ur sig beskrivningar av varenda liten detalj, utan att hon förstått att sådana beskrivningar är genuint svåra att göra bra?

Seanan McGuire, alias Mira Grant

Seanan McGuire, alias Mira Grant

Sen har vi problemet att slutet presenteras som en twist, trots att den varit uppenbar sen kapitel två, eller så. Man kan även undra hur trovärdigt det är att en psykolog skulle prata med sin klient om drömtolkning, vilket får mig att fundera över hur mycket Grant har på fötterna när det gäller de övriga medicinska spekulationerna. Visst finns det säkert psykologer som fortfarande håller på med drömtolkningar, men de faller alla inom kategorin dåliga psykologer, med ungefär samma trovärdighet som en astronom som ställer horoskop. Men det jobbigaste är som sagt restaurangmeyerna. Detta är en kortroman på hundra sidor som dragits ut till det tredubbla. Eller så kanske man kan kalla det för en prolog, för även detta är första delen i en trilogi. Trots att den därför tar slut just som det intressanta, det man inte kunde sluta sig till av de första trettio sidorna, ska börja har jag ingen större lust att fortsätta läsa.

/Olov L

[1] Vad nu en tvättlista är. Måste vara något de har i USA.

Betyg: 2/5 – godkänd

Annonser

Några sommartips!

Jag har samlat på mig en hel hög med böcker som jag vill tipsa om så här i semestertider. Själv har jag tre långa veckor kvar tills jag får vara ledig men nu är det i alla fall skönt nog både varmt och ljust ute. Att sitta i skuggan med en god bok är vardagslyx.

Vampyrer.

The Passage av Justin Cronin.

Den här tegelstenen på 800 sidor är en riktigt hypad bok som under våren har dundrat fram i bloggosfären. Själva hypen av boken är nästan mer intressant än själva handlingen. Cronin är professor i engelska på universitetet i Houston, Texas. Redan innan boken släpptes hade han fått kontrakt på att skriva en trilogi och samtidigt sålt filmrättigheterna för nästan 2 miljoner dollar.  Det ryktas om att Ridley Scott skall regissera kalaset.

Boken börjar extremt klyschigt med ett gäng forskare och militärer som beger sig långt in i Amazonas för att hitta en fladdermuskoloni. Dessa djur ryktas ha speciella bakterier som förutses göra mirakel inom sjukvården. Det går ju inte alls bra och det är bara ett fåtal personer som överlever och dessa tas till en hemlig och ultra-säker (visst!) bas i Colorado. Lägg till en mystisk liten tjej, udda vampyrer och FBI så har du en rätt så ostig början. Efter ett par hundra sidor så lyfter boken med en rejäl twist och det blir i stort sett underhållande och spännande genom hela boken. Lite liknande del Toros the Strain fast bättre. Passar utmärkt i sommarhettan.

4/5 Rekommenderas!

Ännu bättre vampyrer.

Fledgling av Octavia E. Butler.

Det här är en riktigt bra bok med en väldigt fräsch syn på hela begreppet med vampyrer! Butler skriver asbra och det är en fröjd att läsa om Shori som vaknar upp blind och extremt brännskadad i en grotta, rätt så snabbt förstår vi läsare att det är något speciellt med den här till synes 10-åriga tjejen. Vi får ta del av Shoris sökande efter sin identitet och  samtidigt försöker hon ta reda på vad det är som har hänt. En riktigt spännande bok och det är en fröjd att läsa den här klockrena SF-romanen. Butler skakar liv i en annars så mossig genre.

5/5 asbra!

Malmö, fantasy.

Udda verklighet av Nene Ormes

Svensk fantasy i urbana miljöer är vi inte bortskämda med, tur för oss så levererar Nene Ormes det nu. Det är väldigt roligt att läsa om Ormes magiska och skrämmande bild av ett alternativt Malmö med både hamnskiftare, sanndrömmare och orakel. Udda är en kvinna som lider av sömnbesvär, hon drömmer hemska drömmar om en kvinna som blir jagad i Malmö.  Uddas  käre vän ger sig iväg ett försök att bevisa att det bara är en dröm, han försvinner såklart och Udda själv ger sig ut för att hitta honom..

Underhållande och väl värt att läsa!

4/5 rekommenderas.

Varulvar i nordisk miljö.

Wolfsangel av M D Lachlan

Förutom det skämmiga namnet och lika pinsamma omslaget är det en ganska så trevlig bok. Det handlar om varulvsmyten och utspelar sig i skandinavien under vikingatiden. Lachlan har lyckats gör hela den nordiska asatron intressant och exotisk. Det är en riktig saga där både Oden och Loke intrigerar och blandar sig i människornas värld, precis som de brukar så går det inte speciellt snällt till. Häftigast av alla är Samerna i norr och deras Nåjd-magi. Jag vred mig besvärat ibland när det höftades till rejält med konstigt bruk av både nordiskt språk och myt. Men det passar bra som slöläsning och Lachlans variant av magi är riktigt bra!

3/5 helt ok.

Zombies, politik och bloggar.

Feed av Mira Grant

Feed är en zombieroman, titeln syftar dels på ätandet av hjärnor och dels på Feed som i newsfeed. År 2014 så lyckades man bota både cancer och förkylningar men råkade samtidigt skapa ännu större problem med zombies. Nu 30 år senare har 1 tredjedel av mänskligheten dött av viruset eller av dess hasande bärare. Viruset har nämligen smittat alla däggdjur på planeten och det räcker med lite färskt virus för att väcka den egna kroppens förvandling mot ett hjärndött monster.  Livsviktiga för kampen mot zombiehotet var bloggskribenterna och hur de snabbt kunde få fram sanningen om att de döda faktiskt går igen!

Vi läsare får följa den stenhårda bloggreportern Georgia och hennes bror Shaun (de är döpta efter George Romero och Shaun från Shaun of the dead) när de kämpar om att få höga siffror på antalet läsare och samtidigt hålla sig vid liv när de rapporterar från avstängda städer. Georgia och hennes kollegor får den ypperliga chansen att följa med en republikansk politiker på hans väg mot att eventuellt bli vald som president. Det är mycket som är roligt i den här boken, republikaner, bloggintriger och zombies. Det är bra skrivet och hela livet efter zombiekalypsen är väldigt genomtänkt och underhållande. 

4/5 Rekommenderas!

God semester!

/karl