Hemmagjorda tolkningar

Jag har sett två avsnitt av tv-serien The Handmaid’s Tale, som bygger på Margaret Atwoods roman med samma namn, och är hittills mest glad att en så bra sf-roman fått en välgjord, påkostad och seriös filmatisering. Det känns också roligt, men lite konstigt, att för en gångs skull titta på något när det är nytt istället för att som vanligt ligga tio år efter alla tv-referenser.

Ola Söderholm

Ett forum där sådana referenser förekommer är den vänstersatiriska podcasten Lilla Drevet. I avsnitt 149, Gråterskor, tar Ola Söderholm upp tv-serien och pratar om att olika svenska journalister kallat den extra aktuell i vår tid, med tanke på vem som är president i USA, etc. Han menar att det är konstigt att många verkar tro att kvinnoförtrycket i Trumps USA ligger på nästan samma nivå som i tv-serien, när allt Trump gjort är att återinföra den så kallade munkavleregeln, vilket är något som alla republikanska presidenter gör så fort de tar makten, medan demokratiska presidenter alltid tar bort den igen. Dessutom finns det demokratiska institutioner och maktdelning i USA som gör det extremt osannolikt att Trumps regering skulle kunna införa något som är ens halvvägs till diktaturen i The Handmaid’s Tale under de kommande åtta åren. Söderholm är naturligtvis ingen anhängare av Trump, utan menar snarare att det är konstigt att överdriva hans farlighet, när det han gör och står för är illa nog ändå. Dessutom påpekar han att det finns andra samhällen i dagens värld, som till exempel de ISIS-kontrollerade områdena i Irak, där det faktiskt finns ett förtryck som är väldigt likt det i tv-serien.

Liv Strömquist

I avsnitt 151, Kapitalism och hegemoni, utvecklar Liv Strömquist resonemanget och påpekar dessutom att tv-serien snarast arbetar för makten hos råkapitalister som Trump, genom att symbolerna för frihet är sådant som påminner om dagens konsumtionssamhälle, som till exempel en modetidskrift från tiden innan maktskiftet.

Jag har ingenting i sak att invända mot Strömquists och Söderholms resonemang. Däremot skulle jag vilja dela med mig av en liten observation: När tv-serien skulle börja sändas dök det upp reklam för den i mitt facebookflöde. Jag gjorde det lätt korkade valet att läsa några av kommentarerna till reklaminlägget och naturligtvis fanns där några trumpna typer som gnällde över att tv-serien skildrar en kristen diktatur ”när det är islam som står för 100% av allt våld i världen” och blablabla. Det är naturligtvis oerhört korkat att inte fatta att kraften i dystopiska visioner sällan ligger i att de kritiserar en speciell ideologi, utan i mer allmänna resonemang om vad som är ett gott liv och hur olika typer av maktutövning hindrar oss att leva det. De dystopier som har budskapet att kristna är dumma i huvudet blir snart bortglömda, medan de som, i likhet med Atwoods roman, visar på att vissa makthandlingar är fel oavsett vem som utför dem har en chans att bli klassiker. Atwood skrev en kritik av ISIS trettio år innan ISIS fanns, samtidigt som hon inte blundade för obehagliga tendenser i USA. Det deprimerande är naturligtvis att liberala och vänsterinriktade journalister inte verkar ha större insikt i detta än anonyma kommentarsfältherrar, åtminstone om man får tro Söderholm.

”What side you on?”, som Public Enemy skulle ha sagt.

Sen vill jag även göra några, kanske onödiga, betraktelser utifrån olika intervjuer med Atwood som jag tyvärr har ganska vaga minnen av. Hon växte till stor del upp i den kanadensiska vildmarken och har därför större möjlighet än de flesta andra västerlänningar att betrakta konsumtionssamhället utifrån. Däremot får man gå till hennes senare sf-romaner för att hitta kommentarer till det. Inte minst i The Year of the Flood finns det tydliga budskap om det goda i andra sätt att organisera samhället än det kapitalistiska. I The Handmaid’s Tale använder hon dock en berättare från den amerikanska medelklassen och jag upplever huvudpersonens längtan tillbaka till modemagasinens era som att Atwood solidariserar sig med amerikanska medelklasskvinnor i deras jämlikhetssträvanden. Om vi nu lever i ett samhälle där grotesk konsumtion framställs som den enda vägen till lycka är det väl ändå rimligt att tycka att extremt kvinnligt kodade konsumtionsvaror ska ha samma status som sina manliga motsvarigheter?

Elisabeth Moss spelar huvudrollen i The Handmaid’s Tale

Vad gäller de demokratiska institutionernas styrka i USA så är Atwood i romanen noga med att visa att de utsatts för extremt tryck. Science fictions credo är ju att det alltid är de materialistiska förutsättningarna som sätter gränserna för mänsklighetens sociala och politiska institutioner, ett credo som genren delar med så olika ideologier som marxism och libertarianism. En kristen sekt skulle inte kunna ta över USA utan att störta många institutioner genom öppna krigshandlingar, men frågan är vad som krävs för att det ska gå så långt. Ytterst få människor bryr sig om att lyssna på domedagsprofeter som yrar om Guds vrede idag, men vad skulle hända om 50% av mänskligheten blev infertil? 80%? 90%? Det återstår att se hur väl tv-serien skildrar det.

