En sekund i taget (2013) av Sofia Nordin

För hundra år sen tipsade jag om Natthimmel här på bloggen, då jag tyckte att den verkade högintressant. Med min vanliga energi hade jag i början av 2017 fortfarande inte tagit mig för att läsa den, men när jag såg

Unspoken (2012) av Sarah Rees Brennan

”Undrar om jag får plats i hans öra.”

Jag skulle så gärna vilja tycka om den här ungdomsromanen. Den har en spännande grundidé, sprudlar av härlig humor och tar de fördomar som väcks av det hemska omslaget och ställer dem på huvudet.

Kami Glass bor i en liten by på den engelska landsbygden. Hon hänger med sin knasiga kompis Angela, bråkar med lärarna och försöker starta en skoltidning för att kunna hänge sig åt sina skrivardrömmar. Hon har en hemlighet – i hela sitt liv har hon haft en låtsaskompis som hon pratar med inne i sitt huvud och som även svarar. Naturligtvis tänker hon att det är hon själv som hittar på svaren. Så en dag är hon fast i en hiss med en skum kille och för att fördriva tiden frågar hon sin låtsaskompis vad han har för sig. Han svarar: Jag sitter fast i en hiss med en konstig tjej som stirrar på mig.

Skellig (1998) av David Almond

”Yeah, looks good,” she said. ”But what’s the red sticker for?”

”It’s for confident readers,” I said. ”It’s to do with reading age.”

”And what if other readers want to read it? And where would William Blake fit in? ‘Tyger! Tyger! burning bright/In the forests of the night.’ Is that for the best readers or the worst readers?”

Dottern skulle få en bok av biblioteket som belöning för sin sommarläsning; ett mycket sympatiskt projekt som hon genomfört med glans. Medan hon valde rotade jag i lådan med gallrade böcker som såldes för en krona stycket och hittade en liten ungdomsbok med en märklig titel.

I Skellig möter vi Michael som flyttat till ett nytt hus med sina föräldrar och sin för tidigt födda lillasyster som svävar mellan liv och död. Där träffar han Mina, den jämnåriga flickan som citerar William Blake och inte går i skolan. Men det märkligaste fyndet är varelsen som ligger längst in i det fallfärdiga garaget.

Gränsen mellan det naturliga och övernaturliga är suddig i Skellig, precis som Michaels liv och uppfattning om världen ständigt hotar och lovar att förändras under den tid vi följer honom. Den förmedlas på en bedrägligt enkel prosa – den sorts stil som är så konsekvent att den bygger om strukturen på mina tankar och får mig att känna mig smartare än jag är för en kort stund efter läsningen. Mitt rafsande bland avlagda böcker gav mig en riktig liten pärla till bok. Nästan som att hitta magi i ett gammalt garage.

Betyg 5/5 – mästerverk

/Olov L

Rot & Ruin av Jonathan Maberry 2010

Ha! Jag trillade ner i zombieträsket igen, kunde inte motså en titel som Rot & Ruin. Maberry har jag läst förut  men då Patient Zero är en överdriven rökare till historia är Rot & Ruin en mer sansad berättelse som riktar sig till lite yngre läsare. Boken utspelar sig 14 år efter Första Natten då alla människor som dog helt plötsligt förvandlas till zoms och börjar snaska på de stackare som lever. 6 miljarder människor stryker med och överlevarna får klara sig bäst de kan i samklang med horder av zombies.

Benny är 15 år och bor med sin äldre halvbror Tom, resten av familjen dog i kaoset när hjärnsmaskarna dök upp. Benny är en typisk tonåring som nu med minsta möjliga ansträngning behöver skaffa ett jobb annars så blir han av med hälften av sina matransoner. De bor i en liten stad med ett rejält stängsel för att hålla ute de odöda och det finns en hel radda jobb att välja mellan. Benny prövar lyckan som stängselskakare, likbrännare, skyfflare, fylla flaskor med Cadaverine och andra enligt Benny supertråkiga jobb. Han vill ju bli som Charlie Pink-Eye och The Hammer, hårda tuffa män som ger sig utanför stängslet in i the rot & ruin för att döda zombies och göra annat coolt. Att storebror också jobbar med samma saker är inte lika coolt, Benny skulle ju ALDRIG be om lov att få jobba med sin töntiga bror. Benny och hans kompisar hänger vid affären, snackar strunt och samlar på zombiekort. Vardagen lunkar på i den relativt trygga zonen innanför stängslen. Men inget är säkert med zombies och saker blir snabbt allt för spännande..

