Läs om intressant science fiction!

Ja, mina vänner, det är bara att konstatera att detta inte varit världens mest aktiva blogg på sistone. Det har sina randiga skäl: Jag är inne i en lässvacka, Karl odlar sin trädgård, Peter pluggar till lagvrängare och Stefan har förts bort av utomjordingar.

Som tur är håller andra fanan högt. Feministbiblioteket tar sig denna helg an sf och skriver om Ursula Le Guin, Joanna Russ och Alice Sheldon. Feminism och sf känns som en naturlig kombination. Kärnan i feminismen (om jag ska komma med stora ord) är att samhället går att förändra och förändring är kärnan i science fiction. Genren har ju också haft turen att knyta till sig tre eminenta feministiska författare som de ovan nämnda. Det är bara att gå till inledningen och sen fortsätta därifrån. Ett av inläggen är ett gästspel av John-Henri Holmberg och på sin egen blogg har Anna Davour skrivit en text om feminism, science fiction och artificiella kvinnor. Mycket nöje!

/Olov L

P.S. Den som vill kan även läsa vår recension av Nova sf:s temanummer om Sheldon. D.S.

TV4 uppmärksammar science fiction!

I morse visade ett morgonprogram i tv4 två inslag om science fiction (eller, ja, det ena blev försenat pga satellitkrångel, eller hur det nu var) som båda går att se på nätet.

Det första är en diskussion där Anna Davour, från den förträffliga bloggen Landet Annien, John-Henri Holmberg, som bl a skrivit flera böcker om fantasy och science fiction, samt Maths Claesson från sf-bokhandeln hade bjudits in att prata om sf. Det låter ju som ett kanonupplägg, men den korta tiden och inte särskilt engagerade programledare (kan jag väl säga utan att vara alltför elak) satte vissa käppar i hjulen. Men lita inte på mitt omdöme utan titta själv!

Nästa inslag blev mer lyckat, tycker jag. Reportern hälsar på hos Carolina Gomez Lagerlöf, ordförande i Skandinavisk Förening för Science Fiction och hon rekommenderar några böcker ur sin maffiga bokhylla (där har Karl förresten något att sukta efter!) Här finns inslaget!

För att gnälla lite är jag hjärtligt trött på att Star Wars alltid ska dras upp när sf kommer på tal i mainstreammedia. Nog för att det kan vara kul med de där filmerna, men den som bara relaterar sf till Star Wars får en helt grotesk bild av vad sf är och kan vara. ”Klimatforskare, ja. Då antar jag att du brukar titta på Ice Age?”

Inslagen ska ligga ute i en vecka.

/Olov L

Science fiction in i värmen?

Jag är ännu mer segbloggad än Karl, i mitt fall beroende på att jag fortfarande bygger hus, men jag kan åtminstone bjuda på ett litet lästips:

Med anledning av att Harry Martinssons Aniara sätts upp som opera vid Stockholms Stadsteater har Svenska Dagbladet en artikel där det spekuleras i om science fiction nu är på väg att accepteras som seriös litteratur även i Sverige. Jag hoppas att det kan vara så, men känner samtidigt att jag hört detta förr. Vad tror ni?

/Olov L

Kulturskatt utgiven på DVD

Föreningen med det pampiga namnet Skandinavisk Förening för Science Fiction (SFSF) har enligt välbekräftade rykten skickat ut en DVD till sina medlemmar, innehållande samtliga nummer av föreningens tidskrift/fanzine SF-Forum. Eftersom den kommit ut sedan 1960 (!) och i mer än 100 utgåvor är det inget litet projekt vi pratar om, vare sig i arbetsinsats eller kulturellt värde. Genom åren har en mängd svenska sf-fans skrivit noveller, recensioner, artiklar och dikter, vilka alla finns förtecknade här.

Några av de, utanför fandom, mer namnkunniga skribenterna är Bertil Mårtensson, som under 80-talet skrev fantasytrilogin Maktens vägar och flera sf-romaner, och John-Henri Holmberg, som förutom att ha översatt och givit ut mängder av sf har skrivit rejäla genomgångar av fantasy och sf som litteratur, vilket sannolikt ökat kunskapen och minskat fördomarna om dessa genrer utanför de snävare kretsarna av redan frälsta. Även 2009 års augustvinnare Steve Sem-Sandberg har skrivit i SF-Forum. För att inte tala om Stieg Larsson, sedermera författare till Millennium-böckerna.