Till sist vill jag också kommentera det Strömquist sa om att det är knasigt att det är först när förtryck mot vita kvinnor visas på tv som många reagerar på hur fruktansvärt det är, vilket såklart är en superrimlig vinkel. Jag tror att Atwood känner till den inställningen och fullt medvetet använde det som ett berättarknep. Utan att spoila för mycket tycker jag att de sista sidorna i The Handmaid’s Tale gör det jättetydligt att budskapet inte bara är att det kan hända här utan även att det är fel att utifrån kulturrelativistiska resonemang förminska problemet när det händer någon annanstans.

Detta är dock inget som motsäger eller försvagar Söderholms eller Strömquists resonemang, utan ska ses som att jag inte kan låta bli att försvara Atwood eftersom som hon, enligt min ödmjuka åsikt, är så jävla ball.

Till sist vill jag påpeka att mina referat av resonemangen i Lilla Drevet inte gör dem rättvisa och att jag rekommenderar alla att lyssna på podden, i synnerhet de nämnda avsnitten. Det är alltid roligt när realismnördar analyserar normal kultur, som till exempel dystopier!

/Olov L

P.S. Jag kanske ska tillägga att jag vet att det blir lite märkligt när jag blandar kommentarer kring tv-serien med kommentarer till romanen. Tv-serien verkar följa romanen nära, men det återstår som sagt att se hur nära. D.S.

En sekund i taget (2013) av Sofia Nordin

För hundra år sen tipsade jag om Natthimmel här på bloggen, då jag tyckte att den verkade högintressant. Med min vanliga energi hade jag i början av 2017 fortfarande inte tagit mig för att läsa den, men när jag såg Läs mer

Aurora (2015) av Kim Stanley Robinson

aurora-kim-stanley-robinson-1Aurora har varit ordentligt hypad, åtminstone i de kanaler där jag får min information om vad som händer i sf-världen. Det har förstås två effekter: Först blir jag nyfiken – om så många hyllar den måste det väl vara bra på något sätt? Sen dyker min inre indiesnubbe upp och börjar viska om alla tillfällen då majoriteten haft fel. Den senare förstärks förstås av att det bara går att höra ett visst antal lyriska beskrivningar av en bok innan man ledsnar. Alla andra kanske låter sig ledas av förstå-sig-påarna, men jag Läs mer

Nördkalendarium 2012

Vi har knåpat ihop ett litet kalendarium för 2012, det behövs några ljuspunkter att se fram emot så att inte vinterblasket känns för tungt.  Vad längtar du efter? Eller har vi missat något stort? Kommentera gärna!

Januari

12 Orb, Sceptre, Throne av Ian C Esslemont, fjärde Malazan-boken.

22 Äkta människor, svensk dystopisk tv-serie om robotar, har premiär i SVT1.

Februari

7  City of Dragons: Volume Three of the Rain Wilds Chronicles av Robin Hobb

10-12 NorCon i Oslo, Norge. Hedersgäst: China Miéville.

21  Echoes of Betrayal: Paladin’s Legacy av Elizabeth Moon, del tre i den nya serien i samma värld som böckerna om Paksenarrion

Mars

Crucible of Gold av Naomi Novik, senaste boken om Temeraire. Datumet är inte helt säkert, men vi kan ju hoppas.

6 Mass Effect 3 : tevespel, äntligen ett slut på sagan om Shepard och hans rymdgäng.

7 Game of thrones S1 på DVD och Blu-ray.

9 Premiär John Carter

23 filmen The Hunger Games har premiär.

28 Svavelvinter, rollspelet. Spelet ser ruskigt bra ut! Hoppas verkligen att det går bra.

April

1 Game of thrones S2

6-8 Gothcon i Göteborg. Sveriges största, äldsta och i min mening det trevligaste konventet. Åk dit, sov för lite, ät dåligt och lukta inte i rummen packade med warhammer spelare.

24  The Wind Through the Keyhole av Stephen King, del 8 om the Dark Tower.

27 The Avengers.

A Crown Imperiled: Book Two of the Chaoswar Saga  av Raymond E Feist

Maj

15 Railsea av China Mieville, ungdomsbok? Äh, Mieville är alltid bra! Sen om boken kommer just det här datumet är en annan femma.

17-20 ÅCon i Mariehamn på Åland. Hedersgäst: Catherynne M. Valente.

25 Den här dagen är det både towel day och årsdagen av the glorious revolution of treacle mine road!

Paolo Bacigalupi kommer med en ny bok, The Drowned cities är ett titelförslag, men vi är väldigt osäkra på det.

Juni

1 Premiär Prometheus (Ridley Scott)

1-3 Fantasticon, sf- och fantasykongress i Danmark. Författargäst: Alastair Reynolds.

12 Republic of Thieves av Scott Lynch, väldigt efterlängtad bok, men datumet är osäkert. Författaren har haft några tuffa år med psykiska problem, men nu verkar han lite piggare.