Det är en bra ungdomsbok med utmärkt zombielore och en klassisk historia som lyckas vara spännande, rolig och tragisk. Zombisarna förklaras och skildras på ett vettigt och intressant sätt, Maberry har verkligen tänkt igenom allt och vi zombiefans får njuta.

3 av 5 helt ok. (Men gillar du zombies som jag kan du se betyget som en 4:a)

/karl

Cirkeln

Vår blogg-kompis Sara Bergmark Elfgren har tillsammans med Mats Strandberg skrivit en ungdomsroman, skräckig sådan! I april får vi dödliga läsa resultatet, det låter onekligen spännande. Läskigheter i skolmiljö..

”Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Omgiven av djupa skogar där människor ofta går vilse och försvinner. Sex tjejer har just börjat gymnasiet. De har inget gemensamt – förutom att en uråldrig ondska jagar dem.

Höstterminen har just börjat när en elev hittas död på en av gymnasieskolans toaletter. Alla förmodar att det var ett självmord. Alla utom de som vet sanningen.

En natt då månen färgats mystiskt röd förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken. De vet inte hur de har kommit dit eller varför de är där, men utan varandra kommer de inte att överleva.

De får veta att de är häxor. De Utvalda, som nämns i en uråldrig profetia. Plötsligt är gymnasiet på liv och död – bokstavligt talat. De måste lära sig samarbeta trots sina olikheter, och kontrollera de magiska krafter som vaknat till liv inom dem. Tiden håller på att rinna ut. De måste hitta och besegra ondskan som jagar dem, innan ondskan hittar dem.”

Det finns en boktrailer också, dataanimerade läskigheter i skolmiljö..

 

/karl

 

Frukost i skymningen (2009) av KG Johansson

Hela landet går och håller andan i väntan på att svininfluensan ska slå till på riktigt, samtidigt som jag drabbats av en helt vanlig förkylning. Störtlöjligt, som Baloo skulle ha sagt. I mitt omtöcknade tillstånd orkade jag iaf läsa färdigt Frukost i skymningen, som getts ut av det lilla entusiastiska förlaget Wela Förlag, som framför allt publicerar fantasy och science fiction för lite yngre läsare.

Frukost i skymningen är sf som enligt bokens baksida utspelar sig år 2068. Den ena huvudpersonen, Frank Dribble, är en ganska typisk nedgången-snut-figur, med begynnande alkoholproblem och ett stagnerat äktenskap. Det som är ovanligt är att han egentligen inte är snut, utan någon sorts handläggare på ett försäkringsbolag, vilka jobbar ungefär som privatdetektiver. I den framtid som beskrivs är det nämligen företagsvärlden som styr och den fysiska världen är uppdelad mellan tre enorma företag, varav ett är det som en gång var Katolska Kyrkan. Alla är uppkopplade till nätet via glasögon eller kontaktlinser och bombarderas av reklamjinglar och spam, när de inte ser på olika korkade dokusåpor vars största (enda , verkar det som) inslag officiellt är sex, men vars egentliga syfte är att sälja prylar med hjälp av produktplacering. Att lämna nätet är förbjudet  ”av säkerhetsskäl”.

Utanför nätet är det kvävande hett i Stockholm, där romanen inleds, på grund av klimatförändringarna. Oljan är slut,  så de solcellsdrivna tågen stannar efter att ha kört i mörker i några timmar och plast är ett minne blott.

Medan Frank Dribble drabbats av leda har den andra huvudpersonen, Selena Rashid, värre problem, då hennes hem just brunnit ned och det därför finns risk att det upptäcks att hon förskingrat mat åt sina föräldrar från äldreboendet där hon arbetar. Dribble skickas upp till Luleå, där Rashid bor, för att undrsöka försäkringsaspekterna av hennes fall. Sedan får vi följa deras försök att hitta en väg bort från det ytliga samhälle de lever i.

KG Johansson anges vara översättare av många av de klassiska sf-författarna och Frukost i skymningen infogar sig ganska lätt i den samhällskritiska delen av genren. Ibland lyckas den typen av sf-romaner nå någon sorts allmängiltighet, där naturligtvis Orwells 1984 är det bästa exemplet. Vid andra tillfällen är de mer tidsbundna. Frukost i skymningen tror jag hamnar i den senare kategorin. Om någon hade läst alla kvällstidningar och tittat på alla dokusåpor som vräks ut under, säg, 2008 och satt sig ned att skriva något som drar de tendenser som personen hittat till sin spets tror jag att resultatet skulle bli något i stil med denna roman. Ibland framstår Johansson som lite konservativ, ibland som mer sympatisk, men något han verkligen lyckas med är att skärskåda samhället han skriver om, liksom motståndet mot det, utan att det blir varken nattsvart eller blåögt. Han är ingen språklig virtuos, eller förenklar kanske språket för att det ska passa yngre läsare, men han inga misstag heller. Personteckningen är inte fantastisk, både Rashid och Dribble är mer av typer än personligheter, men samtidigt är de inte enbart stereotyper och dialogen flyter bra. Mina fördomar om svenska böcker utgivna på små förlag fick mig att under läsningen sitta och vänta på fadäser som aldrig kom. Dessutom blev jag åtminstone lite överraskad mot slutet.