Det enda orosmomentet är att jag ännu inte fått mitt exemplar. Men så är det när man slarvar med flyttanmälningar. Tag lärdom, ungdomar!

/Olov L

Sheldonnumret av Nova sf (nr 10/11)

Att recensera enskilda nummer av tidskrifter tänker jag inte göra till en vana, men just nummer 10/11 av Nova science fiction fungerar mer som en antologi, då den är mer än 250 sidor tjock och innehåller noveller av en enda författare. Och vilken författare sen! Jag har bara läst några få noveller av ”James Tiptree Jr”, som Alice Sheldon oftast kallade sig när hon skrev sf, men de var tillräckligt bra för att mina förväntningar skulle vara rejält uppskruvade inför läsningen av numret med Sheldontema.

Av de noveller jag läst tidigare kanske ”Planen är kärlek, planen är döden” är av intresse för den som spelar rollspel och vill ge liv åt en NPC, eftersom novellen verkligen är ett mästerstycke när det gäller att beskriva verkligheten som den ter sig för en icke-mänsklig, intelligent varelse. Den finns på svenska i Nova sf nr 6/1983, så det är bara att börja leta. Men oavsett detta är Sheldon helt klart en författare värd att kolla upp. Och då är detta nummer av Nova ett utmärkt ställe att starta på; novellformatet är ofta den bästa formen att avnjuta sf i och Sheldon kan verkligen konsten att skriva noveller. Numret innehåller följande verk:

Doktor Ains sista resa

Vi börjar med den i mitt tycke svagaste novellen i numret. Även om den är ett exempel på hur en skicklig författare kan berätta mycket utan att säga det rakt ut, och Sheldon bygger upp domedagsstämningen mycket fint, så är detta ingen novell som direkt fastnar i minnet.

Betyg 3/5

Alla slags ja

Den här novellen är en liten pärla av lågmäld humor, där en utomjording landar i USA och de första människor den träffar visar sig vara ett gäng hippietyper. Dessa visar sig, något oväntat, vara de perfekta ciceronerna när utomjordingen ska bekanta sig med planeten och de skildras med stor värme och tolerans i ordets bästa bemärkelse (det visar sig t ex att den nördigaste av dem inte har några problem att förstå utomjordingens teknik). Här finns också ett allvar, med ett tema som påminner om det i de mer skrämmande novellerna i numret och blir tydligt allt eftersom utomjordingens syften avslöjas.

Betyg 4/5

Era ansikten, å mina systrar! Era ansikten fyllda av ljus!

Inom informationsvetenskapen har det räknats på hur stor del av ett givet meddelande som kan gå förlorat i överföringen mellan sändare och mottagare utan att det blir omöjligt att tolka. Det har visat sig att en förvåmansvärt stor del kan försvinna utan att meddelandet blir obegripligt. Den mänskliga hjärnans förmåga att fylla i luckor är helt enkelt fantastisk, något som Sheldon utnyttjar i denna novell. Hon beskriver nämligen ett framtida utopiskt samhälle befolkat av enbart kvinnor, i den amerikanska mellanvästern, genom att berättaren, en kurir på väg mellan de små jordbrukssamhällena, delar med sig av sina funderingar. Trots den sparsmakade informationen målas en tydlig bild av hela samhället upp. Novellen kan, som det påpekas i redaktionens presentation av den, tolkas på två sätt. Kuriren tycks ha hamnat i vår tid, men det kan också vara fråga om att hon helt enkelt är en nutida människa som lever i en drömvärld. I vilket fall ger novellen en oförglömlig jämförelse mellan två samhällen och en plågsam gestaltning av den längtan efter en bättre värld som vi nog alla känt någon gång.

Betyg 4/5

En ögonblickskort smak av varande

Detta är en kortroman snarare än en novell. Berättaren är läkare på ett rymdskepp som lämnat den katastrofalt överbefolkade jorden och under många år letat efter en ny planet att kolonisera. Nu befinner sig besättningen i omloppsbana runt en lovande planet, men det finns några frågetecken kvar, särskilt när det gäller rapporten från den första, mindre grupp som redan landat på planeten. En av expeditionsmedlemmarna  har tagit sig tillbaka till moderskeppet med ett prov på organiskt liv i lasten, ett prov som det snart är dags att undersöka.

