De svarta banden – en podcast för dig som gillar skräck.

black tapes podcastConfuse, årets nationella sf-kongress, har kommit och gått och vi får se om det blir någon kongressrapport. I väntan på detta vill jag passa på att tipsa om något som jag lyssnade på i anslutning till kongressen, inte minst medan jag försökte somna på vandrarhemmet.

Det kanske inte var världens bästa podcast att somna till, för The Black Tapes Podcast är en ruskig historia. Den är uppbyggd som det som kallas ”spoof”, ”docudrama” och andra utländska ord – den låtsas vara dokumentär, men är uppenbarligen fiktion. Huvudpersonen Alex Reagan är en entusiastisk reporter som tidigare jobbat med public service-radio i nordvästra USA. Nu vill hon göra sin egen podcast á This American Life, där hon träffar människor med intressanta levnadsöden. Under första säsongen tänker hon prata med spökjägare, medium och liknande, vilket leder henne till en känd skeptiker (som beskrivs ganska stereotypt, men på ett roligt sätt), vilken ger henne tillgång till de svarta band som gett podden dess namn. På banden finns de fall som Dr Strand i sitt korståg mot vidskepelse inte kunnat avfärda som bluff, där slutsatserna ännu är osäkra.

2010-talets Mulder och Scully? Från vänster: Alex reagan och Dr Richard Strand

2010-talets Mulder och Scully? Från vänster: Alex reagan och Dr Richard Strand

Det blir riktigt spännande lyssning, särskilt som kontrasten mellan den naiva och lite småhurtiga Alex Reagan och de vansinniga, ockulta fall hon undersöker blir så stor. Samtidigt är Dr Strand nästan outhärdligt torr och arrogant. Som en person som gillar både amerikansk public service-radio och skeptiker blir jag riktigt förtjust i dessa parodier. Jag skulle även rekommendera podden till alla som gillar låtsasdokumentärer som Ghostwatch, eller ”found footage”-genren i stort.

Nu har man avslutat en kickstarterkampanj och försäkrat sig om att resten av första säsongen blir av, så följ med på resan du också! Finns på iTunes och andra ställen där poddar finns.

/Olov L

Farväl Dolores.

Anrika butiken Dolores (i Göteborg) slog idag, efter 34 fyra år i allmänhetens tjänst, igen sina portar för sista gången. Även om jag själv inte var deras mest trogna kund så var det en butik jag gärna trillade in i när jag befann mig i närheten. Om inte annat för att insupa den murkiga stämningen och bläddra i serietidningar och ockult böcker för en stund. Dolores hade historia och en enorm själ. Något som försvinner allt mer i Göteborgs innerstad. Funderade på att starta en tävling om vad som kan tänkas öppna i deras lokal nu. Lattecafé? Sushibar? Ekobutik? Självmedvetet trendig secondhand? Men så råkade jag hör att en inredningsfirma ska ta över deras lokal. Fy fan! Göteborg dör gentrifieringsdöden.

Har någon av er några tankar/åsikter/historier/minnen knutna till Dolores så får ni gärna dela med er. Ikväll skålar vi med gravölen. Å glöm aldrig att Jabba the Hutt är Gaisare.

/Den Mörke Lorden

Town Creek (2009)

regi: Joel Schumacher

skådespelare: Dominic Purcell, Henry Cavill, Michael Fassbender, m.fl.

En man blir uppsökt av sin bror, en fd soldat som varit försvunnen i några år. Brodern tar med honom på en hämndfärd till en nergången farm där en familj hållit honom fången och använt hans blod som föda åt en gammal nazist med vampyriska attribut.

Joel Schumacher slår en särskild ton i alla nördars hjärtan. Det är mannen som omvandlade Tim Burtons väl upplagda Batman saga till en orgie i kitsch, överspel och kroppspansar med bröstvårtor. Town Creek (a.k.a. Blood Creek) däremot är ingen flärdfull överdrift utan en rätt klassisk skräckfilm. Tyvärr kommer den också med många av de fel och brister som utmärker skräckgenren.

Efter en effektiv start landar filmen snabbt i ett klassiskt belägringsdrama där filmens hjältar finner sig barrikaderaade och måste värja sig från skurkens angrepp. Denne utgör en av filmens starka punkter då mixen ockult nazist och oortodox vampyr känns någorlunda ny och spännande. Tjusningen gentemot nazister verkar aldrig riktigt släppa. Herr Wirth är dessutom en driven och intelligent karaktär som känns genuint farlig och otäck. Väl spelad av Michael Fassbender (Hunger, Inglourious Basterds).

Tyvärr får man se alldeles för lite av Herr Wirth och det är knappast filmens enda svaghet. Full som ett såll av manusluckor som den är. Konstigt beteende från karaktärer, märkliga tidshopp, begränsningar och ockulta detaljer slängs in när filmskaparna desperat försöker få filmen att gå i den riktning de så vagt och klumpigt stakat ut. Ibland blir det så ologiskt och dumt att jag häpnar. Då är jag ändå en kille som kan köpa begreppet nazistisk vampyr. Filmens vampyrism och principerna bakom den får man desstom veta alldeles för lite om. Det pratas om runor, runstenar och vikingar men så mycket mer kött på det benet får man inte. Synd det.

Vad som räddar den här filmen från att helt gå under i dumhet är att den är ganska snygg. Schumacher lyckas, åtminstone till en början, måla upp en genuint hotfull atmosfär vilket fick mig att tänka på hans film 8MM (fick namnet Super 8 här i Sverige om jag inte missminner mig). Också den en lovande film med ett otäckt tema som slutade upp som allt annat än perfekt. Sen har vi som ovan nämnts skurken Wirth. Town Creek klöser sig därmed upp från den djupaste avgrunden och får knappt godkänt i betyg.

Knappt godkänt 2/5

/Den Mörke Lorden