Pestens tid av Stephen King

pestJag gillar verkligen dystopier och jag blundar åt en hel del brister bara en historia utspelas efter valfri katastrof. Det spelar ingen roll om zombies har ätit upp 90% av jordens befolkning eller om atombomber har regnat över jordens alla storstäder. Det pirrar lite extra när jag som läsare får ta del av hur katastrofen tar sin form och vi får följa hur de stackars människorna överlever under den första tiden post-apokalyps. Pestens tid börjar väldigt bra med att folk över hela USA börjar bli snuviga och hängiga och mycket snart börjar folk dö som flugor. Hela 99.4% av befolkningen smittas och dör inom några dagar, militär och myndigheter försöker förhindra att smittan sprids men allt är för sent. Kvar blir då några stackare som samlas i 2 olika läger. Vi har dels de goda i Frizonen och de onda som hänger med den Svarte mannen. Ungefär här någonstans i romanen tappar jag nästintill allt intresse. Från att vara en skildring över ett postapokalyptiskt USA sent 70-tal blir det hela en ganska tråkig historia där de goda skall slåss mot de onda. Jag hade önskat att King struntat i att blanda in flummiga drömmar (som han brukar..) och bara fokuserat på det intressanta med människor i en katastrof utan dess like.Människor är onda nog utan att ondskan måste förklaras på ett övernaturligt sätt. Min största behållning gav Kings beskrivningar av ett förfallet New York och den spännande inledningen. Pestens tid visade sig vara riktigt tråkig och det blev bara stundtals intressant.
2/5 knappt godkänd

Läs då hellre S.M Stirlings böcker om the Change,  som spänner över en längre tid efter att ett elektriskt fenomen slår ut nästan alla möjligheter till att nyttja konstgjord energi. Läsaren får följa de överlevandes kamp under flera generationer.

/karl