Svensk independentskräck på SVT ikväll!

En av nackdelarna med yttrandefriheten är att den ger mig rätt att tjata hur mycket som helst. När jag nu kollar upp saken visar det sig att det inte bara är jag som skrivit om skräckfilmen Marianne här på bloggen, så än en gång har de demokratiska krafterna segrat. Vad jag svamlar om? Jo, att just Marianne visas på SVT2 ikväll (den 5:e juni 2012) klockan 22.45. Filmen utspelar sig i och är tillika inspelad i självaste Östersund och är regisserad av Filip Tegstedt. Missa inte detta!

Här kan du se en tidig trailer, förresten.

/Olov L

Annonser

Skräcken i väst.

För några veckor sedan skrev jag om skräckfilmsklubben Theatre of Blood. Påminner nu om att nästa tillfälle infaller på torsdag nästa vecka. Månadens tema är Gore från 80-talet. Inget en frisk och sund själ vill missa.

Men det vankas fler möjligheter till att se skräckfilm med likasinnade nu i mars. Ett stenkast (läs: 5 mil) från Göteborg ligger Alingsås. Fredagen den 30/3 och lördagen den 31/3 hålls här Den Magiska Biodagen. Festivalens egen hemsida rapporterar för tillfället inte mycket mer än att mer info ska släppas under vecka 9. Moviezines skräckfilmsblogg Grim Cinema har mer att komma med. Här presenteras bland annat festivalens filmprogram och övriga godsaker som deltagare kommer att kunna ta del av. Värt att plocka ut är att regissören Filip Tegstedt är på plats för att presentera en exklusiv förhandsvisning att den svenska skräckfilmen Marianne.

Väl mött i biomörkret!

/Den Mörke Lorden

Skräcken i Göteborg

Igår hade jag det stora nöjet att för första gången vara med på en av skräckfilmsklubben Theatre of Bloods filmvisningar. Platsen var musik- och kulturföreningen Truckstop Alaskas underbart rock&roll osande lokal på Hisingen, Göteborg. Det kostar ingenting att få vara med. Enda kravet var att man blir medlem i Truckstop Alaska. Det kostar inte heller något. Allt man behöver göra är att skicka ett mail till dem. Fördelen är då att de kan sälja öl och andra starka drycker till rimliga priser.

Kvällen inkluderade, förutom möjlighet till mingel och samkväde, en montagefilm om bikters av den äldre skolan. Sedan följde ett quiz där det gällde att knäcka ur sig titlarna på tolv skräckfilmer efter att ha fått se deras trailers med tyskt tal. Undertecknad hamnad på en inofficiell tredjeplats. Vinnaren fick det höga nöjet att välja temat för kommande filmvisningskväll. Det blev till mångas förtjusning 80-tals gore. Kvällens tema var dock ockult bikerfilm. Därför visades den engelska rullen Psychomania från 1973. En för mig tidigare okänd film som kompenserade sina dramaturgiska tillkortakommanden med kitschig charm.

Som ni säkert har förstått så var det en helgjuten kväll. Räkna med att se mig där den 15:e mars då det beger sig härnäst. Rekommenderar alla skräckfantaster i Göteborg med omnejd att göra mig sällskap. Väl mött!

Mer om Theatre of Blood hittar ni på deras hemsida och på Facebook. Medlemskap i Truckstop Alaska kan ansökas från deras hemsida.

/Den Mörke Lorden

Några funderingar kring Paranormal Activity (2007)

Det kan låta pretentiöst att säga att en film dissekerar mansrollen och det är möjligt att jag övertolkar, men skräckfilmen Paranormal Activity väckte en del tankar.

Måhända har någon inte koll på vad det är för film, så en kort presentation följer: Det rätt vanliga, unga heteroparet Katie och Micah har flyttat in i ett hus tillsammans. Tyvärr hörs det märkliga ljud om nätterna och Katie känner igen fenomenen från sin barndom. Micah skaffar en filmkamera för att försöka dokumentera och förstå händelserna och börjar filma som besatt, bland annat i parets sovrum.

Det vi får se i filmen är endast och enbart det som filmats med Katies och Micahs kamera, så det blir skräck i fejkdokumentärstil. Filmen fick en hel del uppmärksamhet när den kom, bland annat eftersom den hade låg budget, men lyckades vara mer skrämmande (enligt många kritiker) än andra skräckfilmer under de närmast föregående åren. Om jag skulle hålla med är svårt att säga, då jag har dålig koll på både skräck och film, men nog blev jag rädd, vilket är ganska ovanligt.

Det som slog mig hos filmen var dock något annat. Även om det inte går att skriva mycket mer om filmens innehåll utan att spoliera den kan jag avslöja att mycket av spänningen ligger i det gamla men-för-faantricket, dvs att tittaren hela tiden sitter och grälar på karaktärerna inombords, för att de beter sig så korkat. Men för faan du måste ju plocka upp hagelbössan/springa åt andra hållet/stänga av badstranden, fattar du ingenting?! Du vet. Det blir lite påfrestande, men samtidigt kan jag inte svära på att jag själv inte skulle ha betett mig ungefär som Micah. Och det, tror jag, kan bero på att filmen sätter fingret på en del av problemen som finns i mansrollen. Kanske. Du som har sett filmen och orkar se den igen kan väl fundera på följande frågor: Vad driver Micah? Hur prioriterar han? Vilka egenskaper värdesätter respektive nedvärderar han? Och framför allt: Vad är han rädd för? Vad är han allra mest rädd för?

Det unga paret

Manusförfattare kan välja mellan att göra dialoger intressanta genom att skapa just intressanta karaktärer, som kommer med insikter och smarta formuleringer, eller så kan de välja att låta karaktärerna vara väldigt vanliga (realistiska) och säga mer triviala och ogenomtänkta saker. Paranormal Activity är ett typexempel på den senare metoden och i sådana dialoger är det ofta viktigast vad som inte sägs. Mellan replikerna tycker jag mig kunna se konturerna av ett förhållande, vilket gör filmen till något mer än en bra skräckfilm. Observera att jag inte tycker att den är mer än ”bara” en skräckfilm, men att den blir bättre genom att vara både en film om övernaturliga fenomen och en film om en relation. Precis som en relationsfilm automatiskt blir bättre om den även handlar om zombies eller vampyrer.

Det är som sagt möjligt att jag övertolkar, men vad tror ni som läser detta?

/Olov L

Marianne.

Här är en teaser trailer för en kommande svensk skräckfilm signerad en viss Filip Tegstedt. Filmen beskrivs bl.a. som ”ett psykologiskt skräckdrama om en trasig familj i Östersund, som balanserar på gränsen mellan fantasi och verklighet.” Element från svensk folktro ska utöver detta utgöra en del av skräckkakan. Berättelsen utspelar sig i Östersund och är filmad på plats. Något som lär uppskattas inte minst av flera av mina medskribenter på denna blogg.

Filmens Facebooksida hittar ni här.

/Den Mörke Lorden