Ta en omväg till museet.

Nedan finns en länk som leder till bloggen Pink Tentacle. Jag är inte bekant med den sen tidigare men är övertygad om att den är förträfflig. PT har nämligen haft den goda smaken att beskriva och länka till en japansk sida vars namn i engelsk översättning lyder ”Museum of Fantastic Specimens”. Ta er gärna själva en titt.

Tryck här för att komma vidare. Nedan ser ni ett smakprov på vad ni kan hitta.

/Den Mörke Lorden

Nördwiki!

Via Sf-bokhandeln fick jag tipset om en nördwiki som är under uppbyggnad. Såhär beskrivs sidan av skaparen:

”Tänk såhär: ”Är det här av intresse för mina nördkamrater?” Om din inbyggda nördklocka direkt plingar och du får en varm, bekväm känsla i magen så passar det här. (…) Allt som beskriver en nörd passar här. Till slut kanske vi till och med har en fungerande modell med vilken man kan avgöra huruvida en person är en nörd eller ej. Eller till och med avgöra om ett fenomen är nördigt eller ej. Himlen är gränsen!”

Det låter väl bra? Det är bara att börja skriva in artiklar! Om du inte vet var du ska börja så går det ju alltid att skapa en artikel om någon trevlig fantastikblogg eller så…

/Olov L

Läsplatta!

Vi har precis skaffat en läsplatta på jobbet, och precis idag bestämmer sig Tvärsnytt för att hälsa på. Det skulle göras ett inslag om e-böcker för bibliotek och alla läsplattor förutom vårt fabriksnya exemplar var på vift. Lite lagom pinsamt att svara på frågor om läsplattan när jag precis hade packat upp den ur lådan. Tur att jag inte blev filmad! :D

Nu har jag pillat lite mer med maskinen och ska testköra ett par böcker. Det ingick nästan 200 böcker på olika språk därav några klassiska fantastikböcker såsom Frankenstein, Dracula och lite Jules Verne. Det som överraskade mig var att företaget hade skickat med en spansk e-bok, ”La mytios de Cuthuhlu” (typ..) av H.P Lovecraft! Lite otippat.

Läser ni med läsplatta? Har ni några tips till en novis?

/karl

Priser, priser, priser!

Tack Glory Box, Socialist Simon, Landet Annien och Arinas bibliotek! 

Det var väldigt snällt av er att ge oss en sån fin bakelse! Sen att ni sätter en fruktansvärd press på oss nu är en annan femma!

Återkommer när vi har bestämt favoritförfattare förutom China ”biceps” Mievillé, han är evig.

/karl

Kraken (2010) av China Miéville

Nu har jag äntligen läst Kraken, bara ett halvår efter alla andra, och det är med viss lättnad jag kan konstatera att jag inte tycker att den är lika bra som hans tidigare verk. Den här personkult vi oavsiktligt odlat här på Drömmarnas Berg har börjat kännas ohälsosam, och om någon ställer den klassiska frågan Följer du efter om Miéville hoppar utför ett stup? vill jag inte höra mig själv svara ja. Dock kan det ju hända att andra är mer lättsnärjda (eller understår sig att ha annan smak än mig) och därför istället vill kasta mig utför det där stupet för att jag smädar deras idol, så jag ska försöka motivera min åsikt, något som praktiskt nog ändå är vad en recension går ut på.

För det första har Kraken en ganska lång startsträcka. Mycket av det som sker under de första hundra eller tvåhundra sidorna visar sig iofs vara väsentliga för intrigen, men samtidigt är det liiite tråkigt ibland. Sedan blir det bättre; för den som inte vet så börjar Kraken med att en jättelik tioarmad bläckfisk (en squid på engelska, vilket lägger avund till de känslor jag upplever under läsningen – varför har engelskan alla coola ord, som fortnight och squid, medan vi återanvänder de gamla vanliga tioarmad, bläckfisk, fjorton och dagar?) blir stulen från ett museum i London, varefter Billy Harrow, den unge museiarbetaren som varit den som konserverat bläckisen, dras in i mysteriet. Detta tycks kretsa kring en bläckfiskkult, som är en del av det dolda London, där olika magiker, väsen och skumma religiösa samfund har sin egen värld vid sidan av den vanliga. Och det är när vi presenteras för allt detta som det börjar lossna ordentligt. Miéville har som vanligt en massa idéer av varierande knäpphetsgrad och för mig, som tycker att just knasiga religioner är något av det roligaste som finns, är andra halvan av boken rena julafton.

Det som skiljer Kraken från Miévilles tidigare verk är, enligt min mening, helheten. Medan den övergripande berättelsen alltid varit lika intressant som miljön och detaljerna i Miévilles tidigare böcker, särskilt de som utspelar sig i Bas-Lag, är skrönan om den stulna jättebläckfisken inte alls särskilt engagerande. Jag förstår att det varit just en rejäl skröna som Miéville velat dra, kanske för att kunna låta fantasin spela fritt ett tag (det måste vara ett helsike att vara sådär kreativ), men resultatet ger mer känslan av en pytt-i-panna på de idéer som blivit över i kylskåpet än en middag i sin egen rätt. Som tur är handlar det om Miévilles kylskåp, så det är rester från en femstjärnig restaurang vi talar om här.

Alltså: Bra, men inte jämfört med hans tidigare verk.

Betyg 4 restaurangstjärnor av 5 – rekommenderas

/Olov L

Filmklipp från http://www.youtube.com/watch?v=c0VuQvFBUHM

Peppar sönder mig själv med A Game of Thrones.

Kolla in de nya bilderna från HBO’s A Game of Thrones!

Mycket bättre än vad jag hade trott, gudarnas skymning!  Jamie Lannister är så klockren. *hyperventilerar*

Sen har jag sett lite olika rykten på nörd-nätet att premiären kan komma redan andra kvartalet 2011, det kan alltså bli så pass tidigt som april! Uj uj uj.

/karl