Sheldonnumret av Nova sf (nr 10/11)

novasfomslag10_112Att recensera enskilda nummer av tidskrifter tänker jag inte göra till en vana, men just nummer 10/11 av Nova science fiction fungerar mer som en antologi, då den är mer än 250 sidor tjock och innehåller noveller av en enda författare. Och vilken författare sen! Jag har bara läst några få noveller av ”James Tiptree Jr”, som Alice Sheldon oftast kallade sig när hon skrev sf, men de var tillräckligt bra för att mina förväntningar skulle vara rejält uppskruvade inför läsningen av numret med Sheldontema.

Av de noveller jag läst tidigare kanske ”Planen är kärlek, planen är döden” är av intresse för den som spelar rollspel och vill ge liv åt en NPC, eftersom novellen verkligen är ett mästerstycke när det gäller att beskriva verkligheten som den ter sig för en icke-mänsklig, intelligent varelse. Den finns på svenska i Nova sf nr 6/1983, så det är bara att börja leta. Men oavsett detta är Sheldon helt klart en författare värd att kolla upp. Och då är detta nummer av Nova ett utmärkt ställe att starta på; novellformatet är ofta den bästa formen att avnjuta sf i och Sheldon kan verkligen konsten att skriva noveller. Numret innehåller följande verk:

Doktor Ains sista resa

Vi börjar med den i mitt tycke svagaste novellen i numret. Även om den är ett exempel på hur en skicklig författare kan berätta mycket utan att säga det rakt ut, och Sheldon bygger upp domedagsstämningen mycket fint, så är detta ingen novell som direkt fastnar i minnet.

Betyg 3/5

Alla slags ja

Den här novellen är en liten pärla av lågmäld humor, där en utomjording landar i USA och de första människor den träffar visar sig vara ett gäng hippietyper. Dessa visar sig, något oväntat, vara de perfekta ciceronerna när utomjordingen ska bekanta sig med planeten och de skildras med stor värme och tolerans i ordets bästa bemärkelse (det visar sig t ex att den nördigaste av dem inte har några problem att förstå utomjordingens teknik). Här finns också ett allvar, med ett tema som påminner om det i de mer skrämmande novellerna i numret och blir tydligt allt eftersom utomjordingens syften avslöjas.

Betyg 4/5

Era ansikten, å mina systrar! Era ansikten fyllda av ljus!

Inom informationsvetenskapen har det räknats på hur stor del av ett givet meddelande som kan gå förlorat i överföringen mellan sändare och mottagare utan att det blir omöjligt att tolka. Det har visat sig att en förvåmansvärt stor del kan försvinna utan att meddelandet blir obegripligt. Den mänskliga hjärnans förmåga att fylla i luckor är helt enkelt fantastisk, något som Sheldon utnyttjar i denna novell. Hon beskriver nämligen ett framtida utopiskt samhälle befolkat av enbart kvinnor, i den amerikanska mellanvästern, genom att berättaren, en kurir på väg mellan de små jordbrukssamhällena, delar med sig av sina funderingar. Trots den sparsmakade informationen målas en tydlig bild av hela samhället upp. Novellen kan, som det påpekas i redaktionens presentation av den, tolkas på två sätt. Kuriren tycks ha hamnat i vår tid, men det kan också vara fråga om att hon helt enkelt är en nutida människa som lever i en drömvärld. I vilket fall ger novellen en oförglömlig jämförelse mellan två samhällen och en plågsam gestaltning av den längtan efter en bättre värld som vi nog alla känt någon gång.

Betyg 4/5

En ögonblickskort smak av varande

Detta är en kortroman snarare än en novell. Berättaren är läkare på ett rymdskepp som lämnat den katastrofalt överbefolkade jorden och under många år letat efter en ny planet att kolonisera. Nu befinner sig besättningen i omloppsbana runt en lovande planet, men det finns några frågetecken kvar, särskilt när det gäller rapporten från den första, mindre grupp som redan landat på planeten. En av expeditionsmedlemmarna  har tagit sig tillbaka till moderskeppet med ett prov på organiskt liv i lasten, ett prov som det snart är dags att undersöka.

Sheldon lyckas förmedla en så stark känsla av ovisshet, kring expeditionens öde, kring de olika besättningsmedlemmarnas privata agendor, utomjordingen i lastutrymmet och annat, att berättelsen är nästan lika mycket skräck som sf. Den klaustrofobiska stämningen påminner lite om den i den första Alienfilmen och den bild av ett kallt, okänsligt universum som Sheldon målar upp får mig att tänka på det lilla jag läst av Lovecraft. Men ibland tycks den egna biologin vara en grymmare härskare än de Äldre Gudarna.

Mycket bättre än så här blir det inte.

Betyg 5/5

Mannen som gick hem

Här har vi ännu en lite svagare novell, men det är ju jämfört med de övriga. Sheldons till synes ansträngningslösa beskrivning av hur åren passerar efter en större katastrof gör detta till en novell med klassisk sf-känsla.