23 Alan Turings födelsedag! Fira supermattenörden som uppfann datorn (typ), knäckte Tredje Riket och utvecklade Turingtestet!

Existence av David Brin, 11 år sen senaste boken. Ska bli spännande att se vad den här ska handla om.

Juli

25 The Dark Knight Rises, Batman! Bane! OMG!

Augusti

2  Forge of Darkness av Steven Eriksson, han fortsätter att spy ur sig böcker! Det här är första delen av tre, det ska handla om Tiste Andii i Kharkhanas. Bara en sådär 100 00 år innan händelserna i A Malazan Book of the Fallen

28 The Twelve av Justin Cronin, fortsättning på superhypen The Passage. Postapokalyps + vampyrer, jag ska läsa!

30 aug-3 sep WorldCon i Chicago, den 70:e världskongressen!

September

20 (?) Fractal Prince av Hannu Rajaniemi,

21 Premiär Dredd, ny film med allas vår favorit bödel/jury/domare med kraftig haka.

Oktober

5-7 Swecon i Uppsala, Hedergäster är Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, Joe Abercrombie, Peter Watts och Kelly Link.

November

A Memory of Light, sista boken i Wheel of Time! Av Robert Jordan och Brandon Sanderson.

December

14 Premiär för The Hobbit.

21 Cthulhu vaknar!

Osäkra kort:

A Method For Madness av David Gerrold (hans otroligt fula hemsida!), del 5 i war against the Chtorr. Olidligt seg på att skriva böcker, eller snarare så skriver han mycket men inte de böcker jag vill läsa!

Den sista dokusåpan, Lill-babs + Zombies på kanal 6 i vår. Kan bli kul, kan bli otroligt uruselt.

A Red Country by Joe Abercrombie, ny bok i samma värld som vanligt. Hoppas att den hinner komma under 2012.

The Unholy Consult by R. Scott Bakker, även denna stoppar jag in här med förhoppning om släpp i slutet av 2012.

BioShock Infinite, ett spel som ser väldigt tjusigt ut. Inget släppdatum än.

Det ser ut att bli ett ganska nördigt år, god fortsättning! 

/Mvh Drömmarnas Berg-bloggen.

Out of the dark av David Weber (2010)

Den galaktiska hegemonin med mestadels växtätare skickade år 1500 en patrull till den primitiva planeten Jorden för att undersöka mänskligheten. De dyker upp under en period där vi människor är fullt upptagna med att slå varandra sönder och samman, dessa relativt fredliga utomjordingar blir bestörta och drar hem.

Ungefär 500 år senare så bestämmer sig en av de få raser av köttätare i hegemonin sig för att expandera och då blir vår kära Jord åter av intresse, ingen skulle ju bry sig om dessa ”människor” skulle bli koloniserade. Den här köttätande rasen som vi skulle kunna likna vid hundar på två ben kommer till vår planet i tron om att vi på vår höjd har tillgång till lite ångkraft och kanske krut. När de väl kommer fram och börjar göra efterforskningar så visar det sig att vi fortfarande håller på och har ihjäl varandra men nu med mycket mer avancerade vapen. Såklart. Shongarii, hundarna bestämmer sig ändå för att kolonisera, ”människorna” har ju inte ens planetstyre! Hur svårt kan det vara liksom!?

Väldigt svårt ska det visa sig, Shongarii börjar med att mjuka upp planeten med att bomba sönder alla större städer och viktiga militära mål, då borde de där nedrans människorna rulla över på rygg och ge sig.  Det som händer är att vi människor är mycket bättre på att ha ihjäl folk än dessa Shongarii som tidigare bara har vågat ge sig på raser i stenåldern. Så fort Shongarii ger sig ut utanför sina baser så åker de på pisk, trots att de hämnas med att utplåna fler och fler städer.  För att ytterligare spetsa (höhö) till det så visar det sig att det finns ännu farligare väsen än människor på Jorden, nämligen i Rumäniens mörka skogar..

Det här är SF för de som gillar militärer, vapen, män och mänsklighetens förträfflighet. Det är extremt mycket beskrivningar av vapen och hur de fungerar och vilka specifikationer dessa har, kommer du förbi det så är boken ganska så underhållande. Du får följa en rad män med snarlika namn och med liknande karaktär som på olika sätt har ihjäl Shongarii och skyddar sina familjer. Det var faktiskt svårt att hålla isär alla dessa militärer och ex-poliser, en del kvinnor dyker upp i periferin men tråkigt nog så blir det inte mer än så. Vi får även följa Shongarii och hur de tänker och förfasas över barbarerna som inte har vett nog att ge upp. Den här boken var från början en bra mycket kortare novell och det tycker jag märks, det är väl mycket utfyllnad ibland och en hel del vapenbabbel skummade jag mig igenom.

Trots det så är det roligt att läsa om när naiva utomjordingar  får pisk av flaggviftande jänkare i allians med nattens varelser. Lite kortare och lite mer fokuserad hade varit bra, det verkar också som att det skulle kunna bli en fortsättning och jag måste nog veta hur det ska gå. Bokens svar på en popcornrulle.

3/5 Helt ok

/karl