Jag skulle säga att om den läses medan den ännu är aktuell är Frukost i skymningen en läsvärd satir över dagens samhälle. Kanske skulle den också vara en bra bok att sätta i händerna på unga bokslukare som är nyfikna på sf. Kanske tycker de att den är mossig, uppvuxna som de är med Internet och dokusåpor, men den väcker nog ändå en del tankar. Bara de står ut med det hemska omslaget.

Betyg 3/5

/Olov L

Bläckmagi av Cornelia Funke (2006)

Jag ska försöka att inte avslöja något, men den som är mycket spoilerkänslig och inte läst föregångaren, Bläckhjärta, kanske bara ska kolla in betyget, om något alls, i denna recension.

I del två har Funke tagit vad som känns som det logiska steget efter första boken, då flera av de som överlevt händelserna i den förflyttar sig från vår värld till fantasyvärlden i Bläckhjärta. Tyvärr visar det sig vara en bättre idé på papperet än på pränt, om det går att förstå vad jag menar.

Mycket av det jag gillade med Bläckhjärta grundade sig i att fantasyvarelserna damp ner i vår värld och en hyfsat intressant och konsekvent beskrivning av hur det gick till. När jag som läsare nu får se världen känns den lite väl mycket som standardiserad medeltidsfantasy. Paradoxalt nog försvinner det mesta av magin i Bläckmagi, trots att den utspelar sig längre från vardagen än Bläckhjärta.

Något annat jag tyckte om i första delen var hur den förmedlade kärleken till böcker. Det kändes verkligen som en hälsning från en bokmal till alla hennes själsfränder världen över. Den delen är inte lika närvarande i Bläckmagi, även om den dyker upp en aning mot slutet och varje kapitel fortfarande inleds med ett citat ur barn- och ungdomsböcker eller därtill relaterade skrifter. Bl a hittar vi ett av hedersbokmalen Francis Spufford.

Det finns några starka sidor hos Bläckmagi. Den går snabbt att läsa för sitt omfång och jag hade säkert slukat den när jag var, säg, tio-elva år gammal, om inte annat så för att få veta hur det går för karaktärerna jag lärt känna i Bläckhjärta. Dessutom blir den ganska spännande under sista femtedelen eller så. Tyvärr räcker det inte. Det är alltid bara spännande och jag läste bara för att få se hur det går.

Jag ska läsa den tredje och sista (?) delen också. Det är ju lurigt med bokserier, iom att en mellandel kan vara värd att ta sig genom om övriga delar är bra. Skulle sista delen vara riktigt bra är Bläckmagi helt klart något att läsa. Annars kan det räcka med första delen.

Betyg: 2/5 – knappt godkänd

/Olov L

Ondvinter av Anders Björkelid

Det var länge sedan jag läste svensk fantasy som jag gillade, Niklas Krog för några år sedan och givetsvis Astrid Lindgren. Men nu har jag fått läsa Ondvinter av Anders Björkelid och den gillar jag skarpt! Äntligen har det kommit något fräscht på svenska inom genren. Boken är klassad som en ungdomsroman, men även äldre rävar kan finna stort nöje i Ondvinter.

Boken handlar om Wulf och Sunia, tvillingar som bor med sin far i utkanten på en by. Far är mystisk och pratar inte villigt om sitt förflutna och håller sig på sin kant. En dag dyker det upp en främling på gården och barnen kastas in i obehagligheter! Barnen har Blodet och ställs mot kvarlevorna av ett utdött Imperium.

Björkelid har ett väldigt fint språk som känns både nytt och gammalt på samma gång. Vi får ta del av Ondvintern, galgmän, hirdjägare, bergsfruar och kist-maja. Det är spännande och väldigt stämningsfullt, Kylan är obehaglig och det riktigt kryper i skinnet när barnen hamnar i klistret. Jag kommer på mig själv med att läsa om meningar och stycken samt verkligen smaka på orden och miljöerna.

Det är första delen av fyra i Berättelsen om Blodet och det verkar väldigt lovande! Det är bara att tacka och bocka för en fin bok och ett välbehövligt vitamintillskott i en något trög genre.

4/5 rekommenderas!

/karl