Sheldon lyckas förmedla en så stark känsla av ovisshet, kring expeditionens öde, kring de olika besättningsmedlemmarnas privata agendor, utomjordingen i lastutrymmet och annat, att berättelsen är nästan lika mycket skräck som sf. Den klaustrofobiska stämningen påminner lite om den i den första Alienfilmen och den bild av ett kallt, okänsligt universum som Sheldon målar upp får mig att tänka på det lilla jag läst av Lovecraft. Men ibland tycks den egna biologin vara en grymmare härskare än de Äldre Gudarna.

Mycket bättre än så här blir det inte.

Betyg 5/5

Mannen som gick hem

Här har vi ännu en lite svagare novell, men det är ju jämfört med de övriga. Sheldons till synes ansträngningslösa beskrivning av hur åren passerar efter en större katastrof gör detta till en novell med klassisk sf-känsla.

Betyg 3/5

Den inkopplade flickan

Denna novell, som sägs förebåda mycket av det som senare blev ingredienser i cyberpunken, handlar om kändishysteri, ytlighet och krass kommersialism i en nära framtid. Det som slår mig är att den som läste ”Den inkopplade flickan” när den först publicerades 1973, torde ha reagerat med tanken ”Herregud, det skulle kunna hända”. År 2009 reagerar jag med ett ”Herregud, detta har ju redan hänt”.

Detta är en högteknologisk och lite (men bara lite) mer extrem version av något som redan hänt och troligen händer just nu. Det är vad jag kallar framsynthet! Men även om den inte hade varit det minsta framsynt hade detta varit en ytterst läsvärd novell som, liksom flera övriga i detta nummer av Nova sf, handlar om människors utsatthet och kanske lite extra om kvinnors utsatthet i en utseendefixerad värld.

Betyg: 4/5

Houston, Houston, hör ni mig?

Här har vi en novell som delvis kom till som en reaktion på en massa sf från den tiden om ett framtida matriarkat, dit en eller flera (nutida) män förflyttas och hälsas som frälsare eller gudar. I Sheldons variant på temat får de ett lite annorlunda mottagande. En otroligt träffsäker skildring av det vi obehagligt nog kallar manlighet, även om jag hoppas att tiderna förändrats något sen 1976, när den först publicerades. Tillräckligt mycket finns dock kvar för att detta ska vara en nyttig tankeställare. Om vi män nu ”faktiskt älskar kvinnor” (den ursäkt som brukar framföras så snart någon författare beskrivit kvinnor ungefär som sexleksaker, eller, vilket nästan är ännu värre, onåeliga änglar) kanske vi borde fundera lite över vad de ska ha oss till. Särskilt med tanke på de problem som orsakas av män.

Betyg 4/5

Parasitflugelösningen

Detta är den enda av de här förekommande novellerna som jag läst tidigare, i den äldre inkarnationen av Nova sf. Den versionen hade tyvärr ett litet tryckfel så att de sista styckena kastats om, vilket är synd, eftersom den har en helt klockren sista mening, men jag minns den ändå som en av de bästa noveller jag någonsin läst.

Den börjar skrämmande, men tyvärr realistiskt, med en skildring av en sekt i Texas vars medlemmar fått för sig att Gud gett dem i uppdrag att utplåna den kvinnliga delen av befolkningen. Även från några andra platser på jorden kommer rapporter om ett ökande våld mot kvinnor, men finns det ett samband eller ej?

Jag blev förvånad vid omläsningen, eftersom allt avslöjades mycket snabbare än jag tyckte mig minnas, men det är helt enkelt så att det är en väldigt komprimerad novell. Man känner igen mycket av Sheldons teman från de övriga i Novanumret, men frågan är om de inte presenteras mer skrämmande här än någon annanstans? Novellen har också filmatiserats i Masters of Horror-serien, i en version som börjar bra, men där regissören tyvärr tycks ha missförstått något mycket grundläggande (jag försöker att inte avslöja för mycket här), vilket gör den mindre lyckad.

Novellen är dock hur bra som helst!

