Disciple of the Dog av Scott Bakker (2010)

Älskvärt rövhål?

Tokigt hur det kan vara så känsligt att förknippas med fantasy, jag ”känner” Bakker som R. Scott Bakker och inte Scott Bakker. Jag undrar om det är förlaget eller författaren själv som väljer att skriva under ett annat namn? Nu är det inte så stor skillnad men ändå! Disciple of the Dog är inte en fantasybok, det går med nöd och näppe klämma in den under fantastisk, skräck-spänning kanske jag vågar kalla boken. Bakker skriver riktigt tunga och ibland provocerande fantasyböcker där svärtan ligger tät över hela hans serie om The Second Apocalypse. Nu har han även skrivit den ypperliga Neuropath som är en av de absolut läskigaste böckerna jag har läst. Nu hade jag med Disciple of The Dog hoppats på ytterligare en bok i samma psykologiska skräck genre, men Bakker har valt att förnya sig igen.

Den här senaste boken har hans mest lättillgängliga verk än så länge, men det är fortfarande svart och smart men inte alls lika nattsvart som i hans andra böcker. Disciple of the Dog är utöver det här en väldigt rolig bok också! För mig var det lite oväntat, även om det finns lite humor i Neuropath också.

Vi får följa privatsnoken Disciple Manning som i terapisyfte har fått skriva ner sina minnen i textform. Manning är klippt ur samma mall som en mängd älskavärda karaktärer till rövhål. Constantine, Hank Moody i tv-serien Californication och Spider Jerusalem är andra tölpar som vi trots allt de hittar på ändå gillar,eller varför inte ta valfri korrupt suput med en gnutta hjärta kvar. Det som gör Manning speciell är att han minns precis allting, han kan inte glömma. Det kan tyckas ganska så praktiskt eftersom han minns precis allt, men tänk er då att ni även kommer ihåg allt det tråkiga, hemska och precis alla gånger du har vaknat upp med en sprängande huvudvärk. För att bedöva det här så super och knarkar Disciple Manning väldigt mycket, han ligger med en massa kvinnor, är extremt cynisk och på det rejält bitter. Han har ju sett allt! Romanen i sig är inget göttande i snusk och supa, det blir mest ett brus som ligger och gnager konstant i tankarna hos huvudkaraktären. Det kan räcka med speciell lukt för att minnet ska rusa tillbaka i åren, tänk då hur disträ du skulle vara om du hade extremt mycket att minnas!

Nåväl, Manning är som sagt ett riktigt rövhål som finner stort nöje i att jävlas med folk, kanske inte så smart men det är ju ack så svårt att låta bli. Han hankar sig fram i livet som privatdetektiv, det är dyrt med knark och ciggaretter (snart 100 000 rökta!). När ett par kommer in för att få hjälp med att hitta sin dotter bestämmer sig Manning snabbt för att ta så mycket betalt han bara kan. Dottern har gått med i en domedagssekt och är nu försvunnen. Vår anti-hjälte tar sig an jobbet och tar sin Golf, kör till hålan där sekten finns och börjar nysta. Saken är att Manning är extremt kaxig och har på det en extremt vass tunga som han gärna använder för att på mer eller mindre subtila sätt förolämpa alla han träffar. Kul för oss men det är inte alltid så bra för honom själv.

Det blir en härlig soppa av sektmedlemmar, redneck-nazism och udda minnen. Det fladdrar förbi en lång rad med intressanta karaktärer, hårt och roligt beskrivna av Manning.

Det är en kort men naggande god bok som bjuder på en hel del skratt och spänning. Det är en väldigt lättsmält bok om du jämför med hans tidigare böcker och det märks att Bakker har haft det väldigt roligt när han har skrivit boken. Jag läste nyss att Bakker har två till böcker med Disciple Manning  i huvudet och jag hoppas att folk utanför fantastikkretsar kan få upp ögonen för författaren.

4/5 Rekommenderas!

/karl

R.Scott Bakker om min läskigaste bok.

Neuropath av R.Scott Bakker är den läskigaste boken jag har läst och HÄR kan vi läsa mer om tankarna kring temat i boken.

”What if science, the greatest institutional instrument of discovery in history, starts telling us there’s no such thing as choices, or stranger still, selves? What if the portrait of humanity that science ultimately paints strikes us as immediately and obviously inhuman?

This is the question I ask in Neuropath through the lens of one man’s troubled life.”

Läskigt bra..

 

/karl

Neuropath av Scott Bakker

neuroIbland springer man på en bok eller en film som får en att må fysiskt illa av obehag. Jag kommer på mig själv med att lägga ner boken och pusta ut när det bli för intensivt. Jag behöver landa i ett soligt Sverige för att klara av skräcken i Scott Bakkers första bok som inte är en fantasy roman.

Neuropath är en riktigt läskig och skrämmande thriller-skräck som utspelar sig i USA 30-40 år fram i tiden. Vi som läsare får ta del av ett allt mer mörkare samhälle som kontrolleras än hårdare, polarisarna har börjat smälta och europa drabbas av extrem kyla. Vanligt folk är rädda för både eco-terrorister, seriemördare och klimatet. Huvudpersonen i boken är en kärleksfull småbarnspappa som är professor inom psykologi, bosatt i New York. Hans stressiga liv kretsar kring sina barn, ett späckat arbetsliv och en frånskild arg fru.

Vi kastas in i hemskheterna när Thomas får ett besök av FBI som effektivt krossar hans lilla bubbla av trygghet i förorten. FBI är på jakt efter Thomas bäste vän..

Jag vill inte avslöja något, det är en riktigt ruskig bok med en hel del sköna vändningar. Som med Bakkers andra böcker är det mycket psykologi och filosofi blandat med riktigt vidriga episoder. Bakker är verkligen nattsvart i den här boken, som tur är så är Thomas en vanlig kille med en stor kärlek till sina barn, små ljusglimtar i mörkret.

Jag gillade verkligen den här boken, det var länge sen det var så jobbigt att ta del av en historia. Skräck som balanserar väldigt nära en möjlig framtid med en väldigt trovärdig stackare i huvudrollen. Inte något för den som lätt blir skärrad eller far illa av att läsa om barn i jobbiga situationer.Det får bli en femma för för en bra känsla av ont i magen och kallsvett i sommarhettan.

5/5 asbra!

/karl