Betyg 3/5

Den inkopplade flickan

Denna novell, som sägs förebåda mycket av det som senare blev ingredienser i cyberpunken, handlar om kändishysteri, ytlighet och krass kommersialism i en nära framtid. Det som slår mig är att den som läste ”Den inkopplade flickan” när den först publicerades 1973, torde ha reagerat med tanken ”Herregud, det skulle kunna hända”. År 2009 reagerar jag med ett ”Herregud, detta har ju redan hänt”.

Detta är en högteknologisk och lite (men bara lite) mer extrem version av något som redan hänt och troligen händer just nu. Det är vad jag kallar framsynthet! Men även om den inte hade varit det minsta framsynt hade detta varit en ytterst läsvärd novell som, liksom flera övriga i detta nummer av Nova sf, handlar om människors utsatthet och kanske lite extra om kvinnors utsatthet i en utseendefixerad värld.

Betyg: 4/5

Houston, Houston, hör ni mig?

Här har vi en novell som delvis kom till som en reaktion på en massa sf från den tiden om ett framtida matriarkat, dit en eller flera (nutida) män förflyttas och hälsas som frälsare eller gudar. I Sheldons variant på temat får de ett lite annorlunda mottagande. En otroligt träffsäker skildring av det vi obehagligt nog kallar manlighet, även om jag hoppas att tiderna förändrats något sen 1976, när den först publicerades. Tillräckligt mycket finns dock kvar för att detta ska vara en nyttig tankeställare. Om vi män nu ”faktiskt älskar kvinnor” (den ursäkt som brukar framföras så snart någon författare beskrivit kvinnor ungefär som sexleksaker, eller, vilket nästan är ännu värre, onåeliga änglar) kanske vi borde fundera lite över vad de ska ha oss till. Särskilt med tanke på de problem som orsakas av män.

Betyg 4/5

Parasitflugelösningen

Detta är den enda av de här förekommande novellerna som jag läst tidigare, i den äldre inkarnationen av Nova sf. Den versionen hade tyvärr ett litet tryckfel så att de sista styckena kastats om, vilket är synd, eftersom den har en helt klockren sista mening, men jag minns den ändå som en av de bästa noveller jag någonsin läst.

Den börjar skrämmande, men tyvärr realistiskt, med en skildring av en sekt i Texas vars medlemmar fått för sig att Gud gett dem i uppdrag att utplåna den kvinnliga delen av befolkningen. Även från några andra platser på jorden kommer rapporter om ett ökande våld mot kvinnor, men finns det ett samband eller ej?

Jag blev förvånad vid omläsningen, eftersom allt avslöjades mycket snabbare än jag tyckte mig minnas, men det är helt enkelt så att det är en väldigt komprimerad novell. Man känner igen mycket av Sheldons teman från de övriga i Novanumret, men frågan är om de inte presenteras mer skrämmande här än någon annanstans? Novellen har också filmatiserats i Masters of Horror-serien, i en version som börjar bra, men där regissören tyvärr tycks ha missförstått något mycket grundläggande (jag försöker att inte avslöja för mycket här), vilket gör den mindre lyckad.

Novellen är dock hur bra som helst!

Betyg 5/5

Övrigt

Förutom det ovan nämnda innehåller numret en lång ledare, skriven av redaktör John-Henri Holmberg, om hur sf (och i viss mån fantasy) gått från att ha varit en av de mest mansdominerade genrerna till att ha en uppsjö av fantastiska kvinnliga författare. Vilket förstås är bra ur jämställdhetssynpunkt, men även vad gäller kvalitét, för vem skulle vilja vara utan författare som Emma Bull, Ursula K Le Guin eller Mary Gentle? Dessutom är ledaren illustrerad av en enorm mängd bilder av kvinnor som skriver sf, vilket åtminstone jag tycker är roligt. Författare är väl den kategori av kändisar där det är lättast att vara välbekant med det de gör utan att ha en aning om hur de ser ut, vilket gör att sådana här bildkavalkader ger en underbar chans att skärskåda sina fördomar. När jag hörde talas om Sheri Tepper, t ex, tänkte jag mig henne som någon sorts gothig punkare, förmodligen född på 70-talet eller så. Det visar sig att hon, enligt mina fördomar, mer liknar en typisk hemkunskapslärare och att hon är nästan lika gammal som min farfar… Hur som helst har John-Henri Holmberg svart bälte i att skriva om litteratur, så ledaren tillför en hel del till ett redan bra nummer.

Dessutom får vi veta en mycket om Alice Sheldon, inklusive turerna kring avslöjandet att ”James Tiptree, Jr” var en kvinna, och hon var en person som var nästan lika spännande som det hon skrev. Det litterära pris som instiftas till hennes presenteras också, ett pris som går till det verk som under året ”utforskat och utvidgat könsroller i spekulativ fiktion” och finansieras genom kakförsäljning på sf-kongresser världen över, något som får åtminstone mig att vilja ta på mig förklädet och plocka fram degbunken!

Det blev en lång recension, men längden motsvarar det recenserades stora innehåll av riktigt bra sf, så jag ska avsluta med ett slitet uttryck:

Om du ska ha ett verk med svenskspråkig sf i bokhyllan så är det detta nummer av Nova sf!

/Olov L

Annonser