Betyg 5/5

Övrigt

Förutom det ovan nämnda innehåller numret en lång ledare, skriven av redaktör John-Henri Holmberg, om hur sf (och i viss mån fantasy) gått från att ha varit en av de mest mansdominerade genrerna till att ha en uppsjö av fantastiska kvinnliga författare. Vilket förstås är bra ur jämställdhetssynpunkt, men även vad gäller kvalitét, för vem skulle vilja vara utan författare som Emma Bull, Ursula K Le Guin eller Mary Gentle? Dessutom är ledaren illustrerad av en enorm mängd bilder av kvinnor som skriver sf, vilket åtminstone jag tycker är roligt. Författare är väl den kategori av kändisar där det är lättast att vara välbekant med det de gör utan att ha en aning om hur de ser ut, vilket gör att sådana här bildkavalkader ger en underbar chans att skärskåda sina fördomar. När jag hörde talas om Sheri Tepper, t ex, tänkte jag mig henne som någon sorts gothig punkare, förmodligen född på 70-talet eller så. Det visar sig att hon, enligt mina fördomar, mer liknar en typisk hemkunskapslärare och att hon är nästan lika gammal som min farfar… Hur som helst har John-Henri Holmberg svart bälte i att skriva om litteratur, så ledaren tillför en hel del till ett redan bra nummer.

Dessutom får vi veta en mycket om Alice Sheldon, inklusive turerna kring avslöjandet att ”James Tiptree, Jr” var en kvinna, och hon var en person som var nästan lika spännande som det hon skrev. Det litterära pris som instiftas till hennes presenteras också, ett pris som går till det verk som under året ”utforskat och utvidgat könsroller i spekulativ fiktion” och finansieras genom kakförsäljning på sf-kongresser världen över, något som får åtminstone mig att vilja ta på mig förklädet och plocka fram degbunken!

Det blev en lång recension, men längden motsvarar det recenserades stora innehåll av riktigt bra sf, så jag ska avsluta med ett slitet uttryck:

Om du ska ha ett verk med svenskspråkig sf i bokhyllan så är det detta nummer av Nova sf!

/Olov L

Min syn på science fiction

Jag tänkte slänga ut några synpunkter på vad som gör sf till sf och se om någon håller med eller protesterar. Rubriken visar vad det handlar om: Min syn på sf, inte ett försök till objektiv eller slutgiltig beskrivning eller definition. Samtidigt är rubriken bedräglig. Det är nämligen inte några direkt originella tankar jag kommer att presentera, utan ett litet hopkok och sållning av andras åsikter i frågan. Eftersom jag inte helt och hållet minns varifrån jag fått allt, vill jag rekommendera den som är intresserad att läsa John-Henri Holmbergs böcker Drömmar om evigheten och Inre landskap och yttre rymd (den senare i två volymer). Inte bara har jag snott mycket från Holmberg själv, utan du kan säkert hitta referenser till andra skrifter i ämnet i dessa två böcker. I den förstnämnda finns en rolig beskrivning av alla försök att definiera sf, vilken förklarar varför jag inte ger mig in i det projektet.

Jag gör en liten checklista över egenskaper (om ett så prosaiskt uttryck tillåts om något så individuellt, svårgripbart och nästan organiskt som människors läsupplevelser). Om alla egenskaperna finns hos ett verk tycker jag att det tveklöst är sf. Om bara en egenskap finns är det tveksamt om det är sf, men det är åtminstone något som borde kunna intressera en del sf-fans. Sen finns det förstås allt däremellan och verk som inte är sf öht.

1. Sf bygger på idéer

Detta är så självklart att jag min vana otrogen kanske skulle försöka låta bli att babbla så mycket om det. Du får en idé av typen ”Tänk om…”, drar ut konsekvenser av detta tänk-omande och har därmed grunden till en sf-novell. Ibland föder idén nya idéer tills du har ett stort, sammanhängande idénät och då är det kanske dags att skriva en roman.

2. Sf tar teknik och vetenskap på allvar

De författare som helt bortser från teknik i sina verk gör ett lika stort misstag som viktorianerna, som uteslöt sex, skrev Kurt Vonnegut Jr (ungefär, originalet finns i svensk översättning i En man utan land från 2006). Sf har åtminstone delvis sitt ursprung i insikten att den vetenskapliga metodens inträde i världen är viktig och förändrar människans miljö, syn på sig själv och inte minst vardag. Även om berättelser som bara handlar om teknik lätt blir tråkiga, så finns det en poäng i att en modern människa inte låter sig beskrivas utan åtminstone ett erkännande av att denna människa måste förhålla sig till teknik.

3. Sf handlar om förändring

Sf is a literature of change, konstaterade Frederick Pohl i inledningen till Political Science Fiction (red Clyde Wilcox). Det kan röra sig om en förändring av samhället, av människan eller något annat, men ett grundläggande antagande inom sf är att förändringar kommer att ske. Jag antar att det hänger samman med punkt 1. Efter Darwin är inte ens människan att betrakta som statisk. Men samtidigt som den här inställningen ger en föränderlig bild av samhället och människan ger det också sf-författaren ett utmärkt, kanske unikt, verktyg för att utforska essensen i dessa företeelser. Genom att ge en trovärdig bild av vad som kan förändras ger sf-författaren också en implicit bild av vad som inte kan förändras. Hur mycket kan ett samhälle sammanfalla innan det inte är ett samhälle längre? Hur mycket kan människor förändras innan de egentligen inte är att betrakta som människor längre? Och om människorna är som de är idag, vilka begränsningar sätter det för hur mycket samhället kan förändras?

Sf:s förhållande till förändring är anledningen till att jag utan större problem placerar alternativhistoriska romaner bland sf. Klassisk sf beskriver en framtid utifrån att någon förändring inträffar strax efter nuet. I alternativhistorier görs samma sak, men författaren flyttar punkten där förändringen inträffar bakåt i tiden, så att datorn uppfanns under 1800-talet eller Tredje Riket vann andra världskriget, för att ta några klassiska exempel. Men samtidigt verkar det som om alternativhistoria, liksom fantasy en gång i tiden, är på väg att bli en egen genre. Om läsare, kritiker och förlag anser att alternativhistoria är en egen genre så är den det. Och den har ju t ex sitt eget pris numera. Men åter till listan!

4. Sf är rationalistisk

Nu kanske någon filosofistudent knäpper mig på näsan och säger att jag menar materialistisk (eller något annat, jag har inte så bra koll på terminologin), snarare än rationalistisk. Det jag vill säga är att sf dels beskriver fenomen som skulle kunna existera i universum som vi känner det idag, dels utgår från att universum är möjligt att förklara rationellt. Detta är vad som skiljer sf från fantasy, för även om en fantasyförfattare förväntas vara hyfsat konsekvent i beskrivningen av sin påhittade värld, så finns det i fantasy en möjlighet att föra in element som går stick i stäv mot det vetenskapen säger oss om hur verkligheten ser ut och fungerar. Sf-författaren kan iofs lägga fram extremt långsökta idéer i en tänkt framtid, men förväntas ändå ge en åtminstone pseudovetenskaplig förklaring till hur framtiden kan kopplas till nuet. Sedan kan det ju också hända att en del koncept som föreföll vara mer sf än fantasy för några decennier sedan framstår som mindre trovärdiga idag. Telepati är kanske det mest uppenbara exemplet. Men även i modern sf där telepati beskrivs tycks regeln om rationell förklaring gälla. I David Brins Uplift-böcker, t ex, förekommer fungerande telepati, men det beskrivs inte som någon mystisk förmåga, utan ett resultat av en för oss oupptäckt naturkraft, eller elementarpartikel, psi. Och implikationen är att om det går att bygga en neutronbomb går det även att bygga en psibomb…

Intressant nog finns det ju också mellanformer, som Miévilles Bas-Lagböcker, där magi fungerar, men beskrivs ungefär som psi i Brins böcker. Även magin i Discworldserien beskrivs ungefär så, men då kanske mest för att uppnå en komisk eller satirisk effekt.

5. I sf förekommer vissa yttre attribut.

Jag har full förståelse för att folk vill öka sf:s status genom att lägga tonvikten vid sådant jag nämnt i de fyra första punkterna, men på samma sätt som t ex ett mediokert brädspel kan lyftas av häftiga små plasttillbehör tycker jag att en relativt viktig del av sf är vissa yttre attribut, såsom rymdskepp, robotar, utomjordingar, tidsmaskiner, etc. Utan sådana ingredienser skule t ex en teknologisk thriller kunna räknas som sf, eftersom den, om den är bra, skulle kunna stämma in på punkterna 1-4.

6. En punkt som fylls med dina synpunkter.

Går sf att sammanfatta i fyra punkter? Knappast, så vad har jag glömt? Vilken av punkterna tycker du är viktigast? Jag har tagit upp litterär sf, hur skiljer sig den från filmatiserad? Har du exempel på böcker som behandlar någon av punkterna extra bra? Jag vill veta, så skriv en kommentar!

 

/Olov L